Det verkar som om veckans EU-toppmöte för ovanlighets skull kan komma att utmärkas av något slags... plan.
Typ mer överstatlighet, mer kommandoekonomi och mer centralstyrning. Fast i små steg, så att folk inte riktigt upptäcker vad de håller på med.
President Van Rompuys rapport inför toppmötet - Towards A Genuine Economic And Monetary Union - hittar du här (PDF).
Se även: Open Europe
Euro-krisen live följer du hos The Daily Telegraph och The Guardian.
2012-06-26
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Towards a genuine economic and monetary union without Greece and Britain", vore väl en mer passande titel.
SvaraRaderaI en gemenskap sköter man emellan åt saker tillsammans också. Det är inte bara av ondo.
SvaraRaderaDen första delen om ett integrerat finansiellt ramverk har potential att bli riktigt bra, förutsatt att ägarna till kraschade banker inte tillåts vara kvar som ägare om EU går in med stöd. Och att alla länder initialt gör i vart fall samma avsättningar som Sverige till den gemensamma insättningsgarantin.
Det integrerade budgetramverket däremot skjuter över målet. Det måste vara erfarenheten från euron hittills att man kan inte ha politiskt styrda institutioner att granska nationella budgetar. Det finns inget demokratiskt stöd för det och det är heller inte effektivt. Det är snarare helt verkningslöst - särskilt mot stora länder som Frankrike och Tyskland.
SvaraRaderaDet man måste göra är att hitta en marknadslösning för att förhindra allt för stor skuldsättning. T.ex. genom att förbjuda finansinstitution från att köpa statsobligationer från länder som har extremt hög statsskuld.
Alternativt kräva mycket hög kapitaltäckning för lån till sådana länder, så att banker själva kan klara en betalningsinställelse från länder med stora skulder.
Det är sen när man talar om arbetskraftens rörlighet och gemensam beskattning inom det integrerade ramverket för ekonomisk politik som man kan börja bli mörkrädd.
SvaraRaderaVisserligen säger man att det här med demokratisk legitimitet och ansvarsutkrävande är ett problem, men man man har inga andra svar än att man ska samarbeta nära med Europaparlamentet och nationella parlament.
Arkiveras under:
SvaraRaderaOch det här kommer ju att gå bra
I denna rapport pekas Tyskland ut som boven i det hela. Återkommer...
SvaraRaderaJörg Bibow på Levi Economics Institute skriver alltså att roten till alla Europroblem är Tyskland och framför allt dess lönepolitik.
SvaraRaderaOavsett om man är för eller emot euron så är detta faktiskt intressant läsning.
Eurozonens kris orsakas inte i första hand av budgetunderskott och konsumtionslån. Dessa är nämligen symptom på något helt annat: den tyska exportindustrin. Tyskland exporterar till stor del till övriga eurozonen. I längden är inte det hållbart, och anledningen till att eurokrisen aldrig blir löst är att tyskarna försöker äta kakan och ha den kvar.
För den tyska exporten kan inte fortsätta om inte resten av eurozonen kan betala.
Hittills har tyskarna löst det genom att låna ut pengar, men det har nu kommit till vägs ände.
Så nu måste man antingen acceptera en massiv transferering av resurser till resten av euroland i form av skuldavskrivningar - eller så måste man acceptera att ECB går in och trycker upp mer Euros.
Varför går då tysk exportindustri så bra? Jo, därför att man nästan inte haft lönehöjningar i Tyskland under hela eurons existens, i praktiken har man med 2 % inflation haft reallönesänkningar. Och det är det som är Tysklands brott mot den monetära unionen.
Inflationen styrs nämligen väsentligen av två saker: löneökningar och växelkursen. Och eliminerar man växelkursen så finns bara lönenivåerna kvar.
Eurozonens politik har varit att ha en inflation som är nära men inte över 2 %. Alltså bör lönerna i hela EMU öka med nära men inte över 2 %. Och lönerna har stigit - i alla länder utom Tyskland.
Det är där som eurozonens inre spänning sitter. Det är inte skenande statsskulder som är problemet, utan att Tyskland drivit en lönepolitik som inte varit i takt med den penningpolitik som ECB har fört.
Frihandelsområdet EU gör det också omöjligt att på laglig väg komma tillrätta med handelsobalanser.
Tyskarna borde akta sig väldigt noga för en äkta ekonomisk- och monetär union. För en sådan kan enbart lösa problemet genom massiva transfereringar från Tyskland till andra länder.