Occupy France!

Det finns en del saker jag älskar i Frankrike.

Men det finns samtidigt få länder och folk som kan tända en så ursinnig, randiansk vrede i mitt bröst som Frankrike och fragglarna.

Självgodhet, arrogans och inskränkthet har förvandlat Frankrike till en mörk parodi på sig självt.

Och risken är att du kommer att få öppna plånboken för att betala notan för denna institutionaliserade dumhet.

Under många år hade Frankrike en borgerlig president som hatade den fria marknaden, frihandel och marknadsliberalism. Det gör hans socialistiske efterträdare också – toppat med lite socialistisk symbolpolitik som skithöga skatter för de allra rikaste.

Som en lösryckt beskrivning av den franska politiska nationalkaraktären kan nämnas att man har statlig prisreglering – av böcker. Så att de inte blir för billiga. Det säger så väldigt mycket om detta land.

Där ligger spelplanen. Låt oss nu titta närmare på själva spelet.

Arbetsmarknadslagstiftningen är ett exempel. Stat och fack väljer hellre att hela företag stängs ner än att övertalig arbetskraft sparkas. Och de väljer till och med hellre nedläggning än fortsatt verksamhet under nytt ägarskap. Tror du mig inte, läs då den fullständigt absurda historien om Unilevers fabrik i Marseille.»

I 35-timmarsveckans land har 86 procent av lönearbetarna kontrakt som i princip gör det omöjligt att säga upp dem, även om det skulle vara nödvändigt.

Att sådant får negativa konsekvenser för den franska konkurrenskraften och ekonomin är en no-brainer.

Sedan sekelskiftet har Frankrikes andel av världshandeln mer än halverats. I den mån handelsbalans är en relevant mätare, så har den gått från halvtaskig till urusel.

42 procent av de offentliga utgifterna går till bidrag och fördelningspolitik – att jämföra med Tysklands 34, britternas 26 och amerikanernas 20 procent.

Lönekostnaderna i Frankrike har skenat iväg med 17 procent de senaste sju åren – och ligger i dag en tredjedel över nivån i många andra västeuropeiska länder.

Företagens vinster ligger 40 procent under genomsnittet i euro-zonen och anslagen till forskning och utveckling har halverats bara under de senaste fyra åren.

Till och med den franska (krympande) lyxindustrin upplever nu kristider. Och turismen har minskat med en tredjedel sedan år 2000.

Fortune/CNN skriver...»

"It's not that France has been raising government spending at an outrageous rate. The issue is that a nation with already high spending levels and no growth has run out of room to keep lifting spending, and debt, at all. It's extraordinary that from 2004 to 2012, the private sector in France showed no growth whatsoever, adjusted for inflation. The entire rise in GDP, a mere 7.3% over eight years, came from government spending. It's the private economy that supports that spending, and it will keep dwindling, driving France further and further into debt." 

"Government spending now accounts for 57% of GDP and increasing, 12 points higher than Germany. By the way, Germany's private sector is growing briskly as public expenditures drop as a share of national income. The opposite dynamic is plaguing its long-time partner." 

"It's totally implausible to blame "austerity" for France's poor growth. Austerity is generally defined as large reductions in budget deficits, mainly driven by falling government spending. But France's spending has increased in real terms, and its deficits have been remained at a substantial 5% or so of GDP in 2011 and 2012, with the same figure likely for this year."

Det skall även nämnas att den franska regeringen höjer skatterna för privatpersoner och för företag.

Samtidigt sänks pensionsåldern med två år.

För en sammanfattning i lättsmält format, se även detta CBN-reportage.»

På en fri valutamarknad hade Frankrike straffats – och delvis också räddats – med försämrade växelkurser. Men den mekanismen är avskaffad i och med den gemensamma europeiska valutan, euron. Samtidigt kan Frankrike fortsätta använda till exempel Tysklands, Finlands och Österrikes goda kreditvärdighet i euro-zonen för att ta upp olämpligt billiga lån.

Så det är bara att köra på. Med euro-samarbetet är Frankrikes problem allas problem. President Hollande har redan flaggat för att om det skiter sig, då får Tyskland ta notan.

Grekland och Spanien må ha problem. Men det är Frankrike som är gökungen i euro-nästet. Det är Frankrike som kommer att göra alla andra i euro-zonen fattigare. Det är Frankrike som kommer att dra ner Europa i en finanskris som även drabbar oss i pereferin. Det är Frankrike som kommer att utlösa det stora "stress-testet" för den europeiska demokratin.

62 miljoner bortskämda, gapiga och självupptagna fransmän på obestånd... Vad kan väl möjligen gå fel?