2013-05-04

Farväl till staten? Del 3.


I del ett av denna miniserie bloggposter pekade jag på hur staten och de styrande ser oss som undersåtar, istället för som individer och medborgare. [Länk»] I del två tog jag upp frågan om att svenska staten inte lever upp till de mest grundläggande krav man bör kunna kan ställa på en stat, till exempel när det gäller yttre försvar, ordningsvakt och rättsväsende. [Länk»]

Här, i del tre, tänker jag ifrågasätta om staten ens är speciellt lyckad som generell välfärdsstat betraktad.

I princip allt som har med vård, omsorg och sociala försäkringar att göra finansieras via skattsedeln. Det går inte att lämna systemet. Vill man ha någon annan lösning, då får man lägga den ovanpå de obligatoriska grudsystemen. (Och då också betala två gånger.)

Det vore kanske en sak – om man kunde lita på att saker och ting verkligen fungerar. Vilket man inte kan. Till skillnad från privata försäkringsbolag kan det offentliga skita i att leverera sådant som människor anser sig ha betalat för i förskott, via skattsedeln.

Ambulansen kommer inte. Vissa åkommor och behandlingar stryks plötsligt från listan över tillgänglig vård. Vanskötsel avslöjas på äldreboenden och det ekonomiska skyddsnätet vid sjukdom visar sig ofta inte vara vad folk trodde att det var.

Upprördheten blir då naturligtvis stor – eftersom folk inte får vad de anser sig ha betalat för.

Samma sak gäller även i andra delar av välfärdssystem.

Här finns alltså en halvmesyr till system, som inte riktigt går att lita på – och som man inte tillåts lämna. Allt man kan göra är att hoppas att det går bra.

Hamnar man mellan stolarna eller om man kommer på kant med byråkratin – då är man körd, eftersom det inte finns någon annanstans att gå.

När sossarna styr försöker de kapa bort alternativa försäkringar, som folk köper till för att komplettera de offentliga systemen med. Alla skall stå i samma kö, även om den står helt stilla. Alla tvingas förlita sig på att systemet kanske fungerar och sedan får man stå med mössan i hand framför välfärdens byråkrater.

Borgarna släpper visserligen fram kompletterande alternativ. Men de tänker inte göra något åt de underliggande systemfelen. Och de visar sig ofta tämligen inkompetenta när det gäller upphandling. Målstyrning, uppföljning, utvärdering och ansvarsfördelning missköts lika ofta med borgare som med sossar vid rodret. Vilket borde vara en smula pinsamt för nämnda borgare.

Den stat som reducerat medborgare till undersåtar och som inte förstår eller uppfyller nattväktarstatens uppgifter - den är alltså också rätt kass i sin roll som välfärdsstat.

Men, alla skall med! Ingen tillåts lämna systemet. Alla tvingas betala. Och vi är sedan helt utelämnade till politikernas och byråkraternas skiftande vilja och förmåga. Ett system där en point of failure räcker för att enskilda individer skall komma i kläm.

Jag kommer att tänka på regimens propagandaaffischer i V för Vendetta: Strength through unity. Unity through faith.

Statens problem är att allt fler människor genomskådar det som sker – och slutar tro.

13 kommentarer:

  1. http://www.freedomfest.se/

    SvaraRadera
  2. Statens grundläggande krav kan debatteras. Som den representativa demokratin i Sverige (och på massa ställen) är finns varken linje eller stringens. Man väntar och ser, man väntar på EU, man väntar på opinionssvängning, man väntar på Godot. Det man gör väcker dock alltid stor debatt och ses som politiska förändringar. Få tittar utåt, ut dit den största anledningen till att vi förändras finns: omvärlden.
    Det mesta är en anpassning till hur det ser ut på andra ställen.

    Staten svänger med opinionen, och styr den, delvis.
    "Statens problem är att allt fler människor genomskådar det som sker – och slutar tro." Tror inte jag så mycket på. Kanske aningens uppgiven och cynisk men knappt på sent 60- och 70-talet bryddes det särskilt mycket. Folk verkar mest varit med för att få kompisar.

    När nu det världsomspännande nätet finns tror jag...

    SvaraRadera
  3. Nu tar du väl i så att du spricker?

    S*it är s'it oavsett vem som står för den, ifall det är offentligt finansierad eller privat.

    Det är inte perfekt här hemma i Sverige, för det finns inget perfekt samehälle. En mera "perfekt" samhälle kräver mera engagerade medborgare än dagens soffpotatisar, som tar det mesta för givet.

    Jag känner många som gladeligen skulle byta liv med dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "som gladeligen skulle byta liv med dig."
      Nu snackade han inte om sin personliga situation iofs.

      Radera
    2. "En mera "perfekt" samhälle kräver mera engagerade medborgare än dagens soffpotatisar, som tar det mesta för givet."

      Soffpotatisar som just skapas av välfärdssamhället...

      Radera
    3. @Anonym
      "som gladeligen skulle byta liv med dig."
      Nu snackade han inte om sin personliga situation iofs.

      Ett förtydligande: De som lever på andra platser runtom i världen, i prekära situtationer, skulle byta med vem som helst av oss som som lever i Sverige.

      Radera
  4. Fast om det nu är så dåligt kan det ju lika gärna vara billigt. I USA spenderar man 17,6 % av BNP på sjukvård, motsvarande 8233 dollar per capita (OECD 2011).

    I Sverige spenderar vi 9,6 % av BNP eller 3758 dollar per capita, och då har vi ändå ett högre kostnadsläge i Sverige.

    För 8233 dollar i USA motsvarar 2023 Big Mac och 3758 dollar i Sverige motsvarade 492 Big Mac enligt Big Mac Index 2011.

    Sydkorea som spenderade 2035 dollar per capita satsade alltså motsvarande 581 Big Mac, alltså mer än Sverige. Belgien, för att ta ett annat näraliggande exempel, 805 Big Mac per capita sjukvårdskostnad.

    Vi har riktigt billig sjukvård här i Sverige.

    Det finns förstås alltid individer som faller mellan stolarna, men sett ur ett samhällsperspektiv ter det sig ändå lönsamt med samhällsfinansierad sjukvård. Sen kan man förstås göra vad man kan för att uppmuntra alternativa driftsformer och där kan jag hålla med om att borgarna är slående dåliga på att göra upphandlingar eller ordentliga utförsäljningar. Man skulle önska ett tredje vägens alternativ.

    Och det är ett uppenbart felslut att inte privata försäkringsbolag kan strunta i dig. De är klart de kan. Tvärtom kan inget hindra dem från att mobba ut dig ur systemet när du är sjuk och svag och inte kan kämpa emot.

    För att balansera så tipsar jag om Michael Moore's "Sicko" för den som nu inte redan sett den. Den är förstås kantrad åt andra hållet på sedvanligt Moore manér. Men lite rolig är den i alla fall...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här i Belgien finns mutaliteer (försäkringskollektiv) som man ansluter sig till. Det finns en uppsjö av dem. Och ingen av dem får vägra någon försäkring på gruppförsäkringsvillkor.

      Och Belgien har en skitbra sjukvård. Verkligen. Det gäller både primärvård (doktorn kommer hem till dig om du vill) och tyngre grejor.

      Vad jag vänder mig mot är att det i Sverige inte finns några alternativ och valmöjligheter. Skulle någonting skära sig mellan dig och staten/försäkringskassan - då är du körd. Utanför. Utslagen.

      USA är verkligen inget föredöme.

      Radera
  5. Sjukvården i Sverige idag är så dålig att man ine ens på två försök lyckas diagnosticera en stroke. Man skiter i grundläggande undersökningar och tester, antingen för att man är inkompetent eller för att man skiter i andra människor. Det är ett ruttet system och bör snarast monteras ner så att något nytt och kompetent kan växa fram.

    SvaraRadera
  6. Det borde vara som i kärnkraften. Flera system finns parallellt hela tiden för att man skall ha beredskap om ett system inte fungerar. Man har ett huvudsystem men i olika lägen kan man välja alternativa vägar för att lösa problem.

    SvaraRadera
  7. Sveriges framtid ligger inte i en fortsatt utopisk politik som i realiteten är varken utopisk eller ideologisk utan mer att betrakta som reliker från svunnen tid.Skall Sverige överhuvudtaget ha en framtid måste den geopolitiska roll en liten nation kan spela i annat fall är det en tidsfråga,kort,innan Sverige upphör att vara det vi idag definierar som nation.

    SvaraRadera
  8. Borgarna har ju också uppmuntrat att väljarna tar på sig miljonbolån vilket gjort att folk röstar försiktigt snarare än ideologiskt. Rädda människor vill inte ha förändring.

    Infernaliskt.

    Som du skrivit förut Hax så behövs ett alexanderhugg för att få ordning på Sverige. Det kan bli en skakig resa bitvis med oförutsedda bieffekter och då vore det bra om åtminstone arbetar- och medelklassen hade ett bra startläge.

    Hoppas del 4 presenterar en roadmap vad som behöver göras.

    SvaraRadera
  9. Har du också märkt att både moderater och sossar allt oftare talar om hur "arbete ger frihet" alltså "Arbeit macht frei". Både fascism och nationalsocialism visar sitt fula tryne allt mer.

    -steelneck

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.