En FN-rapport säger (eller påstås i vart fall säga) att internet är en mänsklig rättighet.
Jag anar ett problem här. Internet är i sig inte en rättighet. Internet är en massa kablar, servrar och mjukvara.
Däremot är internet en förutsättning för att människor skall kunna utnyttja sina rättigheter fullt ut. Det är viktigt att hålla isär detta, så att man inte målar in sig i ett hörn och får en debatt som handlar om fel saker.
Internet är förmodligen mänsklighetens största kliv vad gäller teknik och kommunikationer. Internet kan användas som ett demokrativerktyg och det är i princip nödvändigt för vårt dagliga liv. Därför är det helt korrekt att, som FN-rapporten säger, avstängning av fildelare är en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Men det är alltså främst funktionen, inte tekniken som är det viktiga.
Det ligger också nära till hands att anse att alla som använder internet också skall ha rätt att utnyttja alla tjänster, funktioner och tekniska lösningar som är lagliga. Som kryptering.
En annan logisk konsekvens är att alla medborgerliga fri- och rättigheter som vi har i den fysiska världen också bör gälla på internet. Till exempel rätten till privatliv och privat korrespondens.
Expressen: FN: Stänga av fildelare en kränkning av mänskliga rättigheterna
Wired: U.N. Report Declares Internet Access a Human Right
TorrentFreak: UN: Disconnecting File-Sharers Breaches Human Rights
Uppdatering: Kika i kommentarerna till denna bloggpost, där mina ambitiösa läsare håller på att plocka ut highlights ur FN-rapporten.
"Däremot är internet en förutsättning för att människor skall kunna utnyttja sina rättigheter."
SvaraRaderaPå vilket sätt då? Det finns nog massor med människor även i detta land, framförallt i den äldre generationen, som inte har tillgång till internet men som inte på något sätt upplever att de därigenom inte kan utnyttja sina rättigheter. Det finns trots allt andra fullkomligt funktionella sätt att kommunicera och få information.
Borde lagt till "fullt ut". Har gjort det nu.
SvaraRaderaOm vissa människor inte vill delta i samhällsdebatten, nyhetsflödet och aktivism fullt ut skall vi naturligtvis inte tvinga dem. De har rätt att avstå. Men det innebär inte att man får inskränka möjligheterna för de som väljer att utnyttja dessa nya kanaler.
"Det finns trots allt andra fullkomligt funktionella sätt att kommunicera och få information."
SvaraRaderaBeroende på vilka man vill kommunicera med, kanske. Men knappast med folk under 40 på ett enkelt sätt.
Rapporten från FN:s särskilda rapportör om yttrandefrihet.
SvaraRaderaI stycke 49 kritiseras de två permanenta medlemmarna av Säkerhetsrådet, Storbritannien och Frankrike, för att kränka de mänskliga rättigheterna på grund av sina lagar om att stänga av människor från Internet bara för att de fildelar.
Nu bör dessa två länder tänka om. Det är den särskilda rapportören till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter som uttalat sig. Då är det ingen skitsak.
Det finns förvisso inget krav att följa FN:s mänskliga rättigheter som stormakt och permanent medlem i Säkerhetsrådet - Kina gör ju inte det - men nog är det en rejäl fläck för både Storbritannien och Frankrike att tvingas figurera i en sådan här rapport.
Länk igen här
SvaraRaderaHoho, Cecilia, lyssna på detta ur rapporten stycke 31
SvaraRaderaStaters användning av teknik för blockering eller filtrering är ofta i strid med staternas åtagande att garantera yttrandefrihet, eftersom kriterierna i kapitel 3 [i rapporten] inte uppfylls. För det första föreskrivs inte de specifika villkor som ska motivera blockeringen i lag, eller föreskrivs i lag på ett för brett eller vagt sätt, vilket riskerar att innehåll blockeras godtyckligt och i överkant. För det andra, motiveras inte blockeringen av de mål som anges i artikel 19, tredje stycket, i den Internationella konventionen om civila och politiska rättigheter, och blockeringslistor hålls ofta hemliga, vilket gör det svårare att bedöma om innehåll blockeras av legitima skäl. För det tredje, även blockeringen är motiverad, kan den utgöra ett onödigt stort ingrepp för att uppnå det angivna målet, eftersom blockeringen inte är tillräckligt väl inriktad och ofta stänger ute en bred mängd innehåll utöver det som har ansetts olagligt. Slutligen, sker ofta blockeringen utan möjlighet till prövning av en rättslig eller oberoende instans.
Stycke 40-41
SvaraRaderaMånga stater har sökt skydda [operatörer] genom olika "notice-and-takedown" regler. [...] Ett exempel på det är EU:s e-handelsdirektiv [...]
Emellertid, även om notice-and-takedown-system är ett sätt att hindra mellanhänder från att begå brott genom sina tjänster, är dessa ofta föremål av både statliga och privata aktörer. Användare som blir informerade av sin operatör att deras innehåll flaggats som olagliga har ofta små möjligheter att bemöta nedstängningen. Dessutom, givet att mellanhänderna kan drabbas av skadeståndsansvar och i vissa fall straffansvar, har de en tendens att hålla sig på den säkra sidan genom att övercensurera möjligen olagligt material. Bristen på öppenhet i mellanhändernas beslutsprocess skymmer även sådana diskriminerande beteenden eller politiska påtryckningar som kan påverka dessa företags beslut. Vidare, mellanhänder, privata företag, är inte de som har bäst förutsättningar att fatta beslut om huruvida ett visst innehåll är olagligt, eftersom det kräver en omsorgsfull balans av motstående intressen och övervägning av försvarsargument.
Så många godbitar. Stycke 54-55
SvaraRaderaDen särskilde rapportören är djupt oroad över vissa staters agerande mot individer som kommunicerar på Internet, vilket vanligen motiveras med nationell säkerhet eller bekämpandet av terrorism. Även om sådana syften kan vara legitima enligt internationell människorättslag, sker ofta övervakning av politiska, snarare än säkerhetsmässiga skäl, och på ett godtyckligt och hemligt sätt.
Stater inför eller ändrar också lagar för att öka deras möjligheter att övervaka internetanvändares aktiviteter och innehållet i deras kommunikationer utan att ställa upp tillräckliga garantier mot övergrepp.
Stycke 71
SvaraRaderaI fråga om barnpornografi, noterar den särskilde rapportören att det är ett undantag då blockering är motiverad, förutsatt att nationell lag är tillräckligt precis och att det finns tillräckliga skyddsåtgärder mot övergrepp, felanvändning och ändamålsglidning, vilket inkluderar tillsyn och granskning av oberoende och opartiska tribunaler eller tillsynsmyndigheter.
Emellertid uppmanar den särskilda rapportören staterna att fokusera sina insatser på att straffa de som producerar och sprider barnporr snarare än att förlita sig enbart på filter.
Stycke 78-79
SvaraRaderaÄven om blockering och filtrering hindrar användare att komma åt ett visst innehåll så har stater även stängt av användare från Internet helt. Den särskilde rapportören anser att avstängning från Internet, oberoende av skäl, inklusive upphovsrättsbrott, är oproportionerligt och därmed ett brott mot artikel 19, tredje stycket i den internationella konventionen om civila och politiska rättigheter.
Den särskilde rapportören uppmanar alla stater att försäkra sig om att tillgång till internet alltid finns, även i perioder med politisk oro. Särskilt uppmanar rapportören stater att upphäva eller ändra existerande upphovsrättslag som innebär att användare kan stängas av från Internet, eller att avstå från att införa sådana lagar.
Citat, Amartya Sen: "... Med negativ frihet menas att det inte finns några yttre hinder som gör att man inte kan förverkliga sina önskningar. Med positiv frihet menas att man har praktiska möjligheter att förverkliga sina önskningar..."
SvaraRaderaMed Internet så ökas bevisligen det praktiska möjlighetsutrymmet dramatiskt för att i praktiken försöka förverkliga sina önskningar. Detta gäller inte minst om flera människor samverkar.