Eurokrisen ger ökat demokratiskt underskott

EU:s demokratiska underskott är ett välkänt problem. Medborgarna och de genuina demokratiska processerna sidsteppas hela tiden. De icke-folkvalda tjänstemännen flyttar samtidigt fram sina positioner.

Just nu förstärks dessa tendenser av euro-krisen. Eller, rättare sagt, av politikernas försök att tygla den självförvållade krisen.

Det talas om ändringar i EU:s fördrag – i syfte att överföra makt över medlemsstaternas nationella finanser till Bryssel. En sådan maktöverföring ökar, i sig, det demokratiska underskottet.

Dessutom finns det skäl att vara orolig över sättet det sker på.

Fördragsändringar är knepiga saker. I de flesta medlemsstater måste man först och främst ta en sådan fråga genom respektive nationellt parlament. Och i vissa stater måste man även fråga folket. Detta är alltså en tidskrävande och omständlig process med osäkert utfall.

Och processen skall vara tidskrävande och omständlig. Av det enkla skälet att man inte skall kunna ändra hela regelverket på en kafferast, bara för att man får ett ryck; På grund av att det måste finnas en (i vart fall indirekt) demokratisk, folklig förankring; Eftersom klubben har många medlemmar – som alla bör få vara med och påverka det som sker, under ordnade former.

Men just nu ser det ut som om man tänker skita i det där med krångel, demokrati och insyn.

EU:s ledare höjer samtidigt insatserna genom att markera hur oerhört viktigt de anser att det är att euro-krisen får en lösning på toppmötet som börjar i morgon. Det höga tonläget bidrar, i sin tur, till att ge dem själva större mandat att hitta på... saker.

Vad är det då som kommer att ske?

Europeiska Rådets (ministerrådets) president, Herman Van Rompuy, har en plan...

Han kuperar leken så att man skall kunna genomföra de förändringar som föreslagits – utan att behöva ändra EU:s fördrag. Detta är ett listigt förslag till hur man skall kunna gå runt sina egna regler. Igen.

I hans modell räcker det med att stats- och regeringscheferna i rådet, den europeiska centralbanken och Europaparlamentet säger OK. Man låter alltså bli att blanda in medlemsstaternas parlament och folket. Istället blir det Europaparlamentet som får agera demokratiskt alibi.

Europaparlamentet är förvisso EU:s enda direkt folkvalda organ. Men det räcker med att ha en skissartad uppfattning om parlamentets verksamhet för att inse att det kommer att gå med på vad som helst, så länge ledamöterna får känna sig tillräckligt viktiga och så länge champagnen är tillräckligt kall.

Det faktum att Europaparlamentet är folkvalt kommer alltså att användas för att motivera att den totala demokratiska processen snävas in, minskas ner och centraliseras.

Så var den principen etablerad.

Sedan kommer man att kunna göra samma sak, på fler områden, gång på gång.

Rätten att genomföra denna "kupp" har EU-eliten givit sig själv – med lite hjälp av en del förrädiska formuleringar undangömda i Lissabonfördraget.

Och det är i morgon det sker. Det är då parlamenten i EU:s medlemsstater förvandlas till maktlösa församlingar med tämligen ceremoniella funktioner. Besluten, de fattas någon annan stans, långt borta.

"Never waste a good cricis!"