Uppföljning: Den liberala EU-kritiken

Det var ju rätt trevligt på gårdagens diskussionskväll om en liberal EU-kritik, som samarrangerades av Frihetsfronten och Liberaldemokraterna. Nu hinner man aldrig säga allt man tänkt sig i en paneldiskussion, så jag skall ta och utveckla ett par tankar...

Till att börja med behövs det en EU-kritik som inte bygger på nationalism, protektionism och/eller allmän gnällighet. Det finns oerhört mycket att kritisera i sak, i EU. Och för en liberal finns det många uppenbara problem att hantera. Till exempel centralstyrning, kommandoekonomi, korporativism, byråkrati och det demokratiska underskottet.

Någon liberal EU-kritik ser man dock nästan aldrig till. Det kan bero på att de flesta liberaler tycker om den fri rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital. Och de är rädda att bli av med den om de är allt för öppet kritiska.

Jag gillar också den fria rörligheten. Skarpt. Men det får ändå inte innebära att man låter allt annat passera utan kommentarer, kritik och motstånd.

I själva verket hotar EU:s maktexpansion och klåfingrighet själva tanken bakom den fria rörligheten. Viss form av standardisering för den inre marknaden är säkert på sin plats. Men "harmoniseringen" börjar gå lite väl långt nu. Allt skall uppenbarligen likriktas. Frågan blir till slut vad det alls är för vits med fri rörlighet – om allt ändå skall vara likadant överallt?

Sedan finns det oerhört mycket att säga om EU:s demokratiska problem, maktfullkomlighet och arrogans. En arrogans som bland annat yttrar sig i att EU-politikerna nu för tiden är helt öppna med att de ägnar sig åt tveksamma saker. De till och med skryter om sin strategi: Att koka grodan långsamt. Och de kommer undan med det.

Om allt detta får vi svenskar veta väldigt lite. Svenska media är i princip ointresserade av vad som sker i EU. Det är på sätt och vis värre än om informationen hade varit censurerad. Då hade det gått att göra motstånd. Men att slåss mot ett massivt ointresse är rätt tröstlöst.

60-80 procent av de svenska lagarna har sitt ursprung i beslut i EU. Men ingen bryr sig om att försöka göra det som sker begripligt och intressant för vanligt folk. Och då är det ju inte så konstigt att EU-motståndet går på sparlåga. Svenska folket vet inte ens om att det inte vet vad som händer.