FRA/NSA: Ligger regeringens lojalitet hos USA eller hos svenska folket?

Det har avslöjats att Sverige är ett av ett litet antal länder i det amerikanska övervakningsnätverkets hårda kärna. Eller snarare, det har bekräftats.

Vi vet också att amerikanska NSA lagrar oerhörda mängder data från världens telekommunikationer och internettrafik. Man övervakar oss på sociala nätverk och nätplattformar. Man har metoder för att kringgå det mesta vad gäller anonymisering och trafikkryptering. Och fler avslöjanden är på gång.

Vidare är det sedan länge känt att FRA inte bara skannar och analyserar all teletrafik som passerar Sveriges gränser. (Vilket även omfattar mycket trafik som både börjar och slutar inom Sverige.) FRA bygger sociogram med metadata och lagrar information längre än vad lagen tillåter i sina forskningsdatabaser. FRA har vid upprepade tillfällen brutit mot lagen och mot de regler som styr dess verksamhet – utan att detta fått några som helst konsekvenser. Alla löften om integritetsskydd från FRA-striden är som bortblåsta, FRA-shoppen har öppnat igen och man funderar på att göra en höjdare från Försvarsdepartementet till chef för FRA-domstolen. Det är ett präktigt magplask.

(Lägg till detta teledatalagringen som – här och nu – lagrar data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner. Men det är alltså en annan, separat verksamhet.)

Från regeringen hörs endast mummel. Det enda konkreta är att ingen har förnekat att de uppgifter som nu blivit kända skulle vara korrekta.

I övrig presterar regeringen bara tomma uttalanden, plattityder och varm luft som konsekvent undviker de centrala och konkreta frågeställningarna. Många media tycks tyvärr nöja sig med detta.

Samtidigt börjar det bli svårt för regeringen att fortsätta spela säkerhetskortet. Det blir nämligen allt mer uppenbart att FRA inte skyddar oss mot några terrorister.

Regeringens första plan är rimligen att hoppas att det här blåser över. Möjligen kommer man att höja den svenska beredskapen mot något förment terrorhot. Så tills vidare håller Rosenbad och UD fast vid de soundbites som redan repeterats så många gånger att de börjar låta löjliga.

Samtidigt undviker regeringen (och sossarna) att ta tag i den centrala frågan: De kräver att svenska folket skall lita på dem – för att driva en övervakningsverksamhet vars innehåll och syfte de vägrar att berätta om eller att debattera. De kräver ett frikort för att få göra som de vill.

Dessutom är det möjligt att folk i allmänhet nu har blivit uppmärksammade på att de faktiskt är övervakade. Detta sår i så fall ett frö av misstänksamhet i sinnet hos ett stort antal väljare – som om ett år skall gå till valurnorna. Här står betong- och batongpartiernas förtroende på spel.

Det som gör regeringens situation omöjlig är att den inte kan ta denna debatt. Den har lovat USA diskret samarbete, tystnad och brödraskap.

Regeringens lojalitet med USA är möjligen större än dess lojalitet med svenska folket.