2011-12-13
Ett visst mått av opposition
Makt överförs nu för tiden regelmässigt från medlemsstaterna till EU. Makt överförs i samma höga tempo från de folkvalda till icke-valda byråkrater. Korporativismen breder ut sig och en omfattande övervakningsstat rullas ut. Politiken handlar allt mer om makt och allt mindre om idéer och visioner.
Förr eller senare kommer man till en punkt när demokratin är i fara. Möjligen är vi redan där.
I detta läge slås jag av en dystopisk tanke.
Politiska bråkstakar blir som regel – i slutändan – överkörda av Maktapparaten.
I vart fall i de stora frågorna tycks alltid de maktens män som vill centralisera, kringgå de demokratiska processerna och urholka våra fri- och rättigheter få som de vill.
Därför drabbas jag ibland av misstanken att bråkstakarna bara är systemets gisslan. Alibin för att få systemet att framstå som demokratiskt.
Skulle verkligen människor som till exempel vår Pirate MEP Christian Engström och UKIP:s Nigel Farage tillåtas hållas om de utgjorde ett verkligt hot mot makten?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är en väldigt intressant fråga!
SvaraRaderaMitt svar är troligen inte.
I kammaren sammanfattade talmannen just förmiddagens debatt om toppmötet med att nu har de avvikande rösterna fått göra sig höra, varpå demokratin har visat sig fungera i dag igen.
SvaraRaderaDin iakttagelse är helt korrekt. Men problemet blir ju då att det finns alldeles för få politiska bråkstakar. Och även om de vore fler av den varan är det inte säkert att de lyckas åstadkomma någonting ens om de hade en gemensam majoritet (bråkstakar trivs inte i klubbar som vill ha dem som medlemmar...).
SvaraRaderaVi behöver därför också "sansade" politiker som förstår att prioritera frihetsperspektivet.
Men hur lyckas vi ordna det? Jag är svaret skyldig.
Det (aktiva) ointresse för allt som har med EU att göra som finns hos de flesta ser jag som förstadier till en "inre exil", som den funnits i de flesta andra totalitära stater genom tiderna.
SvaraRaderaMan skall alltså inte bli frustrerad över att "vanligt folk" inte bryr sig om vad som händer i Bryssel, utan se det som ett friskhetstecken. "Låt de döda begrava sina döda", "Never argue with an idiot etc".
Det finns ett uttryck som passar in här. Nämligen att det säkraste sättet att göra sig impopulär är att vara mot någonting som majoriteten vill ha. Och om det senare visar sig att man hade rätt blir det ännu värre.
SvaraRaderaDet finns uppenbarligen en risk att ju längre makten kommer från folket, desto mindre empati kommer makten att visa folket.
SvaraRaderaLojalitet mellan människor bygger på nära och konkreta relationer.
Tristan
Haha! Ännu en dag med fint fungerande demokrati.
SvaraRaderaHelt riktigt, allt går enligt planen!
SvaraRadera