EU: Lär av historien!

EU-kommissionens ordförande har sagt att han ser EU-projektet som ett imperiebygge. Så man behöver väl knappast tveka om den megalomaniska ambitionen bland unionens ledare.

Och visst, det finns rätt uppenbara likheter med en del andra "imperier". Inte minst med den gamla öststatskommunismen. Den byggde i och för sig på en pervers överideologi, som vi inte har någon motsvarighet till i EU. Och därmed inte heller något direkt politiskt förtryck. (I vart fall inte ännu, bör kanske tilläggas.) Men i övrigt är det mycket som känns igen.

Till exempel det storhetsvansinne som yttrar sig i form av likriktning och centralstyrning. Oavsett förutsättningar, önskemål och behov skall allt fungera likadant för hundratals miljoner människor, i princip över en hel kontinent. I EU kallas detta harmonisering. Enkelt uttryckt är det åsikten att "one size fits all". Vilket ju är fel – och i långa loppet ett recept för att inget kommer att fungera någonstans.

Den gemensamma valutan, euron, är kanske det tydligaste exemplet på detta. I dag visar det sig att även Cypern förmodligen kommer att behöva akut krisstöd. I Spanien har banksektorn och regionerna stora problem och än värre problem framför sig. Portugal, Italien och Irland vinglar. Och det grekiska dramat bara fortsätter, utan att någon ens har någon idé om hur det hela kan komma att sluta. Allt på grund av en politisk ambition, som går ut på att kommandoekonomi är något bra.

Och då är euron, som sagt, bara ett av många exempel på EU:s överstatliga, politiska klåfingrighet.

För att sammanfatta problemet: EU:s politiska ledare slår sönder mångfald, alternativ och institutionell konkurrens. De ersätter dynamik med centralstyrning, där en modell skall gälla överallt. En modell som dessutom är skapad av nämnda politiker och deras funktionärer. Och eftersom politikerna och eurokraterna inte är de allvetande övermänniskor som de själva tror sig vara – så är risken uppenbar att saker och ting skiter sig. Överallt. Samtidigt.

Det går inte att undvika att dra paralleller med det gamla Sovjetiska systemet. Men vi är tydligen dömda att upprepa historiens misstag. I vart fall med dagens härskande politiska klass vid rodret.