Men visst känns det som om EU:s ledare står lite långt från varandra? Man skall nog inte vänta sig mer än något slags halvmesyr den här gången heller. På sin höjd.
Att det är den gemensamma valutan - euron - som är grundproblemet, den tanken vill EU-nomenklaturan inte ens tänka. I vart fall säger man inte något sådant högt... Trots att det är så uppenbart att en valutakurs och en ränta för helt olika länder med helt olika ekonomier är en väldigt obegåvad idé.
Detta kommer att fortsätta dras i långbänk. Man lappar lite här och fixar lite där. Den ena halvmesyren kommer att följa den andra. Tills den dag europrojektet dör sotdöden. Eller till dess att vi får två euro-valutor, en i nord och en i syd - vilket möjligen skulle minska spänningarna något. I vart fall för tillfället.
Förmodligen kommer ytterligare en hel del av medlemsstaternas självbestämmande att offras i processen.
EU:s ledare talar om att en euro-kollaps skulle bli slutet för EU. Vilket är både rätt och fel. Det skulle bli en markering mot överstatlighet, kommandoekonomi och megalomaniska politiska projekt. (Det vill säga sådant som den härskande klassen tycker är viktigt.) Däremot finns det inget som säger att detta skulle vara slutet för den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital. (Det vill säga sådant som medborgarna tycker är viktigt.)
Så ett grundligt politisk-ekonomiskt sammanbrott kanske ändå kan föra något gott med sig. Det vill säga att EU går tillbaka till att vara ett decentraliserat, mellanstatligt samarbete.
(Synd bara att det sker till priset av en delvis ödelagd europeisk ekonomi. Men det steget tog man redan när man skapade den gemensamma valutan, även om resultatet börjar bli riktigt tydligt först nu.)
Som sagt blir det alltid en undershoot när något vänder och går åt andra hållet.
SvaraRaderaFaller euron stannar fallet inte med "som det var närmast före", utan avkomplexifieringen fortsätter en bra bit till.
Om det slutar med krig, som Olle Schmidt tror (han skyller i så fall på dem som motsätter sig att bubblan blåses upp ytterligare, inte på dem som inklusive han själv har drivit på för att blåsa upp den) känns förstås lite långsökt just nu. Men det har ju hänt förut, så det kan hända igen.
Om däremot skulderna skall smetas ut på alla, som Schmidt vill, då lär nog inget kunna hindra krig. Tänk (andra) koloniala konglomerat till statsbildningar i Afrika...
Som sagt "mellanstatligt samarbete" kan nog uteslutas som framtidsscenario, redan av det skälet att staterna som finns nu kommer att falla isär. Till exempel Italien och Belgien. Men även andra.
SvaraRaderaProblemet är att man inte vill ta konsekvenserna av att leva med en gemensam valuta.
SvaraRaderaAtt ha koll på statsbudgetar är en sak, men det är inte där obalansen uppstår. Den uppstår på grund av att Tyskland exporterar och de andra köper. Den uppstår på grund av att Tyskland har haft reallönesäkningar under hela eurons livstid.
Ska man ha kvar Euron då behövs det framför allt gemensamma löneavtal inom eurozonen. Det är lönen som styr inflationen. Det är där obalansen uppstår.
Jag är ju för tanken om en gemensam valuta. Men jag kan ju inte med all vilja i världen bringa mig att tro att något skulle bli bättre av att ge Bryssel mer makt?
SvaraRaderaDe har väl haft all makt i världen att ta oss ur den här krisen och det har väl gått sisådär. Kommissionen har varit oförlåtligt passiv. Man har helt enkelt inte velat ta fajten med Tyskland fast det är där som spärrarna sitter.
Det bästa vore om hela kommissionen avgick nu faktiskt så man fick en nystart.
Att införa en överstatlig ekonomisk politik kan leda till endera av två saker.
Antingen sparar man utav bara tusan nu i alla länder utom Tyskland. Då stryps såsmåningom den tyska exporten också eftersom ingen har råd att köpa.
Eller så startar man stora transfereringsprogram som flyttar medel från Tyskland till andra länder så att de fortfarande kan handla från Tyskland. Men tyskarna gillar väl inte att arbeta gratis för andra kan jag tro.
Eller så försöker man styra lönebildningen i euroland genom dekret från Bryssel. Närmare kommunism än så kommer man väl inte? Men Barrosso är ju gammal kommunism så han räds väl inte?
Ja, man ser ju hur bra det här med gemensam europeisk budget kommer att fungera.
Till och med Tjäder börjar vredgas över euron. (eller i vart fall hur projektet hanteras.) Revolutionen är nära. Köp högafflar och facklor!
SvaraRaderaMan har verkligen lyckats skapa ett autonomt sjlvkommunicerande kärl av jävulskap. Det är fascinerande att se. Förhoppningsvis blir det den genompolitiserade statens död. (Dream on... Ett maoistiskt EU är mer troligt.)
SvaraRaderaVad är egentligen fel med ett gemensamt valutaområde för Europa, HAX?
SvaraRaderaÄr inte problemet med euron snarare, att det är en fiatvaluta?
Den guldbaserade Skandinaviska myntunionen t.ex. var ju allt annat än ett fiasko.
Nja, höggafflar vet jag inte.
SvaraRaderaMen kanske bränna en eurosedel i stilla sorg och reflektion.
Anonym @ 28 juni, 2012 19:07
SvaraRaderaGuldmyntfoten hade andra problem med sig. Dessutom kan man ju devalvera en valuta gentemot guldet så helt "fuskfritt" är det inte.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5169167
SvaraRaderaTack för detta talande citat: “Our task is to represent the citizens, but because they are busy with other things, our task is to think for them!” (http://henrikalexandersson.blogspot.se/2012/06/acta-gallo-slutspurtar-skogstokig.html )
SvaraRaderaSvenska riksdagsledamöter har dock inget att säga till om, tydligen utser (m) och (s) medvetet outbildade ledamöter som inte kan någonting och därför måste andra tänka åt dem, hör själva i det program jag såg igår kväll på Kunskapskanalen kl 19, Anne-Marie Pålsson (tidigare riksdagsledamot i (m)) om sin bok Knapptryckarkompaniet (30 min): http://urplay.se/169044 (en av undertecknarna, till denna artikel: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.123396-lissabonfordraget-bor-ses-som-en-grundlagsfraga ).
Tanja rules.
SvaraRaderaHar beställt den där knapptryckarboken. Ska läsa den efter att jag läst färdigt Mass Effect och GoT-böckerna.
/IT-Supportaren.
Det bidde en fingertutt på 120 miljarder Euro som tillfälligt dämpar all akut finansångest.
SvaraRaderaDet räcker inte på långa vägar. Efter Italien står kaxiga fransmän sannolikt på tur. De saknar 10 miljarder Euro för att få budget att gå ihop och pengar saknas.
Alltför dyra och underfinansierade välfärdssystem är problemet. Det måste skäras rejält om EU skall ha ngn chans i framtiden, plus sparka 75% av alla byråkrater och politiker i Bryssel.
BJ