2013-12-03
När mörker faller, tänd ett ljus...
Man skall passa sig för att kalla sina politiska motståndare onda. Det blir lätt fånigt och det är sällan så enkelt. Däremot är det intressant att se vilken människosyn olika politiska krafter ger uttryck för – och vilka markörer deras politik har.
De politiker som vill massövervaka befolkningen misstror medborgarna.
För att motivera massövervakningen och kriget mot terrorismen försöker de styrande få folket att frukta okända och ospecificerade hot.
Inte blir det bättre av att makthavarna försöker dölja så mycket som möjligt av sanningen om massövervakningen.
Massövervakningen tvingas på folket (och företag vi köper tjänster av).
Så mycket dåliga vibbar...
Och om vi höjer blicken från massövervakningen – då finns det hela partier som bygger på avund, hat, grupptänk och förment moralisk elitism.
Eller titta på EU: Centralstyrning, kommandoekonomi och likriktning.
Politiken och hela vårt samhälle skulle behöva ett annat, mycket mer positivt förhållningssätt.
Tilltro istället för misstänksamhet. Realism istället för fruktan. Frihet och ansvar istället för tvång. Framåtanda istället för avund. Kärlek istället för hat. Ansvar, logik och självständighet istället för grupptänk. Öppenhet och tolerans istället för moralpanik. Makt till människorna och fler beslut lokalt istället för centraliserad makt. Fri ekonomi istället för korporativism och toppstyrning. Mångfald istället för likriktning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag läste någonstans en beskrivning av tre faser som en människa typiskt går igenom när de har meningsmotståndare. Jag vet inte hur metodiskt eller seriöst framtagen beskrivningen är, men jag kunde inte låta bli att memorera de tre punkterna.
SvaraRadera1. De har inte den information som jag har.
Om de bara visste det jag vet så skulle de tycka som jag.
2. De är korkade.
Hmmm, de har den information jag har, men kommer ändå fram en annan slutsats. De kan inte vara särskilt smarta.
3. De är onda.
Va fan! Vi har samma information, och de hittar ändå oupphörligen motargument, vilket tyder på en bakomliggande tankeprocess. Hur kan de fortsätta käfta emot?
Just precis nu är det mörkt kallt och ruggigt där jag sitter, men jag har en ljusstake på en armslängds avstånd. Dax att sluta skriva och stryka eld på en tändsticka!