Ett antal hovrätts- och kammarrättspresidenter skriver i Svenska Dagbladet om vårt rättsväsende. [ SvD & SR ]
Ett av deras förslag är att det alltid skall krävas prövningstillstånd för att få överklaga en tingsrättsdom, i alla typer av ärenden.
Att ha rätt att överklaga en dom är centralt i en rättsstat. Ofta är det först när man till exempel ser vad första instans fokuserat på, hur lagrum tolkats och hur domen står i förhållande till gärningsbeskrivningen som det går att formulera ett heltäckande försvar. Denna möjlighet får inte inskränkas.
Artikelförfattarna vill visserligen ge större resurser till tingsrätterna. De menar också att kvaliteten på det svenska rättsväsendet är hög. Detta känns lite som en from förhoppning plus ett tvivelaktigt uttalande.
Artikeln pekar också på att författarna inte förstår sig på politik. Detta kan mycket väl - rent av troligen - landa i att rätten att överklaga begränsas utan att tingsrätterna för den sakens skull blir ett dugg bättre.
Jag är tveksam till tingsrätternas kompetens. Det hela känns mest som ett lotteri. Människor på livets skuggsida missgynnas konsekvent. Och ofta undrar man om våra tingsrätter verkligen vet vad de sysslar med.
För att beskriva detta vill jag, åter, lägga upp det reportage jag en gång gjorde för TV8 om saken:
Rätten och rättvisan from Henrik Alexandersson on Vimeo.
"Artikelförfattarna vill visserligen ge större resurser till tingsrätterna. De menar också att kvaliteten på det svenska rättsväsendet är hög. Detta känns lite som en from förhoppning plus ett tvivelaktigt uttalande."
SvaraRaderaVilken drömvärld de lever i. Kvaliteten i Sverige är låg som fan. Det är i klass med banandiktatur. Sverige är den sista sovjetstaten.
Anonym @ 05 juni, 2012 18:57
SvaraRaderaJaha, och detta kan du backa upp?
@Mikko
SvaraRaderaTyvärr förs inte statistik på det viset, men Domstolsverkets statistik säger ändå en hel del.
Under förra året avgjorde tingsrätterna 90.929 brottmål,
Hovrätterna avgjorde under samma år 9.404 brottmål. Alltså ungefär en tiondel av antalet mål i tingsrätterna. Så ungefär 90 % av alla mål stannar i tingsrätten, antingen för att parterna är nöjda eller för att man inte får prövningstillstånd.
Av målen i hovrätten ändrades 3.483 av de prövade målen, dvs 37 % eller lite mer än vart tredje mål.
Så är 37 % en hög andel är väl en smaksak. Det är ju rimligt att hovrätterna hittar en del fel i sin granskning. Men det går inte att säga att det skulle vara särskilt dåligt tycker jag.
Man kan väl tillägga att de tilltalade står för två av tre överklaganden och att ungefär tre av tio domar ändras i de fallen.
SvaraRaderaÅklagare ensam står för mindre än en tiondel av alla överklaganden och ytterligare drygt en tiondel överklagas av båda parter. Åklagare får rätt i två av tre mål som de överklagar.
Mot bakgrund av att 63 % av alla överklagade brottmål slutar med att tingsrätten hade rätt, så känns det svårt att påstå att tingsrätterna skulle ha kvalitetsproblem. Det betyder ju att endast i 4 % av målen har Hovrättens betydelse för målets utgång och till övervägande delen till den tilltalades nackdel.
SvaraRaderaLikväl är det viktigt för den folkliga förankringen att denna säkerhetsventil finns. För 3483 fall förra året blev det en ändrad dom. Ock säger inte statistiken hur många av dem som slutade i friande dom eller lägre straff. Men åtminstone runt tusen brottmål är väl rimligt att tro. För de tilltalade i dessa mål är det naturligtvis av avgörande betydelse att få en andra prövning.
Men betydelsen för ett komplett försvar är jag skeptisk. Allt tyder på att det mesta går rätt till i tingsrätten och i de allra flesta mål finns en klar och tydlig praxis och åklagaren ska ju dessutom filtrera bort fall som inte går att bevisa.
Mn kan ju nämna att endast ett tjugotal brottmål tas upp av HD varje år.
Vad gäller nämndemännens vara eller icke-vara så kan jag tycka att det finns en poäng med en demokratisk insyn.
SvaraRaderaMen problemet är ju att nämndemännen också har beslutanderätt (rösträtt) i domstolen, vilket är något utöver själva insynen.
Och jag kan tycka att dylik beslutande rätt måste kunna backas upp med kompetens som alla nämndemän inte har. En del nämndemän är faktiskt skarpa medan andra är raka motsatsen.
Dock finns också problem med själva insynsaspekten i det att nämndemännen har absolut tystnadsplikt avseende vad som sker i den enskilda överläggningen d.v.s. där bevisvärderingen sker.
Denna tystnadsplikt gör ju på sätt och vis insynsaspekten illusorisk.
Något slags reform krävs sålunda.
Nämndemannainsyn utan beslutanderätt och utan tystnadsplikt? (Det skulle få juristerna att skärpa sin bevisvärdering ordentligt tror jag.)
Tristan
Tingsrätterna är inkompetensens högborg. 37 % ändrade domar är enormt högt. Kom ihåg också att hovrätterna inte är mycket bättre. Ingen tror väl att hovrätterna är felfria. Klart bättre än tingsrätterna förvissa men steget till HD är nog lika stort. /AI
SvaraRaderaJag skulle kunna sluta bitcha om nämndemännen om...
SvaraRadera1) De inte utsågs av de politiska partierna. (Här åberopar jag en herr Montesquieu för min sak.)
2) De tvingades genomgå en 5-10 poängskurs i straffrätt med betoning på bevisvärdering och rättsstatens grunder.
@AI
SvaraRaderaBevisvärdering blir knappast bättre för att man går längre bort i kedjan. Det finns absolut ingenting som säger att de fem justitieråd som prövar ett mål är ett dugg bättre. Tvärtom undviker man ofta att öra en egen bevisvärdering..
Jag tycker inte 37 % är högt med tanke på att bara en tiondel av alla mål når till hovrätten.
@HAX
SvaraRaderaDet är folket som utser nämndemän genom sina valda ombud. Faktum är att folket utser domare också. En domare som vill det kan också agera politiskt.
Sen är det ju en märklig tanke att nämndemän ska behöva gå högskolekurser för att förstå rättsstatens grunder. Då har vi ju ett grundläggande fel i skolan om man inte får med sig det där.
Om man menar allvar med att all offentlig makt i Sverige ska utgå från folket, då betyder ju det med nödvändighet att den politiska beslutsapparaten blir involverad.
Om nämndemännen inte förstår hur juristerna resonerar, hur ska folket de dömer kunna förstå och acceptera..
Jag tycker det inte finns någonting som talar för att jurister är bättre i rena bedömningsfrågor. Ta t.ex. Nödvärnsrätten.
SvaraRadera"1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständig"
När någon hävdar nödvärn så måste man alltså göra dessa bedömningar och omständigheter.
Naturligtvis finns en hel del praxis som det är juristens uppgift att känna till. Men hur den praxisen ska tillämpas i bedömningen av ett enskilt fall det tror inte jag jurister är bättre på i allmänhet än vem som helst. Tvärtom finns det en poäng med att de personer som ska göra den bedömningen kommer från olika delar av samhället och med olika bakgrund. Det betyder inte ett nämndemanssystem i sig, utan bara att man inte ska lämna juristerna ensamma i dömandet.
" omständigheterna i övrigt är uppenbart oförsvarlig"
SvaraRaderaFöll bort lite där.
I rena kunskapstest svarar en stor del av nämndemännen fel på frågor som är högst relevanta för deras uppdrag.
SvaraRaderaEn förfärande stor del av nämndemännen anser att om bevisningen är svag, då kan man utdöma ett mildare straff.
Den här verksamheten är helt enkelt inte seriös.
Se filmen för källor.
Min poäng är att nämndemän inte skiljer sig från hur folk är mest. Alla som har gått ut grundskolan borde veta skillnad mellan skuldfrågan och påföljdsfrågan. Det är inte bara ett rättssäkerhetsproblem utan ett samhällsproblem i så fall.
SvaraRaderaLyckligt nog finns det jurister med i processen som kan rätta till dessa problem, så i de få fall där sådana uppfattningar får genomslag så rättas det ju till i nästa instans.
Även jurister gör fel ibland så domstolsväsendet måste ändå vara konstruerat så att det klarar av sådana prövningar.
Johan och HAX
SvaraRaderaÄr inte folksuveräniteten en chimär i väsentliga avseenden.
I verkligheten är det ju några få politiska partier som till formen har makten och den "reella" makten ligger i partitopparna.
Det är inte bara nämndemännen som utses politiskt utan även ordinarie domare.
Rättsväsendet är genom utnämningsmakten politiskt beroende.
För egen del tycker jag att domstolarna skulle vara självständiga helt och hållet, så att de själva kan anställa eller uppdra åt den personal den vill ha.
Tristan
@Tristan
SvaraRaderaJag tror respekten för domstolsväsendet skulle förödas ganska snabbt om det varken fanns insyn eller påverkbarhet.
Dessutom är det skattebetalarna som finansierar domstolarna så det får ju lov att finnas någon återkoppling.
Rättsskipning är maktutövning. Där har du rätt och därför måste också domstolsväsendet stå under demokratisk kontroll.
Man får förlika sig med att maktdelningsprincipen i en demokrati ändå bottnar i att folket har makten.
Johan,
SvaraRaderaRegeringsformen till trots, så är Sverige egentligen inte någonting annat än en feodal demokrati där allmänheten inte har makten utan är längst ned i heirarkin med en koncentrerad maktoligarki på toppen.
Naturligtvis ska inte domstolsväsendet vara bortom tillsyn; det ska vara transparent.
Riksdagen får stifta en lag som gör att ledarskapet inom domstolsväsendet blir rörligt och ej infekterat av svågerpolitik. Lagmännen (högsta cheferna) får sitta en bestämd period, säg 5 år, och byts därefter ut mot den som t.ex. är äldst i tjänst och socialt kompetent.
Men det är bra om regeringen inte har inflytande över domstolsväsendet.
Tristan
@Tristan
SvaraRaderaMen om Riksdagen stiftar en lag så är domstolsväsendet inte självständigt.
Dessutom hur uppstår ett självständigt rättsväsende? De som verkar där nu är ju utsedda av politiker.
Johan,
SvaraRaderanaturligtvis måste rättsväsendet vila på demokratisk grund. Rättsväsendet ska åtlyda demokratiska spelregler som fastslås i grundlag.
Men du verkar föredra en ordning där regeringen har möjlighet att påverka domar och beslut.
Tristan