EU: Lobbyisterna, del 2

I del ett i denna serie bloggposter gav jag en översiktlig bild av lobbyismen i EU. Från rent bondfångeri till mer bedräglig, informell korruption.

I del två tänker jag ge ett par interiörer som visar hur det kan gå till...

För några månader sedan kom en branschorganisation på besök till Piratpartiets kontor i Europaparlamentet. Med sig hade lobbyisten representanter för två medlemsföretag. Ämnet var EU-patent. Det ena företaget vill ha EU-patent för att de anser att ett sådant gör det lättare för dem att stämma andra företag i patenttvister – det andra för att de menar att det skulle göra det svårare för andra företag att stämma dem i patenttvister. Så redan från början var det lite spretigt.

De två gick på i ullstrumporna från start. Vi lyckades få in en och annan fråga och kommentar, men det var rätt mycket de två företagsrepresentanterna som höll låda. Efter ungefär en kvart var jag bara tvungen att bryta in. Jag påpekade att detta ju ändå är Piratpartiets EP-kontor och att det kanske kan vara värt att ta med i diskussionen att Piratpartiet är skeptiskt till patent som sådana.

En besvärande tystnad lade sig över rummet. Man såg hur fransmannens hjärna jobbade för högtryck. Computing, computing, computing... Error. Computing, computing, computing... Error. Han undrade lite försiktigt om vi kanske behagade skämta. Inte det. Computing, computing, computing... Error.

De två herrarna sände mörka blickar mot lobbyisten från branschorganisationen, som var med för att leda dem runt i huset. Han knackade lite diskret på sina papper. You should have read the bloody Brief! Typ.

Plötsligt sken den andre mannen, en finne, upp. Ah, Shumpeter! Nja... well...

Så där är det hela tiden. Många lobbyister är förfärande dåligt pålästa när det gäller vem de skall träffa och vad dessa politiker egentligen tycker.

Det gäller naturligtvis inte alla. Vissa, speciellt de från upphovsrättsindustrin, är så till sig över att få träffa en Pirat – Fienden – att det slår över åt andra hållet. De går ofta direkt, stenhårt in för konfrontation – i ett läge där det kanske skulle ligga mer i deras eget intresse att försöka förstå internet, den nya framväxande marknaden, informationssamhället och det nya kulturella landskapet. (Ofta slutar det med att de ändå tvingas lyssna på en liten föreläsning från Pirate MEP Engström.)

Det har hänt att vi har avbrutit möten, som har visat sig vara helt dödsdömda. (Till exempel när de franska filmmanusförfattarna försökte sälja in idén att de skall ha två euro, per månad, från alla europeiska internetanvändare. Ta det gånger det totala antalet liknande krav från andra nischföreträdare i varje land, gånger 27 medlemsstater...)

Alla lobbyister säger dock inte alltid vad man hade förväntat sig. De första månaderna förvånades vi ständigt över bokbranschens problem med internet. Märkligt nog står inte frågan om fildelning högst på deras agenda. Bokfolkets invändning är istället ungefär så här: Men på internet, där allting finns, vem skall göra urvalet? Suck.

Men visst, lobbyister kan tillföra relevant information. De kan ha viktiga invändningar och konstruktiva idéer. En och annan lyssnar och är öppen för dialog. Och så finns det ju faktiskt några som är på vår sida.

De är dock undantagen som bekräftar regeln. De flesta lobbyister drar genom korridorerna, från rum till rum, och rabblar samma mötesmanus oavsett vem de träffar. Jag har svårt att tro att de använder sin (och vår) tid på bästa sätt.

I nästa del, i denna mini-serie, skall vi ta en titt på de verkligt inflytelserika lobbyisterna – som få känner till och som nästan ingen granskar.