2012-12-09
En film om War on Drugs – som du måste se!
Här är Sam Bransons nya omtalade dokumentärfilm om War on Drugs – och om alternativet: Breaking the Taboo.
Den är intressant, sevärd och borde närmast vara obligatorisk att se för alla som över huvud taget tänker yttra sig i drogdebatten. Bland annat visas hur en avkriminalisering av droger för eget bruk har minskat problemen på många håll.
Sprid filmen!
[Direktlänk»]
Etiketter:
droger,
harm reduction,
piratfrågor,
war on drugs
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är alltså meningen med filmen att man ska tycka att det är bättre att låta problemen i samhället vara, eftersom pangpang är så otäckt? Det är väl snarare just därför man bör agera! Kriminaliteten blir såklart värre om brottsdrogerna crack och amfetamin släpps fria, eftersom andelen psykotiska, hämningslösa, aggressiva och hyperaktiva människor då ökar. En person påtänd av tung narkotika kan inte fungera på något som helst konstruktivt sätt gentemot andra människor eller ens för sig själv, det är alla överens om.
SvaraRaderaJapp, man får inte ha upplevelser innanför pannbenet i dagens samhälle. Droger, sex och annan stimuli kan ju orsaka tankeverksamhet hos befolkningen. Så kan de* inte ha det. Kan de* inte förbjuda oss att ha sex/fantasier, så kan de* åtminstone försöka skambelägga och förfula våra begär. Så att vi känner oss som hundar. En hund är ju lättare att styra... "sitt, ligg, betala skatt och gilla läget."
Radera-
*De = religiösa prussiluskor och andra som gillar att lägga sig i och styra vanligt folks leverne in i absurdum. Ofta en politiker från höger eller vänster.
Jag tror det är i första hand lätta, kreationssubstanser som cannabis som åsyftas här. Ingen vill ha en hårsad lastbilschaufför på vägarna, men inte heller en sådan berusad på alkohol.
Dock tror jag du skulle bli förvånad över hur mycket amfetamin svenska folket drar i sig under arbetstid. Det märks väl inte på samma sätt antar jag, då du blir pigg och aktiv utav skiten.
Även om jag anser att amfetamin och andra tunga droger är skit så är alternativet väl beprövat nu under ett antal decennier och det funkar heller inte med den repressiva politiken, den är ett hamsterhjul. Portugal, Holland och Canada är alla föregångsländer vad gäller antal tunga narkomaners dödsfall. En slump att de också är de med en "harm reduction"-politik istället för "War on Drugs"?
/ Drugs against War
Såg den igår och tycker den var bra även om det för mig är gammal skåpmat då jag vart intresserad i frågan i snart tio år och sett alla dokumentärer det finns att se. Det finns nu helt klart en öppning för att diskutera legalisering/dekriminalisering med människor då det blir allt lättare att hänvisa till seriösa källor som tex, den här filmen och Global Commission on drug policy. Vi kommer inte att ha råd att upprätthålla kontrolapparaten i framtiden. Inte i Sverige och inte någon annan stans heller.
SvaraRaderaMan kan enligt min uppfattning dela in narkotikapolitiken i två huvuddelar, vården av de som redan är missbrukare och den preventiva verksamheten som ska förhindra att människor trillar ned i missbruk från första början.
SvaraRaderaPå vårdsidan så finns det tydligen en undersökning (ingen har dock kunnat visa mig källan även om CE och ett gäng andra piratpartister refererar till resultatet på sina bloggar) som säger att Sverige ligger över EU-snittet för narkotikarelaterad dödlighet. Om detta är sant så måste något naturligtvis göras – missbrukare ska tas om hand, inte lämnas ute i kylan.
MEN
Narkotikarelaterad dödlighet är inte en universell måttstock när man jämför olika länders narkotikaproblem och hur lyckad/misslyckad lagstiftning de har! Sverige kan ha högre dödlighet inom befolkningsgruppen narkomaner, utan att vi för den sakens skull har en stor grupp narkomaner. Nolltoleransen i Sverige kan vara en katastrof för de som redan är missbrukare eller har en familjemedlem/vän som är det men en välsignelse för samhället i stort på längre sikt. Ett starkt kulturellt stigma kring narkotika som vi har i Sverige, precis som kring rökning på senare år, räddar enligt min uppfattning många från att fastna i missbruk eftersom narkotika anses vara något fult. Det är som bekant aldrig lagarna som avgör hur människor beter sig utan den kulturella inställningen – detta gäller för narkotika såväl som för skattebrott och fildelning. De flesta som fildelar gör det trots förbudet för att det är kulturellt accepterat i Sverige – de flesta som fildelar betalar dock skatt och låter bli knarket eftersom skattefusk och heroin anses vara fult.
Alltså – förutom dödstalen, hur står vi oss jämfört med EU-snittet när det gäller andel narkomaner i befolkningen? Hur mycket sociala problem i bredare befolkningsgrupper har vi som en följd av narkotika? Vad belastar samhället i stort mest – tusen tunga missbrukare eller en miljon hobbybeukare? Har någon av legaliseringsivrarna bemödat sig med att kolla upp detta? Samma gäller för alkohol – svenskar ”kan inte handskas med alkohol utan super som svin”, heter det. Jovisst, men de långsiktigt skadliga effekterna på samhället av att svensken super ordentligt en gång i månaden är mindre än att en europeisk genomsnittsbefolkning krökar lite grand varje dag hela året. En liberalare lagstiftning och kultur kring narkotika riskerar enligt min mening att sälja in narkotika till samhällsgrupper som tidigare inte hade narkotikaproblem. Jag säger inte blankt nej till legalisering av innehav av vissa droger under vissa omständigheter, jag vill bara slå hål på myten om att legalisering skulle vara något slags dunderkur för ett samhälles narkotikaproblem.
Det bästa vi kan göra långsiktigt för att få ned narkotikans skadeverkningar är att motverka samhällets växande ekonomiska klyftor. Detta är långt mer effektivt än att försöka kurera symptomen som följer av ett ojämlikt samhälle – tyvärr så saknar vi ännu ett fördelningspolitiskt ställningstagande vilket är tråkigt. All politik är nämligen i förlängningen fördelningspolitik.
/Gustav Wetter, Piratpartist
Du vill med andra ord sälla dig till de andra svinen här på bloggen och införa fascism eftersom du klart och tydligt visar oss att du är en obildad nazist.
RaderaEller hur?
De publikationer som oftast hänvisas till i dessa sammanhang är EMCDDA:s Annual report on the state of the drugs problem in Europe (Senaste utgåva här: http://www.emcdda.europa.eu/publications/annual-report/2012) och UNODC:s World Drug Report (Senaste utgåva här: http://www.unodc.org/unodc/en/data-and-analysis/WDR-2012.html). 2011 års WDR innehåller dock mer detaljerad information ner på landsnivå, framförallt i bilagorna.
RaderaEMCDDA har även en översikt över olika medlemsländers harm-reduction åtgärder (tillgång till smittskyddsåtgärder, information om hur man förhindrar/behandlar överdoseringar och tillgång till skademinimerande åtgärder på nattklubbar och festivaler) här: http://www.emcdda.europa.eu/countries/harm-reduction-overviews
Vidare kan jag varmt rekommendera Ted Goldbergs bok Legalisera Narkotika? - Ett diskussionsunderlag (http://www.prisjakt.nu/bok.php?p=1228277) om de övergripande effekterna av narkotika och narkotikapolitik, David Nutts Drugs without the hot air (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1906860165) för både översikt samt specifika preparats effekter.
Björn Johnson, docent vid Malmö Högskola, har nyligen fått finansierat ett projekt för att kartlägga effekterna av svensk narkotikapolitik de senaste 40 åren och bland annat jämföra med det harm-reduction-tänk som får allt större grund i resterande EU. Det kommer dock dröja ett tag innan det färdigställs. (http://www.mah.se/Nyheter/Nyheter-2012/Svensk-narkotikapolitik-studeras/)