Veckans EU-toppmöte blev tydligen en liten vitamininjektion för börskurserna. Marknaden blev väl lättad över att EU:s ledare lyckats enas om något, kan man anta.
Detta något är 120 miljarder euro, ihopgnetade av EU:s skattebetalare, som skall pumpas in i bankerna. Speciellt i Spanien och Italien. Och det är alltså de goda nyheterna... Ack!
På sikt är det väldigt lite som har förändrats. Den grekiska krisen är som den är. Spaniens ekonomi mår inte bra och det finns massor med frågetecken kring hur Italiens finanser egentligen ser ut. Och i Frankrike får man inte budgeten att gå ihop. Business as usual.
EU:s ledare har visserligen enats om att satsa på tillväxt. Men den har vi hört förr. Alla tidigare tillväxtsatsningar i EU har stått på näsan. Vilket tyder på att man förmodligen gör fel saker eller inte förstår vad man sysslar med.
(Och de senaste 15 årens satsningar för att minska byråkrati och regelverk har lett till tre till fyra gånger fler EU-regler, vilket möjligen kan vara en av flera förklaringar till att företagandet och tillväxten aldrig riktigt vill ta fart.)
Det rimliga med en valutaunion där länder med helt olika ekonomier och de mest skiftande förutsättningar binds till en valutakurs och en ränta ifrågasätts dock – som vanligt – inte av någon enda av EU:s ledare. Inte under några som helst omständigheter.
Samtidigt kan vi vänta oss mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och mer maktöverföring till Bryssel.
Som Albert Einstein en gång påpekade "Ett tecken på vansinne är att göra samma sak om och om igen, men förvänta sig olika resultat."
I Sverige säger vi ju så att när man går in och lånar pengar till en bank så måste den också sätta aktier i pant för detta. På så sätt skyddas skattebetalarna.
SvaraRaderaJag har inte sett något liknande här, och då är det mest att likna med en gåva från skattebetalarna till bankägarna. Det är dåligt.
Och det är klart att det här i och för sig är tillräckligt för att hålla euron igång, för genom detta beslut har man ju skapat sig någon form av transfereringsmekanism där pengar flödar från bankerna till vissa låntagare och till bankerna från stödfonden alltså från skattebetalarna.
Enda skillnaden är att bankdirektörerna bestämmer vilka som ska få pengar, till skillnad från ett bidragssystem där de demokratiska institutionerna bestämmer vilka som ska få pengar.
Förträffligt, eller hur...
Jag har anmärkt på det tidigare men: Är det verkligen Euron som valuta som är så dålig?"
SvaraRaderaAtt EUs finanspolitik är under all kritik är vi alla överens om men det innefattar för den skull inte Euron. En valuta är dålig när den förlorar i värde genom inflation. Typexemplen är Tyskland under mellankrigsperioden eller Zimbabwe under Robert Mugabe. Som jag ser det kan vi mycket väl ha en gemensam valuta lika väl som vi har ett gemensamt längdmått(meter) eller ett gemensamt viktmått(kilo). Felet här är när någon börjar spendera pengar de inte har eller har någon utsikt att tjäna in och dessutom får låna till den verksamheten. Om detta sker så spelar det ingen roll om vi har en eller flera valutor. det kommer sluta med katastrof i alla fall.
Nja... problemet är tvådelat.
SvaraRaderaDels handlar det naturligtvis om att politiker int begriper att man inte kan göra av med hur mycket pengar som helst.
Dels handlar det om att samma valutakurs och ränta för till exempel Finland och Grekland, eller Tyskland och Portugal, är en konstruktion som faller på sin egen orimlighet.
@Jerker.
SvaraRaderaDelvis har du rätt. En gemensam valuta behöver inte automatiskt vara ett uselt alternativ. Och om alla länder skött sig och hållt sig till de regler man dragit upp vore det bara dåligt och inte katastrofalt som idag. Dessutom finns det ju en liten poäng med att ha gemensam ränta etc. också, iaf i teorin.
Problemet är att detta är en FIAT valuta (som alla andra) och kopplat till Fraktional Reserve Banking innebär det alltid problem. Lägger man på att man har samma ränta och samma penningapolitik i alla länder som har totalt olika förutsättning och totalt olika kulturer och naturresurser, så börjar det glida mot uselhet. Det riktigt usla däremot kommer av de politiska besluten, inte av valutaunionen i sig.
En bättre lösning eller variant hade ju varit att använda t.ex. D-marken som en "universal" EUvaluta som fungerar i alla länder medan varje land behåller sin egna valuta. I ett sådant scenario, som hade varit mycket bättre, kan dock inte våra höga herrar och bankfolk manipulera och stjäla lite mycket av våra pengar, så det är ju inget alternativ. Den enda riktiga lösningen, nationella valutor endera baserat på guld/silver eller knutna till detsamma helt utan Fraktional Reserve Banking, är givetvis en styggelse i elitens ögon och kan aldrig bli verklighet utan regelrätt revolution.
Och vilken naturlag är det som säger att Finland och Grekland skall ha samma ränta även om de har samma valuta?
SvaraRaderaDu och jag har sannolikt samma valuta, men sannolikt olika räntar.
Att Grekland, grekiska banker, och grekiske borgare i ett årtionde har lyckas att tricka andra banker till att dom pengar utan tillräcklig säkerhet och passade ränte skall du inte skyllde på Euron, men på dumhet och girighet hos utlånerna.
Jan Andersen
SvaraRaderaDet alldeles enkla svaret är att om man har olika räntor men samma valuta, så uppstår det en potential för att tjäna pengar på det.
Om Finland har lägre ränta än Grekland t.ex. så kan jag ju låna pengar i Finland och sedan låna ut dem igen till en lite högre ränta i Grekland - fast inte lika hög som den officiella ECB-räntan.
@HAX
SvaraRaderaVarför skulle det vara så fel med att Finland och Grekland har samma valutakurs när Ystad och Haparanda har det i dag? Likaså har Florida och Alaska det fast de har extremt olika ekonomier. Fortfarande tänk valuta är en måttenhet som meter och kilo inget annat. Ränta är något helt annat. Räntan är i stor del ett mått på risken att de utlånade pengarna inte betalas tillbaka. Räntan är inte och ska inte vara densamma för dig som för mig och på samma sätt inte lika för Schweiz eller Grekland.
@apocalypse nowish
"Det riktigt usla däremot kommer av de politiska besluten, inte av valutaunionen i sig."
Nej precis, och det är just det jag försöker att få fram. Skilj på valuta och politik.
"Problemet är att detta är en FIAT valuta (som alla andra)"
Ja. men nu är den bistra sanningen att det är något vi måste förhålla oss till vare sig vi gillar det eller inte.
Och om vi nu måste förhålla os till en sådan valuta så är det så att det med största sannolikhet är bättre ju fler som är bundna under samma regelverk.
Ex. Tyskland kan inte nu börja trycka nya ReichMark som de gjorde under mellankrigsperioden lika lite som Grekland kan börja trycka nya Drachmer.
Småspararnas pengar är åtminstone lite säkrare i dag när sådant är omöjligt.
@Jan Andersen
SvaraRaderaJapp! du kan tjäna pengar på det men samtidigt tar du en risk.
Om du är villig att ta risken för kreditförlust så är det inte mer än rätt att du kan tjäna en hacka på det.
Det är förresten precis såhär som våra banker fungerar idag.
Banken lånar upp pengar för en låg ränta.
Sedan lånar de ut samma pengar till en något högre ränta. Banken står för risken att låntagaren inte kan betala tillbaka och tar därför en mellanskillnad. Vore det helt säkert att låntagaren skulle betala tillbaka så skulle man kunna matcha låntagare och långivare med varandra på andra sätt.
Jerker Montelius
SvaraRaderaNä, euron är bara en peng. Den kan vare sig vara bra eller dålig.
Den rätta frågan är: hur rättar man till de obalanser som uppstår genom att Tyskland har en väldig stark exportindustri när de andra överlag importerar.
För det som händer då till slut är att alla euros hamnar i Tyskland och alla andra blir utan.
Då finns det ett antal alternativ för att komma till rätta med det.
1. Pengar flyttas från Tyskland till andra euroländer. Det vill förstås inte Tyskland. (Även om man väl i praktiken har gjort det genom att låna ut pengar som man inte kommer att få till baks.)
2. ECB ger ut fler euros. Det vill inte Tyskland heller. Det skapar inflation nämligen, vilket gör det svårare för Merkel att hålla sin noll-inflationspolitik. Och om tyskarna väl får smak på högre löner så...
3. Tyskarna försämrar sin konkurrenskraft så att den utvecklas ungefär som alla andra euroländers.
4. Alla flyttar till Tyskland. Det vill nästan ingen.
5. Alla andra blir lika bra som tyskarna. Det vet jag inte om de andra vill för då måste man gno som tusan och det hotar ju mañana livsstilen.
Två saker måste hända om euron ska överleva.
Tyskland måste få bukt med sin handelsobalans. I längden är det faktiskt inte nyttigt att ha stora handelsöverskott - åtminstone om de finansieras genom att man lånar ut pengar till sina kunder. Tyskarna måste börja köpa saker - framför allt från sina grannar i euroland.
Lönerna i euroland måste fås att gå i samma takt och i den takt som inflationsmålet anger. Man får ju bestämma sig för vilket inflationsmål man ska ha och leva därefter. Det gäller även Tyskland.
Omvänt. Vad händer då med olika valutor? Jo, den stora fördelen är väl att det ger möjligheter att justera lönekostnaderna utan att folk "märker av det". Dvs. tar man inte ut nominella lönehöjningar i takt med inflationen så kommer den i stället i form av höjd valutakurs. Och tar man ut högre lön utan stöd för det då sjuker valutan.
Och detta bygger ju på att valutaområdet är tillräckligt stort för att de allra flesta affärstransaktioner vanligt folk och de många små företagen gör, görs i samma valuta.
Och det är ju här skon klämmer. För EU är ju i första hand ett frihandelsområde, som ska syfta till att vi inte bara ska handla med varandra inom Sverige, utan med hela Europa. Och när tillräckligt många åker på tillräckligt många valutakurssmällar ja det är då som intresset för en gemensam valuta blir starkare.
Små exportföretag märker detta hela tiden, eftersom de hela tiden måste fundera på om offerten man gav i slutändan kommer att ge så många kronor som man tänkte sig när man väl växlar hem pengarna.
Nu har ju våra närmaste konkurrenter i Norden samma problem med att alla grannar har olika valutor, så det har ju i viss mån hjälpt oss.
Så det är en klar fördel att ha en standardiserad valuta för så stor del av sin handel som möjligt.
Som tankelek kan man ju pröva följande. Vi i Sverige skulle ju kunna våra höja våra stålexportintäkter om vi kunde bestämma hur tungt ett kilo var. När vi behöver mer pengar så gör man bara kilot lättare och får man ju mer för en rulle stålplåt till samma kilopris. Tyvärr är ju kilot standardiserat, men valutan är det inte.
> För det som händer då till slut är att alla euros hamnar i Tyskland och alla andra blir utan.
SvaraRaderaJag har aldrig försökt, men jag tänker mig att tyskare lika liten som jag kan äta en Euro. Alltså får man göra något annat med dom. Tyskare kanske inte vill flytta till Grekland, men om grekerna blir desperate och hungrige nog, så sänker de sannolikt priserna på deras hotellrum, suvolaki och drinker i den grad att det blir väldigt attraktivt att spendera sina Euro i Grekland. Och vupti har grekerna flera Euro och tyskarna färre.
Samma med Spanien. Det går väl snart att få en hyfsat billig sommerstuga nära Medelhavet. Euro till spanska entreprenörer och hantverkare.
> 4. Alla flyttar till Tyskland. Det vill nästan ingen.
Och jag flyttade till Sverige med systemet, FRA, och annan ondskas. Vem fan vill göra det frivilligt? Men det var här jobbet var, så jag flyttade.
Grekerna och spanjorerna får lära sig tyska och börja jobba i den tyske industri. Då får de också Euro i lommen.
Något alla tycks glömma är att inte alla Europeiska folk delar samma rättspatos som vi har i Sverige (eller i alla fall många av oss).
SvaraRaderaI Grekland och Italien ser man inget fel i att de "rika" länderna i norr betalar för deras skattefusk.
Detta är ytterligare ett problem för oss blåögda naiva Norrbor att tänka på.....
För övrigt, vilken jävla underbar carry trade det skulle bli med olika räntor inom samma valuta,
SvaraRaderaDet bästa är att det flesta är för dumma för att förstå hur man kan tjänar pengar på det, undrar bara om vi som förstå skulle hinna med arbitraget innan storbankerna lånar sönder den lägre räntan.
>För övrigt, vilken jävla underbar carry trade det skulle bli med olika räntor inom samma valuta,
SvaraRaderaDu menar som räntegapet mellan Tyskland och Grekland?
Grejen är den att hela konceptet med styrränta osv blev överspelat med internationaliseringen av kapitalet. Grekland har de facto höga räntor oavsett att styrräntan är låg för EMU området.
Den lite mer relevanta frågan är varför Grekland kunnat fortsätta så länge mot stupet och fortfarande låna för långa räntor. Svaret är tyvärr ganska deprimerande. De kunde fortsätta låna eftersom bankerna med rätta räknade med att skattebetalarna inom EU skulle få ta smällen.
Problemet uppkom när EMU länderna började dribbla med att inte följa reglerna som var uppsatta. Att i det läget förvänta sig att marknaden ska börja tro att man kommer tillämpa reglerna om något land missköter sig än mer är grovt naivt. Marknaden såg affärsmöjligheter när man förstod att EU-ledningen inte tänkte dra reglerna till sin spets.
Den mest intressanta frågan är EMU-ländernas ledare skapade soppan av inkompetens eller för att de ville tvinga fram EU integration. Jag lutar åt att det var det senare men att det blev en ödestiger kombination med krisen 2009 som fick den nuvarande krisen att självsvänga långt utanför de gränser som man räknat med.
Anonym @ 30 juni, 2012 13:22
SvaraRaderaNja, poängen är väl att även greker kan låna i Finland.
Men när ECB ger olika räntor så uppstår det en möjlighet att tjäna pengar. Det är därför som bankerna i Europa fått låna så billigt på sistone.
Jag är enig med Anonym ovan: " Den lite mer relevanta frågan är varför Grekland kunnat fortsätta så länge mot stupet och fortfarande låna för långa räntor. Svaret är tyvärr ganska deprimerande. De kunde fortsätta låna eftersom bankerna med rätta räknade med att skattebetalarna inom EU skulle få ta smällen"
SvaraRaderaJag är också en av de dumma personer som inte förstår vad problemet är med gemensam valuta, ens ränta, etc OM DET INTE VAR FÖR ATT VÅRA POLITIKER V HJ A OVANSTÅENDE HAR ELIMINERAT RISKEN VED UTLÅNING.
Finns det någon som kan förklara vad problemet är och hur jag kan tjäna miljoner ved att låna pengar?
Jan Andersen
SvaraRaderaDet enkla svaret är att räntor till viss del styrs av riskbedömningar, men också av viljan att tjäna pengar på att kassera in räntor.
Så för en låntagare handlar det om hur många som vill låna ut de pengar du behöver. Ju fler som vill, desto lägre blir räntan. Vanlig enkel utbud-efterfråge-situation alltså.
Och hade inte bankkrisen kommit kanske det hade pågått än. För det var ju när bankerna började få kreditförluster i USA som man började som portföljen.
Nu är skadan skede. Nu vet alla att Grekland har svårt att få låna och därmed går man ut med ett högre pris för att man tror att man kan. Precis som när hotellen höjer sina priser nu inför OS.
Men där har du också svaret på fråga nummer två. Alla banker tjänar pengar på att låna pengar till en ränta för att sedan låna ut dem till en högre ränta. För det mesta lånar man från centralbanken.
Tanken att bankerna tar högre ränta "för att de kan" istället för att göra en risk värdering är missvisande.
SvaraRaderaSnarare är det så att banken gör en kalkyl om risken de tar. Tror man att Grekland kommer få ett uppsving i exporten så att de kan betala tillbaka lån så får de låg ränta, annars får de hög ränta. Bortsett dock från att politikerna inte kunnat hålla sig från att att vara inne och peta.
När banksektorns soliditet prövades så gjordes undantag för stadspapper. Bankerna instruerades upprepade gånger att räkna statspapper som helt säkra placeringar. En bank som hade problem uppmanades alltså lösa problemet genom att flytta sin exponering till statspapper. Gjorde man detta så behövde man inte ta förluster för tillfället utan kunde fortsätta att leverera vinst.
Att detta var rent snömos är uppenbart,förlusten fanns ju och måste betalas av någon. Politikerna hade sannolikt tanken att man till varje pris måste undvika depressionens låsning av pengaflödena.
Om staters betalningsförmåga skulle prövas på riktigt skulle PIIGS länderna inte få låna och deras banker skulle falla eftersom de hade för hög exponering mot just PIIGS länderna. Banker i övriga EU länder som har stor exponering mot bankerna i PIIGS länderna skulle i sin tur då få kris, med följande belastning på dessa länderna vilket leder till statspapper tappar trovärdighet osv.
Någonstans finns det en gräns där landet är så pass starkt ekonomiskt att det klarar att lyfta sin banksektor. Tyskland tillräckligt starkt, Spanien är för svagt...var Frankrike är på skalan är oklart. Sannolikt är dock Frankrike på fel sida om linjen.
Enligt Johans logic, så kan bankerna alltså inte förlora penge på utlåning. De tjänar bara lite mindre når konkurrensen är hård, och mera när de kan ta ut en högre ränte.
SvaraRaderaMen om bankerna alltid har överskott, hur kommer det sig att vi (enligt alla experter) har en bankkris? Eller är det en kris a la von Anka att de inte har plats till alla sina fantazilioner?
@Anonym, 30 juni, 2012 13:22
SvaraRaderaKlockrent!
/A
@Jan Andersen
SvaraRaderaPyramidspelet fungerar bara så länge alla i kedjan betalar. Annars kärvar det ihop sig tämligen snabbt som vi har sett nu.
Anonym @ 01 juli, 2012 10:14
SvaraRaderaDet där med riskbedömningar är i allmänhet överskattat. Det låter fint men är i praktiken ganska svårt att åstadkomma.
Det viktiga man måste inse att för en bank spelar det riskvärderingar vanligtvis ingen roll, åtminstone inte finliret. Det finns alltid några som inte kan betala tillbaka. Det gäller bara att man kan ta ut tillräcklig ränta av de andra för att det ska betala sig ändå.
Det är helt sant att statsobligationer från euroländer har beaktats som riskfria trots att dessa länder inte backas upp av en penningutgivande centralbank. Och detta är ett utav problemen som gör problemen i eurozonen svårlösta.