När politik och affärer smälter samman hotas både demokratin och den fria marknaden

Politiken i allmänhet och i EU i synnerhet blir allt mer korporativistisk.

Politiska makthavare, byråkrater och olika särintressen gör upp i samförstånd. Det sker utanför den demokratiska processen. Och bortom marknadens självreglerande mekanismer.

Vi ser detta när vissa branscher kräver särlagstiftning för att stärka eller bevara sin ställning på marknaden. Vi ser det när fabrikörer och fackföreningar kräver att dödsdömda industrier skall hållas vid liv med skattepengar. Vi ser detta när bönderna kräver att skattebetalarna skall stå för notan när de själva inte är beredda att anpassa sin produktion till den verkliga efterfrågan. För att nu bara ta några exempel.

Det demokratiska problemet är uppenbart, speciellt eftersom sådant här ofta görs upp bakom stängda dörrar. Och det leder nästan alltid till att vissa grupper ges speciella rättigheter, vilket står i direkt konflikt med demokratins kärnvärden. Speciallagstiftning tenderar dessutom att urholka rättsstaten och inskränker stundtals vanligt folks fri- och rättigheter.

Samtidigt kortsluts marknaden. När samma regler inte gäller för alla, då har vi ingen fri marknad längre. När storföretagens tama politiker går in och reglerar sådant som marknaden kunde sköta bättre själv, då slår man ut marknadens självreglerande och självläkande mekanismer. När det blir viktigare för företag att ha politiska kontakter och byråkratiska försänkningar än att konkurrera med pris och kvalitet, då dör entreprenörskapets själ.

Korporativism är dessutom ren gödsel för ekonomisk och moralisk korruption.

Det skall finnas vattentäta skott mellan politik och särintressen. Naturligtvis skall politikerna lyssna på alla och ta in så mycket information som möjligt. Men politiken får inte låta sig styras av företag, fack, bönder, intresseorganisationer, främmande makt, religiösa intressen, lynchmobbar eller byråkrater som har en egen agenda.

Detta kräver bättre, ärligare och mer kompetenta politiker.