Hela min jävla ungdom kämpade jag för folkens frihet, mot förtryckarregimerna i Östeuropa. Jag har talat på demonstrationer till stöd för polska Solidaritet. Jag har ordnat demonstrationer utanför Sovjetiska beskickningar. Och jag var över många gånger i DDR, Tjeckoslovakien och Ungern – för att försöka förstå förtryckets natur.
I de forna öststaterna fanns en överideologi som förvisso saknar motsvarighet i Sverige och EU i dag. För att upprätthålla den fanns ett antal verktyg. Övervakning var ett av de viktigaste.
Även om förtryckets överideologi som sagt inte finns här, hos oss, just nu – så vänder det sig inom mig när jag ser hur våra politiker ändå monterar upp förtryckets verktyg i vårt samhälle.
De som nyss levde under förtryck i vår närhet fick vänja sig vid att staten alltid kunde kika över axeln på dem. Svenska folket kommer nu att få lära sig samma sak. Och med det följer att människor kommer att tvingas tänka sig för både en och två gånger innan de öppnar munnen eller företar sig något. Förtryckets verktyg skapar alltså ofrihet i sig – oavsett om de hänger samman med förtryck i formell mening eller ej.
Vad är då den politiska viljan? Moderater, kristdemokrater, folkpartister, centerpartister, socialdemokrater och sverigedemokrater anser att alla medborgare måste övervakas – oavsett om de är misstänkta för något brottsligt eller ej. Detta är oerhört. Fullständigt oerhört. Det är DDR-fasoner.
Nu är Sverige ändå inte Östtyskland – och våra politiska ledare försöker försäkra oss om att de inte planerar att använda övervakningen för något djävulskap. Men det blir också konstigt. Man skaffar sig förtryckarstatens verktyg utan att vara riktigt på det klara med vad man skall ha dem till. På något sätt är detta också väldigt obehagligt, fast på ett nytt sätt. Vi ger politikerna ett öppet mandat och kan bara hoppas att de (eller de politiker och byråkrater som kommer efter dem) inte får för sig en massa dumheter.
Det är lite som om man beslutade att bygga interneringsläger, fast med löfte om att aldrig någonsin använda dem. I vart fall inte för något dumt. Man kan bli nervös för mindre...
(Speciellt när man vet hur fullständigt godtycklig politisk verksamhet är – och vilken sorts människor som rattar den.)
Istället för att bygga värn för demokratin och friheten – så ägnar vi oss i dag åt att bygga upp en övervakning som lätt kan komma att bli ett mycket påtagligt hot mot just demokratin och friheten. Det är så bakvänt, dumt och farligt att man blir alldeles matt när man tänker på det.
Det enda man med säkerhet kan säga om övervakning, Sverige och framtiden är att om man ger politiker, byråkrater och statens funktionärer verktyg för att övervaka och kontrollera folket – då kommer de att använda dem. Historien lär oss också att man nästan alltid ser ändamålsglidningar och utökade mandat.
Detta räcker för mig. Jag behöver inte veta exakt hur staten tänker övervaka mig och alla andra. Jag behöver inte veta vem det är som gör det. Jag behöver inte veta vilket syftet eller förklaringen är.
Jag vill helt enkelt inte ge staten dessa verktyg.
Stoppa datalagringsdirektivet! Demonstrera på lördag!
Stockholm: Sergels Torg kl 13 [Facebook-sida]
Göteborg: Götaplatsen kl 14 [Facebook-sida]
Helsingborg: Biblioteksfontänen i Stadsparken kl 12 [Facebook-sida]
Skellefteå: Torget kl 14 [Facebook-sida]
Ja alltså det finns ju ett uttryck "hellre fria än fälla". Det kommer från en svunnen tid, men äger fortfarande giltighet idag.
SvaraRaderaI den sentensen ingår att man gör ett val. Man inser att man inte kan sätta fast alla brottslingar - men hellre det än att sätta dit oskyldiga.
Datalagringen går på tvärs mot den principen. Här inför man ett repressivt system som inte duger till det de sägs ska kunna göra, men likväl ändå ska drabba oskyldiga.
Terroristjakt i all ära, men kanske är det rent av bättre om några medborgare dör av terrorism än att hela befolkningen drabbas av regeringens snokande. Risken för att dö av terrorism är ändå försvinnande liten jämfört med den att gå mot röd gubbe.
Datalagringsdirektivet är olagligt. Alliansregeringen hade chansen att sätta stopp för det, men man valde att lägga sig platt för kommissionen. Först när det blev tal om att betala skadestånd kom invändningarna. Men då var det så dags.
Hur är det med alla partiernas ungdomsförbund? Är de för eller emot Datalagringsdirektivet?
SvaraRaderaTjabo:
SvaraRaderahttp://www.dn.se/nyheter/politik/enkat-unga-politiker-sager-nej-till-eus-datalagring
i sverige har vi det sk. ekonomiska registret. den modellen bör upprättas inom EU, i parlamentet, kommission osv. för det känns konstigt att 'dom' ska kunna bestämma en massa skit som ska gälla här. när vi inte vet om vad deras intressen i dessa vidriga direktiv är. Syna politikerna inte medborgarna för i slutändan är de dom runt förhandlingsbordet inte vi.
SvaraRaderaHar projektarbete i skolan, nu vet jag vad jag ska skriva om! DLD!
Henrik tack för att du kör stenhårt på bloggen!
Visst finns det en "överideologi": "sitt ner i båten".
SvaraRaderaDet värsta problemet med övervakningsstaten är Lucifereffekten. http://sv.wikipedia.org/wiki/Lucifereffekten.
SvaraRaderaBegreppet myntades efter ett experiment där vanliga hederliga människor blev onda när de gavs möjlighet till det.
Det finns ett annat experiment som visat att hyggliga människor kan bli torterare och bödlar när de ingår i en hierarki där en överordnad auktoritet godkänner misshandeln. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ondskan-ligger-farligt-nara
Den politik som utvecklas just nu är tyvärr en perfekt grogrund för sådana tråkigheter.
Olaf
Att ungdomsförbunden skulle vara emot DLD har ju ingen betydelse. Jag är säker på att de flesta politikerna som vi har i riksdagen idag hade ganska annorlunda åsikter i deras ungdoms dagar. Tyvärr är MAKTEN viktigare än sakpolitiken i riksdagen och svesnk politik. Vilket gör att jag vidhåller benhårt att integritetsfrågorna inte kommer att förändras till det positiva i riksdagen förrän Piratpartiet kommer in i riksdagen och får makt.
SvaraRaderaLäs boken Klassens Ljus om de unga inom S i början av 1970-talet.
SvaraRaderaDå var det ett viktigt steg i början av karriären för SSU-ordförande att offentligt kritisera moderpartiet i någon sakfråga. Det drog uppmärksamhet till dem egna personen och visade på ryggrad och engagemang.
Men under Reinfeldts regim är det total underkastelse som gäller för borgerliga politiker. Även för ungdomsförbunden. Den som offentligt opponerar sig blir obönhörligt utfrusen.
Och naturligtvis fattar de unga karriäristerna vinken när makten lockar med fina tjänster i regeringskansliet eller 55 papp i månaden för en riksdagsplats. Tig och underkasta dig i det putinska (M)aktpartiet.
@Putte
SvaraRaderaNu går ju faktiskt ungdomsförbunden ut offentligt och kritiserar moderpartierna...!?
Henrik, tack för att du orkar! Politikerna har allierat sig med upphovsrättslobbyn och med diktaturer. Korselden mot de fordom självklara demokratiska fri- och rättigheterna är total. Övervakning införs genom DLD, Acta, Ipred, preventiv buggning, FRA och ingen, ja ingen överväger konsekvenserna av den samlade effekten. Informationen kommer att finna samlad i ofantlig mängd, vem tar ansvar när registren läcker eller missbrukas? Svaret vet vi; Ingen politiker eller tjänsteman kommer att ställas till svars eller vilja ta ansvar. Därmed är det fritt att använda informationen till vad som helst. Jag ryser vid tanken!
SvaraRadera@JohJoh
SvaraRaderaUngdomsförbunden gör enbart lite symboliska protester för att inte förlora all trovärdighet inför sina vanliga medlemmar och ungdomar i allmänhet.
Om de verkligen menat allvar med att försöka stoppa förslaget hade de kunnat protestera på DN Debatt, blivit intervjuade i Rapport, dragit igång hela organisationen med alla lokalavdelningar för att kritisera föslaget ute på kommunnivå osv. Det är långt till nästa val så det skulle inte ha skadat regeringen 2014. Inget av detta har inträffat. MUF har aldrig ställt upp som talare på ACTA-protesterna och de kommer aldrig att synas på de kommande demonstrationerna mot Datalagringen. Inte ens som två personer med en banderoll.
Ledningarna i ungdomsförbunden har sina lojaliter uppåt mot köttgrytorna och pengarna, inte neråt mot medlemmarna.
Signalen från makten är tydlig. Forsell som var lojal har fått en spikrak karriär medan Wykman som vågade protestera mot FRA-lagen slutade som vice nämndordförande i en kranskommun till Stockholm.