EU: Lobbyisterna, del 1

I Europaparlamentet är det ett jävla hallå om alla lobbyister – det vill säga branschföreträdare, organisationer, särintressen och förtag som springer i huset. Många beskriver verksamheten som ett demokratiproblem.

Det är förvisso ett problem när olika särintressen styr politiken. Det borde man, om inte annat, ha lärt sig under behandlingen av EU:s telekompaket. Den soppa som musik- och filmbranschen åstadkom då borde vara en läxa för alla. EU-parlamentariker har å andra sidan minne som guldfiskar.

Men nästan alla lobbyister som rör sig i Europaparlamentet är i stort sett harmlösa. Det framgår som regel helt tydligt vem de representerar och runt halsen har de sina lobby badges, som stora guldfärgade varningsmärken / beten. Ibland gör de rent av mer skada än nytta för sina egna kunder.

Men alla har ju rätt att framföra sina åsikter till politikerna. Speciellt när de folkvalda håller på att göra konstiga saker utan att riktigt veta vad de sysslar med. De drabbade skall i vart fall ha rätt att lägga fram sina argument. (Man kunde önska att medborgarna hade samma möjlighet...)

Det som möjligen är mer intressant är det som sker i chambre separées på Bryssels lyxkrogar och på isolerade vingårdar i Frankrike. Är det någonstans det möjligen pågår otillbörlig påverkan eller rent av förekommer mutförsök, då är det där. Men det kommer vi aldrig att få veta. Och så länge det sker utanför parlamentet, så verkar de flesta lobby watch dogs mindre intresserade.

Det samma gäller den informella vänskapskorruptionen och ledamöter som har "naturliga" kopplingar till olika särintressen. Där är insynen noll och kamratandan stark.

Hur som helst. Den vanliga lobbyverksamheten i Europaparlamentet är normalt sett kass, även ur kundens perspektiv. På eller över gränsen till bondfångeri. Det är nämligen sällan som de företag som vill ha fram ett budskap själva för sin talan. Istället anlitar de PR/PA-byråer som har en mängd olika kunder eller som samlar nischkunder för en viss bransch.

PR/PA-byråerna tjänar pengar på att solen gick upp i går. Deras skicklighet ligger i att förklara för sina kunder att det är deras förtjänst att solen gick upp i går. Och om solen även skall gå upp i morgon, då måste de genast få mer pengar för att ägna sig åt mer av sina trollkonster. De stackars företagen, som vet ännu mindre om vad som sker och hur saker och ting går till, sväljer som regel detta bete.

Visst. Det finns seriösa, hederliga och uppriktiga lobbyister. Men för den som vill / behöver köpa lobbytjänster är det nästan omöjligt att veta vilka dessa är. På sätt och vis kan jag tycka att det är mer synd om de företag som luras att köpa trollpulver än om de politiker som förr eller senare i processen förväntas lyssna till dragningar om ditt och datt.

Märklig firma, det här...

I del 2 av denna miniserie kommer jag att ge en interiör eller två – som visar hur skruvade möten mellan lobbyister och ledamöter i Europaparlamentet kan vara. Och i del tre tänker jag peka ut de lobbyister som verkligen har inflytande – men som nästan ingen känner till.