Hur ser en liberal EU-kritik ut?
Vissa saker är rätt uppenbara. Till skillnad från mycket annan EU-kritik bygger den inte på att man tycker illa om utlänningar eller på unken nationalism.
Istället handlar det om att kritisera till exempel centralstyrning, kommandoekonomi, korporativism och politisk klåfingrighet.
Så långt är allt tämligen uppenbart. Men vad vill den liberala EU-kritiken, i ett större perspektiv?
Vill vi att Sverige skall lämna EU? Innebär det i så fall att vi berövas den fria rörligheten? Det vore ju inte så bra. (Det finns dock olika bud om den saken.) Och finns frågan om utträde över huvud taget på banan i dag?
Vill vi gå tillbaka till EES-avtalet? I så fall hamnar vi i samma situation som norrmännen – som är tvingade att acceptera all skit EU hittar på, utan möjlighet att vara med och påverka. Det känns inte direkt klockrent.
Man kan också acceptera att saker och ting är som de är – och fokusera på att försöka få stopp på vansinnigheterna i sakfråga, för sakfråga. Votering för votering. Men det kräver oerhört mycket arbete. Förutsättningarna för att lyckas är inte heller speciellt stora, så länge borgerliga EPP och socialdemokratiska S&D dominerar Europaparlamentet. (Och så länge systemet är riggat.)
Ett fjärde alternativ är frederalist-spåret: Att konstatera att superstaten EU är här nu, oavsett om vi gillar det eller inte – och att fokusera på att försöka demokratisera och decentralisera verksamheten. Inte heller en sådan strategi har något direkt stöd hos parlamentets stora partigrupper eller hos EU:s makthavare.
Jag tror att man måste bestämma sig för något av dessa fyra spår om man vill åstadkomma resultat. En femte möjlighet är naturligtvis att bara bua, bråka och obstruera. Politisk vandalism är visserligen kul. Men den leder som regel ingenstans.
Åsikter?
Jag gillar spår fyra, med fokus på att decentralisera (eller plocka tillbaka en hel del av beslutsmakten, för att tala klarspråk).
SvaraRaderaEtt alternativ är 'riktig' federalism. Styrd av gemensamma beslut - inte centrala beslut.
SvaraRaderaFör att bli EU-lag eller bindande avtal måste ett beslut godkännas av EU-parlamentet och säg 70% (både i antal medlems stater och i antal medborgare representerade) medlems staternas parlament. Ett godkännande kan dras tillbaks och om det faller under 50% i något avseende så upphävs EU lagen / avtalet.
Det är fullt möjligt eftersom medlems staterna har egen lagstiftning. Att EU lag upphör betyder inte laglöshet - bara att medlems staterna får bestämma själv.
Det skulle ge lobbyisterna lite mindre övertag och folket lite mer inflytande. Lobbyisterna behöver inte bara smörja EU-byråkrater och parlament, utan även medlems staternas parlament - och det skulle finnas en gräns för hur sneda saker de lyckas lura igenom eftersom det finns en risk att lagen upphävs om den visar sig dålig.
Det betyder att förhandlare måste förhandla fram en uppsägningsrätt i avtal också - något som rimligen borde vara en självklarhet i vilket fall.
Alt. 3 eller 4 kanske? Det är för mycket detalj- och toppstyrning i EU och för lite subsidiaritetsprincip. Alt. 3 kanske kan ordnas med representativ direktdemokrati, som Aktiv Demokrati förespråkar.
SvaraRadera1 & 2 hör samman. Ett utträde skulle säkerligen kombineras med EES-avtal. Vore nog svårt att få med sig utträde annars, vilket är svårt nog ändå
SvaraRaderaFrågan är om det gör så mycket att vi tvingas på saker från EU ändå. Det blir ju ändå mindre än vad vi får nu. Brittiske europaparlamentarikern Daniel Hannans "The Case for EFTA" är intressant läsning: http://www.brugesgroup.com/eu/the-case-for-efta.html?keyword=16
Nu tror jag inte det är möjligt att driva utträde ur EU. Först om ett land som Storbritannien skulle träda ur, vilket det finns större möjligheter för, kan en process sätta igång i andra länder.
Punkt 4 trot jag är ännu mer omöjlig, och är avhängig punkt 3. Återstår 3, som är enormt svår den med. Men om partigrupperna förändras eller nya uppstår över tid, kanske detta är den enda vägen inom överskådlig framtid. En ny form av Junilista med enbart borgerlig profil vore ett alternativ.
Varför inte bara backa tillbaka till de fyra friheterna?
SvaraRaderaVarför måste man acceptera kejsarvansinnet i Bryssel bara för att man vill ha fri rörlighet?
Vad är felet med de fyra friheterna och en evolutionär och organisk utveckling utifrån detta?
Den enda rimliga lösningen är att gå ur. Att försöka påverka innifrån är döfött. Systemet är riggat mot oss.
SvaraRaderaNär det gäller EU räcker det inte med att en majoritet skall vara emot för att det inte skall bli av. I Sverige är det endast 11 procent som är för Euron, trots detta finns risken att vi tvingas med. Hur många är för ACTA? eller jordbruksstödet? Politikerna är för - alla andra är emot.
Det finns fö ett alternativ 5. lägg ner EU. USSR föll så varför skulle inte EUSSR kunna göra det?
Att tro att det går att få en bättre politik genom att ge EU ännu mer makt genom federalism (även om den kallas "decentralisering") är mer än lovligt naivt. Släpper vi inte den vanföreställningen kommer Eurokraterna att vinna.
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att sitta och fila på "överlevnads" spåret.
SvaraRaderaGivet att resurskriserna blir allvarligare hur behöver då Sveriges stat och EU förändras för att överleva kriserna och ge en trevlig tillvaro för medborgarna?
Dvs hur måste politiken anpassa sig till verkligheten för att undvika att saker blir onödigt djävliga.
Eftersom MAFIAA m fl lobbyorganisationer påverkar EU minst lika mycket som Sverige, och dessutom till en lägre årlig kostnad så kan vi göra likadant - dvs gå ur men ha permanenta lobbyister som hjälper EU att fatta rätt beslut. Billigare än nu, mer inflytande än nu och desssutom kan vi låta bli de allra dummaste påfunden (om de nu skulle rösta fel någon gång).
SvaraRaderaUtträde ur avträdet snarast. Finns inget annat rimligt ställningstagande att göra under rådande omständigheter.
SvaraRaderaDet är skademinimering som gäller. Fattar man inte det är man inte lämplig att leda ett land och ha hand om dess ekonomi.
Gå ur med EES. Det är det som är det rimliga alternativet så som det har utvecklat sig.
SvaraRaderaLäs världens bästa Isobel
och malin Siwe om EU:s propaganda.
För att förtydliga mig: Jag tycker att det optimala vore att lämna EU.
SvaraRaderaFrågan är vad man gör under tiden för att minimera skadan. Då skulle en borgerlig EU-kritisk lista vara ett alternativ. Fler borgerliga EU-kritiker som annars röstar på M skulle kunna rösta på ett sådant. Gamla Junilistan var för tvärpolitisk. Man måste försöka förmå dessa kritiska M-väljare att rösta på något annat. Det spelar ingen roll om det är gammalmoderater i EPP, en röst på dem är en röst på EPP, och dess makt måste brytas ner.
På andra sidan kan förhoppningsvis mer frihetliga, åtminstone när det gäller integritetsfrågor, rösta på exemplevis MP för att bryta ner socialistgruppens makt.
Fan, fast å andra sidan, att starta parti och ställa upp kandidater för att rösta nej till dumheter från EU kan vara mer kostsamt och ta längre tid i måluppfyllningar än att starta och bekosta en kampanj för utträde, vilket ju är det mest önskvärda. Under tiden får de som vill kryssa de bästa kandidaterna.
SvaraRaderaErik,
SvaraRaderaproblemet även med de "bästa" kandidaterna från traditionella partierna är att de fastnar i EU-träsket.
Vad har Fjellner och Hökmark åstadkommit? De är för euron. När det blir kritiskt läge ställer de upp för EPP. Eller så går man vilse när man skall rösta om ansvarsfrihet för budgeten.
Om jag skall rösta 2014 blir det antingen på PP eller en återfödd Junilista. Annars stannar jag hemma.
Om det är bättre att lägga tid och pengar på kampanj för utträde istället för en form av Junilista, menar jag något uppgivet att de som vill, knappast jag själv, röstar efter eget huvud, då det inte finns någon form av Junilista.
SvaraRaderaJag tror att alternativet - går ur - är det mest lämpliga. Påverkan inifrån är mkt svårt.
SvaraRaderaEU har nämligen en ganska dålig påverkan på alla våra politiker, ty de får allt större karriärmöjligheter och mer känsla av makt - och så accelererar karusellen ännu mer.
Min största anledning till att vara med i EU är att USA inte kan köra med oss. Eller rättare sagt, EU har i varje fall en sportslig chans att säga nej när USA domderar. Som ett litet skitland i periferin så kan vi teoretiskt säga nej till USA men i praktiken så går det inte så vi får snällt placera oskyldiga egyptier på amerikanska plan och införa drakoniska upphovsrättslagar.
SvaraRaderaSå absolut EU men vi måste arbeta för att få styra det i rätt riktning ;-)
Jag tycker att en liberal EU-politik ska utgå från två grundprinciper: 1) De 4 friheterna. 2) Fiscal conservatism (från EUs sida, medlemsländerna får göra vad de vill). Det bra med EU är de 4 friheterna, som verkligen är fantastiska, och de vi vill ogärna kasta överbord. Vidare är det otrevliga med EU dels det oerhörda slöseriet, och dels risken att det blir ett nästa Sovjet. Pengar är makt, och med en tiondel av EUs nuvarande budget hade det varit rejält mycket svårare för EU att få sådan makt. För att inte tala om alla pengar vi sparat.
SvaraRaderaJag tycker det är extremt märkligt om en slutsats av liberalism skulle vara att människor inte kan samarbeta. I så fall är det något sjukt galet med liberalismen.
SvaraRaderaLyckligtvis är det inte så. Men därför är alternativet att lämna EU inte något bra alternativ. EU kanske behöver reformeras - men att driva linjen att vi européer inte kan samarbeta, det leder enbart till att vi blir våldtagna av USA och Kina, tillsammans eller var för sig.
Alla oavsett politisk inriktning borde vara intresserade av att hålla EU i god form, så att vi får en rationell och effektiv beslutsprocess som folk kan acceptera. Men att det också finns institutionella motvikter som ser till att inte EU-apparaten får slagsida.
För det är ju klart att har man en kommission som förvaltar det gemensamma så uppstår det ju ett egenintresse att så mycket som möjligt ska vara gemensamt. Inte bara av illvilja, utan för att det är i de banorna man lär sig tänka när man jobbar på kommissionen.
Det var ett viktigt steg i Lissabonfördraget därför att låta de nationella parlamenten pröva alla nya förslag i EU. Men nu måste parlamenten själva få en medvetenhet kring vikten av deras prövning.
Frågan om var gränsen mellan det gemensamma och det individuella ska gå är en fråga som man måste brottas med på alla nivåer i det politiska systemet. Det hjälper inte att gå ur EU. Vi kan tycka att EU är klåfingrigt och icke-liberalt - men det finns egentligen inget som säger att livet utanför EU skulle bli mer liberalt.
Tvärtom kan det ju vara så att det krävs än mer koordination och gemensamma lösningar om man står utanför EU-gemenskapen för att klara den internationella konkurrensen.
@Anonym, 12 mars, 2012 08:58
SvaraRaderaAtt vara med i EU gör det så mycket enklare för USA att köra med oss, de behöver bara trycka på på ett ställe istället för att påverka alla de nationella parlamenten var för sig.
Se bara på SWIFT, ACTA, IPRED m.m.
Alla politikers våta dröm är ju att skaka hand med någon i Vita huset, det smäller givetvis högt i CVt.
/A
1. Ja. Tar de från oss fri rörlighet är det synd men inget vi kan styra över. Vi kan ha fri rörlighet för andra hur mycket vi vill ändå.
SvaraRadera2. Nej. Ett avtal innebär att någon utesluts. Protektionism är inte frihetligt.
3. Nej. Det är ett evighetsprojekt och omöjligt p ga EUs konstruktion. Det är omöjligt att hålla koll på allt som händer. Speciellt som vissa saker tas fram under lyckta dörrar.
4. Nej. Det vore vansinnigt. Det vore som att gå med i Sovjetunionen med intentionen att göra det fritt. EU är svår att rå på då det är omöjligt att hålla koll på allt. Vem står t ex till svars för alla vansinnigheter?
En liberal lösning vore att vi handlar fritt med alla och att alla har samma möjligheter att resa in till oss.
Vad var det som hände när vi gick från de fyra friheterna till dagens megalomana EU?
SvaraRaderaVem bad om dagens EU med dess Brysselklass?
GÅR det inte att rulla tillbaka?
Johan Tjäder, samarbete är en sak, EU en annan. Ett samarbete som innebär att liberala värden i växande utsträckning får stryka på foten, genom att hela bygget med Lissabonfördrag mm ger de institutionella och ideologiska redskapen att ständigt öka politiska ingrepp och godtycklig maktutövning, är inget bra samarbete.
SvaraRaderaSom den tjeckiske politikern för Demokratiska Medborgarpartiet Jiri Pospisil sa:
“EU bestämmer hela ditt liv, enligt fördraget, alltifrån turism till din vardag. Vi trodde att EU var ett projekt för frihet, men detta innebär bara restriktioner.”
Dessutom står i fördragets Artikel 54 under Stadga om mänskliga rättigheter (som även fanns med i det förra förslaget som Artikel II-114):
”Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan.”
Observera orden ”syftar till” ifråga om en rättighetsstadga som dessutom innehåller flera socialistiskt definierade rättigheter.
William Niskanen: "Comparing the U.S. and EU Constitutions": http://www.cato.org/publications/commentary/comparing-us-eu-constitutions
(Gamla författningsförslaget, men som till 96% är detsamma som Lissabonfördraget)
De amerikanska grundlagsfäderna var genier, de europeiska är idioter och/eller makthungriga, och ändå har staten växt i USA. EU är ett högriskprojekt som ger redskapen för en alltigenom ingripande superstat, vilket vi redan ser.
Det finns ingen garanti för att om man står utanför skulle det bli mer liberalt, men Hannans artikel jag länkade till först har starka argument.
I Norden avskaffade länderna före inträde i EG/EU passtvång, och öppnade upp för rörlighet över gränserna utan att upprätta någon Nordisk Union. Vill länderna kan de öppna för frihandel, rörlighet och samarbete.
1. Vill vi att Sverige skall lämna EU?
SvaraRadera___________________________________
1. Ja, det går inte att förändra EU, det är som att gå med i Nazistpartiet och försöka förändra det inifrån fast man inte är Nazist. Man kan inte va med i det man är emot som vanlig dödlig.
__________________________________
2. Vill vi gå tillbaka till EES-avtalet?
_________________________________
2. Nej går man ur så går man ur. Inget mer med det.
3. Man kan också acceptera att saker och ting är som de är?
_______________________________
3. Nej, det arbetet är ett slöseri på resurser, människan ska syssla med annat än att sitta och stoppa byråkrater.
4.Ett fjärde alternativ är frederalist-spåret:
________________________________
4. Detta är vad många vill göra som är EU vänner. Men man kan inte göra en katt av en tiger. orealistisk dröm. Enda sättet att lyckas med detta är väpnad vålds revolution, det var så USA uppstod.
Du har sagt allt vackert.
SvaraRaderaGreat Job!
5. En femte möjlighet är naturligtvis att bara bua, bråka och obstruera.
SvaraRadera_____________________________________
5. Denna möjlighet är vad som är grunden till att man tillslut gör något mer konkret, frågan är hur informerad de missnöjda är. Är de oinformerade så kan vi Ha ett Sverigedemokraterna med 20% nästa val. Det måste uppstå ett Liberalt parti nästa val som är helt emot EU, men som har en annan politisk vision annars vinner SD de kritiska EU rösterna som kommer växa mer och mer.
5. En femte möjlighet är naturligtvis att bara bua, bråka och obstruera.
SvaraRadera_____________________________________
5. Denna möjlighet är vad som är grunden till att man tillslut gör något mer konkret, frågan är hur informerad de missnöjda är. Är de oinformerade så kan vi Ha ett Sverigedemokraterna med 20% nästa val. Det måste uppstå ett Liberalt parti nästa val som är helt emot EU, men som har en annan politisk vision annars vinner SD de kritiska EU rösterna som kommer växa mer och mer.
Anonym har tyvärr helt rätt.
SvaraRaderaDet kommer aldrig att vara möjligt att spela tillbaka EU till de fyra friheterna, därtill är brysselfolket oförmöget, de kommer aldrig att gå fot.
Att smaka makten som de små sötnosarna har gjort är irreversibelt, de kommer aldrig att nöja sig med mindre.
Ergo:
Sverige ut ur EU.
Här finns en aspekt till:
SvaraRaderaDe 490 milonerna EU-medborgare som inte är svenskar. Borde vi inte hjälpa även dem ur EU-träsket som det ser ut i dag?
HAX
SvaraRaderaEftersom huvuddelen av medlemsländerna är bidragstagare så sitter det nog långt inne innan de agerar och som en konsekvens slipper att få dessa bidrag.
De mottagande länderna är de som tjänar på kejsarvansinnet, money talks.
Jag är rätt säker på att de flesta vanliga människor i i princip alla EU-länder vill se mindre byråkrati och överstatlighet - och mer demokrati i EU.
SvaraRaderaHelt riktigt, det är nog vad medborgaren önskar.
SvaraRaderaOch hur kommer medborgaren till tals i en struktur där regeringen i ett land får många pengar från EU att leka med och önskar behålla en sådan situation?
Det är ju just detta som är kärnan i kritiken mot EU, medborgaren är på åskådarplats.
Och förväntas vara tacksam som varande föremål för de goda ledarnas omsorger.
Ut ur EU, nu, innan Reinfeldt binder upp oss för ytterligare konstigheter vars effekter vi ej kan skåda.
Ja, pengarna är problemet...men även den största möjligheten. Om man lyfter frågan om hur mycket varje medlemsland betalar till EU och ställer det i förhållandet av vad man får så blir valet tämligen enkelt.
SvaraRaderaJag har sett åtskilliga påstå att "utan EU blir det högre skatter på varje import". Visst, det stämmer. MED EU får vi som skattebetalare betala vad då per skalle och år? Ett par tusen? Enbart med europakten och Greklands stödpaket spekulerades att sverige skulle bidragit med 10 miljarder euro - man får mumsa ganska mycket importerad tysk ölkorv innan man kommer upp i de summorna.
Det här kommer även Tyskland mycket snabbt att tröttna på, när redan levnadskostnaderna i och med eurons införande skjutit i höjden som de gjort. Börjar den dessutom vackla och man måste skjuta till mer pengar (vilket man måste, det finns inte en chans att vi sett det sista av europaktens lånecirkus) så är det en tidsfråga innan de välmående ländernas befolkning röstar in en regering som vill ut ur EU och det nu.
Visst kommer man att rädda ansiktet och införa en annan form av "frivillig" frihandelszon. Men EU är i princip redan dött. Korruptionen, det demokratiska underskottet, hela självgodheten hos tjänstemännen, och det eviga regelstiftandet har redan dömt ut hela konstruktionen.
Precis som Sverige under 70-talet kommer det mycket snabbt till en gräns där man måste vidta omfattande, drastiska och ihärdiga utrensningar och nedskärningar om inte unionen skall gå under helt.
Och jag tror inte att det finns en möjlighet därtill. Till skillnad från Sverige har byråkratin i EU långt större makt än de folkvalda politikerna har. Utgången är given.
Känner mig inte oroad för att hamna i sällskap med Norge och Schweiz. Vi kanske kan synka utträdet ur EU med Finland. Satsa på samarbetet Norden istället.
SvaraRaderaOch därtill vända blicken mot världen. EU är en krympande ekonomisk zon. Sverige kan göra mer av sina befintliga samarbeten med tex Brasilien och USA.