En intressant sak med alla avslöjanden om massövervakningen är att bilden av verkligheten börjar skönjas, i vart fall för dem som är tillräckligt intresserade för att följa frågan: Övervakningen skyddar oss inte mot terrorister. Dess syfte är att hålla koll på folket.
Det framgår med all önskvärd tydlighet av det material från NSA och GCHQ som whistlblowern Edward Snowden givit den brittiska tidningen The Guardian och journalisten Glenn Greenwald tillgång till.
Och i Sverige? Vi kanske inte har så mycket val. Vårt land är en nyckelpartner till USA och Storbritannien i deras uppbyggnad av ett globalt övervakningsnätverk. Och svenska folkets elektroniska fotspår samlas ändå in av USA, utan vare sig eftertanke eller ens förståelse för vad som skulle vara så kontroversiellt.
Så Sverige spelar med. Vi är en del av den globala övervakningsstaten. Det finns utomordentligt besvärande indicier som pekar på att FRA-lagen (och avtalet om informationsutbyte mellan Sverige och USA) är en del i en större strategi. Dessutom är FRA:s verksamhet i vissa delar så påfallande lik den amerikanska (till exmpel med forskningsdatbaser för olagligt material) att det är svårt att uppfatta det som en slump. Och trots att FRA-lagen är så generöst skriven att det borde vara svårt att bryta mot den, så sker det – flera gånger varje år och helt utan så mycket som en reprimand.
På en Google Hangout tar sig utrikesminister Carl Bildt (m) an media. "Mycket av det här som man läser är rätt överdrivet. De skannar och letar efter vissa grejer. Den svenska erfarenheten är att det vi har är målinriktat." Det där är ett till intet förpliktigande uttalande som kan tolkas lite hur som helst. Vilket förmodligen var avsikten med det.
Bildt menar också, på ett överslätande sätt, att våra företag inte skall vara rädda för att samarbeta med amerikanska telekommunikations- och IT-bolag – eftersom man bör ha ett bra skydd för sin data oavsett var denna data finns. Vilket inte är något mer än en fräck plattityd för att blanda bort korten. [Läs hela intervjun här»]
Enda "trösten" är väl att det är värre i USA och i Storbritannien. John Lanchester har skrivit en lång, men mycket intressant text om detta i The Guardian – "The Snowden files: why the British public should be worried about GCHQ". Några nedslag i texten...
"The problem and the risk comes in the area of mass capture of data, or strategic surveillance. This is the kind of intelligence gathering that sucks in data from everyone, everywhere: from phones, internet use from email to website visits, social networking, instant messaging and video calls, and even areas such as video gaming; in short, everything digital."
"This process is not without supervision, of course. In order to target you via one of these "selectors" – that's the technical term – the agent of the state will have to type into a box on his or her computer screen a Miranda number, to show that the process is taking place in response to a specific request for information, and will also need to select a justification under the Human Rights Act. That last isn't too arduous, because the agent can choose the justification from a drop-down menu. This is the way we live now."
"If hundreds of thousands of people had access to these secrets, how secure were they? The NSA and GCHQ had no idea that Snowden had this material, and apparently still don't know exactly what is in it – which is one reason they've been panicking and freaking out."
"The totalitarian state in Orwell's Nineteen Eighty-Four would need no broader legal justification than that: it really does allow a government to do anything it likes. It was at this point that I became convinced that Snowden's revelations are not just interesting or important but vital, because the state is about to get powers that no state has ever had, and we need to have a public debate about those powers and what their limits are to be."...twilight in Dystopia.
Efter att Sverige implementerade EU:s datalagringsdirektiv sparas data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner. Polisen har fått allt friare händer vad gäller att avlyssna och övervaka människor, även sådana som inte är misstänkta för något brott. FRA visar sig ha samma förkärlek för metadata att bygga sociogram med som NSA. FRA tillåts registrera människors etnicitet, tro, politiska hemvist och sexuella preferenser. EU har planer på övervakning och analys av alla europeiska privatpersoners, företags, organisationers och myndigheters bankaffärer. Och så vidare.
Prosit!
Låt mig avsluta med ytterligare ett citat från John Lanchester...
"Google doesn't just know you're gay before you tell your mum; it knows you're gay before you do. And now GCHQ does too."
Sverige spelar med. Vi är en del av den globala övervakningsstaten. Det finns utomordentligt besvärande indicier som pekar på att FRA-lagen (och avtalet om informationsutbyte mellan Sverige och USA) är en del i en större strategi. Dessutom är FRA:s verksamhet i vissa delar så påfallande lik den amerikanska (till exmpel med forskningsdatbaser för olagligt material) att det är svårt att uppfatta det som en slump. Och trots att FRA-lagen är så generöst skriven att det borde vara svårt att bryta mot den, så sker det – flera gånger varje år och helt utan så mycket som en reprimand.
SvaraRaderaMöjligen så kan det avtal som vår fd. försvarsminister Mikael Odenberg, som avgick mot slutet av 2007 pga. budgetoenigheter i regeringen, skrev under detta avtal med NSA (National Security Agency).
(NSA är en signalspaningsmyndighet, alltså USAs motsvarighet till FRA! Ett uttryck man associerar till dem är ”Homeland Security” på vars hemsida man fortfarande kan ta del av detta avtal) [1] ge en förklaring till Sveriges aggerande gentemot USA och att vi går som en lydig liten hund i USA´s koppel.
Om inte annat så ger detta avatal en förklaring till varför det var så bråttom att införa FRA-lagen.
[1] https://www.hsdl.org/?view&did=36517