Fulspelet bakom EU:s nya direktiv om upphovsrätt

Läs min senaste text hos 5 juli-stiftelsen:

Fulspelet bakom EU:s nya direktiv om upphovsrätt »

"Det är så här det går till i det nya, post-demokratiska samhället. Ingen representerar medborgarna. Ingen företräder allmänintresset. Däremot är hela processen nedlusad med särintressen och marinerad i korporativism."

EU: Frågetecknen kring Malmström kvarstår

Uppgifterna om att EU-kommissionär Cecilia Malmström eller hennes stab läckt information till USA om arbetet med EU:s persondataskydd skapade buller för en kort stund. Nu har lugnet åter lagt sig. Men – frågorna står kvar obesvarade.

För själva sakfrågan var det olyckligt att Marita Ulvskog (S) la sig i. Hon gjorde partipolitik av det hela. Alla positioner låstes omedelbart. Och när situationen till sist löstes (efter en hel del mygel bortom allmänhetens insyn) – då ryckte man på axlarna och gick vidare, trots att i princip inget hade förändrats.

I sak står ord mot ord. Amerikanska dokument gör gällande att Malmström eller hennes stab läckt information som underlättat USA:s lobbyinsatser för att försvaga EU:s persondataskydd. Malmström förnekar kategoriskt att detta skall ha skett – och avfärdar de officiella amerikanska dokumenten som "läckor".

Access, som ursprungligen grävde fram informationen gör ett par viktiga påpekanden i ett brev...

"You have systematically refused to comment on "these allegations" from "a leaked email". The document in question, referenced as "JN 656", is neither an allegation nor a leak. It was legally acquired by Access on July 14, 2014, through a freedom of information request." 

"The clear implication of your statement is that the email in question is not genuine. We therefore demand an immediate clarification: Are you accusing Access or the US Department of Commerce of having falsified a document?"

Så det är inte alls säkert att vi sett slutet på denna historia ännu.

Läs även: Newly Released Emails Raise Questions Of Whether EU Politicians Sold Out To US On Privacy »

Fotnot: Frågorna rör Cecilia Malmströms tid som EU-kommissionär för säkerhetsfrågor. De kom upp i samband med utfrågningarna av henne inför att hon är på väg att utses till kommissionär med ansvar för EU:s handelsfrågor.

Uppdatering:
Malmströms brev till Europaparlamentet »

Google-bashing: Det får fan finnas gränser!

Vi har just gjort den största uppoffring som folk i EU:s Bryssel-maskineri kan tänka sig: Vi har avstått från en gratis lunch.

Så här...

ICOMP (Initiative for a Competative Online Marketplace) ordnade i dag ett lunchseminarie under rubriken "Data protection and profiling – How 'big data' is used to create your online identity". Vilket typiskt låter som något för piratpartister att besöka.

Men redan av den framlagda dokumentationen framgick att detta egentligen var något annat: En Microsoft-finansierad Google-bashing-lunch. Google-bashing är en mycket populär sport i EU, nu för tiden.

Låt mig först göra en sak klar: Ja, det är ett problem med allt för svepande privacy policies, som de flesta användare accepterar av ren slentrian. Det förtjänar att diskuteras på ett seriös sätt.

Men det är inte vad Google-bashing i Bryssel handlar om. Här är det snarare fråga om att ett antal av Googles konkurrenter försöker piska upp politisk kritik, av affärsmässiga skäl.

Dessa konkurrenter till Google är, i sammanhanget, inte vita som snö själva – när det till exempel gäller integritet och att utnyttja en dominerande ställning på marknaden.

Och om man nu har en sådan, lite solkig, agenda – då kan man ju ändå tycka att man skulle kunna sköta det hela lite snyggt.

Men icke. ICOMP-seminariet inleddes med att en av Microsofts advokater, Pamela Jones Harbour från advokatbyrån Fulbright & Jaworski LLP höll ett anförande om allt som Google gör fel, allt Google anklags för att göra fel och allt Google skulle kunna tänkas göra fel.

Detta kändes osnyggt, oerhört partiskt – och det framfördes dessutom av en avsändare som kanske inte är den mest trovärdiga, vad gäller att gnälla på konkurrenters marknadsdominans.

(Vad är det för lobby-firmor som ordnar sådana här arrangemang? Det må vara att de tycker att EU:s beslutsfattare är korkad, lättledd boskap. Men det känns en smula oartigt att visa det på ett så uppenbart sätt.)

På pirat-bänken nådde vi snart kokpunkten. Till slut reste sig partiets grundare Rick Falkvinge (som har varit på besök här i Bryssel) upp, dängde pappersbunten i stolen och marscherade ut – tillsammans med Pirate MEP Christian Engström och resten av vårt kontor.

Tätt följda av en livligt gestikulerande advokat från ICOMP.

Dålig stämning, typ. Och en markering som var på sin plats. ;-)

Jag skall snart skriva en separat bloggpost om vad jag tycker om Google. Det kommer att bli både ris och ros. Men det är inte det som är grejen just nu.

Här vill jag istället peka på hur stora företag använder politiker som verktyg för att eliminera konkurrens och stoppa framgångsrika konkurrenter; Hur lobbyisterna slösar med de folkvaldas (och deras personals) tid genom att locka med förment intressanta seminarier som sedan visar vara närmast företagsinterna hat-seanser mot konkurrenter; Hur riggade de flesta seminarier och konferenser är här i Bryssel.

Och en sak till. Oavsett om kritiken mot Google är berättigad eller inte – så håller Google-bashingen i EU på att leda till att en större och viktigare integritetsfråga hamnar i skuggan: Statens roll – det vill säga EU:s och medlemsstaternas övervakning av medborgarna.

[This blog post in English]

Lobbyister...

En liten anekdot, så här vid en lång arbetsdags slut.

Häromveckan besökte ett par lobbyister oss på Piratpartiets kontor i Europaparlamentet. Vad frågan handlade om kan vi just nu lämna åt sidan. Men budskapet var att (pp)-linjen i frågan var fel, fel, fel.

För att stödja sin tes halade de fram en rapport, som ett konsultbolag tagit fram åt dem. Mycket riktigt. Rapporten tycktes ge stöd åt vad lobbyisterna hade att säga.

Men, nu skall man alltid skrapa på ytan – för att se om något intressant döljer sig där under. Och, se! Med kompis Googles hjälp gick det att få fram fler rapporter från samma konsultbolag. Spänningen stiger.

Mycket riktigt. Exakt samma konsultbolag har skrivit en rapport om exakt samma sak, fast till en annan kund. Och i den rapporten hävdar man exakt motsatt tes – mot den som lobbyisterna hade använt för att försöka snacka omkull oss.

Vi tar det en gång till: Ljug aldrig om sådant som går att kontrollera.

Detta påminner mig för övrigt om de där lobbyisterna som sprang runt i Europaparlamentet för att propagera för ACTA-avtalet, för något år sedan. Med sig hade de en dator med en Google-sökning som, enligt deras mening, visade att internet är djävulen. Eller så. Detta visade sig senare vara en riggad Google-sökning, med påhittade resultat.

Det här är fan inte seriöst.

EU: Lobbyisterna, del 2

I del ett i denna serie bloggposter gav jag en översiktlig bild av lobbyismen i EU. Från rent bondfångeri till mer bedräglig, informell korruption.

I del två tänker jag ge ett par interiörer som visar hur det kan gå till...

För några månader sedan kom en branschorganisation på besök till Piratpartiets kontor i Europaparlamentet. Med sig hade lobbyisten representanter för två medlemsföretag. Ämnet var EU-patent. Det ena företaget vill ha EU-patent för att de anser att ett sådant gör det lättare för dem att stämma andra företag i patenttvister – det andra för att de menar att det skulle göra det svårare för andra företag att stämma dem i patenttvister. Så redan från början var det lite spretigt.

De två gick på i ullstrumporna från start. Vi lyckades få in en och annan fråga och kommentar, men det var rätt mycket de två företagsrepresentanterna som höll låda. Efter ungefär en kvart var jag bara tvungen att bryta in. Jag påpekade att detta ju ändå är Piratpartiets EP-kontor och att det kanske kan vara värt att ta med i diskussionen att Piratpartiet är skeptiskt till patent som sådana.

En besvärande tystnad lade sig över rummet. Man såg hur fransmannens hjärna jobbade för högtryck. Computing, computing, computing... Error. Computing, computing, computing... Error. Han undrade lite försiktigt om vi kanske behagade skämta. Inte det. Computing, computing, computing... Error.

EU: Lobbyisterna, del 1

I Europaparlamentet är det ett jävla hallå om alla lobbyister – det vill säga branschföreträdare, organisationer, särintressen och förtag som springer i huset. Många beskriver verksamheten som ett demokratiproblem.

Det är förvisso ett problem när olika särintressen styr politiken. Det borde man, om inte annat, ha lärt sig under behandlingen av EU:s telekompaket. Den soppa som musik- och filmbranschen åstadkom då borde vara en läxa för alla. EU-parlamentariker har å andra sidan minne som guldfiskar.

Men nästan alla lobbyister som rör sig i Europaparlamentet är i stort sett harmlösa. Det framgår som regel helt tydligt vem de representerar och runt halsen har de sina lobby badges, som stora guldfärgade varningsmärken / beten. Ibland gör de rent av mer skada än nytta för sina egna kunder.

Men alla har ju rätt att framföra sina åsikter till politikerna. Speciellt när de folkvalda håller på att göra konstiga saker utan att riktigt veta vad de sysslar med. De drabbade skall i vart fall ha rätt att lägga fram sina argument. (Man kunde önska att medborgarna hade samma möjlighet...)

Det som möjligen är mer intressant är det som sker i chambre separées på Bryssels lyxkrogar och på isolerade vingårdar i Frankrike. Är det någonstans det möjligen pågår otillbörlig påverkan eller rent av förekommer mutförsök, då är det där. Men det kommer vi aldrig att få veta. Och så länge det sker utanför parlamentet, så verkar de flesta lobby watch dogs mindre intresserade.

Det samma gäller den informella vänskapskorruptionen och ledamöter som har "naturliga" kopplingar till olika särintressen. Där är insynen noll och kamratandan stark.

Hur som helst. Den vanliga lobbyverksamheten i Europaparlamentet är normalt sett kass, även ur kundens perspektiv. På eller över gränsen till bondfångeri. Det är nämligen sällan som de företag som vill ha fram ett budskap själva för sin talan. Istället anlitar de PR/PA-byråer som har en mängd olika kunder eller som samlar nischkunder för en viss bransch.

PR/PA-byråerna tjänar pengar på att solen gick upp i går. Deras skicklighet ligger i att förklara för sina kunder att det är deras förtjänst att solen gick upp i går. Och om solen även skall gå upp i morgon, då måste de genast få mer pengar för att ägna sig åt mer av sina trollkonster. De stackars företagen, som vet ännu mindre om vad som sker och hur saker och ting går till, sväljer som regel detta bete.

Visst. Det finns seriösa, hederliga och uppriktiga lobbyister. Men för den som vill / behöver köpa lobbytjänster är det nästan omöjligt att veta vilka dessa är. På sätt och vis kan jag tycka att det är mer synd om de företag som luras att köpa trollpulver än om de politiker som förr eller senare i processen förväntas lyssna till dragningar om ditt och datt.

Märklig firma, det här...

I del 2 av denna miniserie kommer jag att ge en interiör eller två – som visar hur skruvade möten mellan lobbyister och ledamöter i Europaparlamentet kan vara. Och i del tre tänker jag peka ut de lobbyister som verkligen har inflytande – men som nästan ingen känner till.