Parasiter!

Nu börjar det bli dags att packa och taktiksova inför ännu en vansinnig vecka med Europaparlamentet i Strasbourg.

En av alla blodtryckshöjare inför veckans session är tisdagens beslut om att dela ut pengar till döende företag från EU:s globaliseringsfond. Nokia skall få pengar. Och tysk och dansk vindkraftsindustri skall få pengar. (Quel surprise!) Dock, för en gångs skull, inga pengar till den franska bilindustrin.

Massor av pengar. (Av hänsyn till min egen hälsa har jag låtit bli att ta reda på exakt hur mycket.) Och om man ser till hur mycket en europeisk skattebetalare tvingas jobba ihop för att täcka de verkliga kostnaderna för ett sådant här beslut, då är det säkert det dubbla.

Detta är inte bara pengar till dödsdömda dinosaurier. Det är inte bara pengar som kastas in i ett stort svart hål. Det är inte bara pengar som skjuter på och gör oundvikliga strukturomställningar större och värre än nödvändigt. Det är pengar som förbrukar knappa resurser. Det är pengar som aldrig kommer att bidra till att något skapas. Det är bidrag till företag som skulle göra oss alla en tjänst genom att istället lägga sig ner och dö.

Detta är alltså EU:s sätt att möta krisen... (Det är, på allvar, psykiskt påfrestande att se detta vansinne på nära håll.)

Så skulle det aldrig gå till i en fri ekonomi.

(Länge hade jag en viss respekt för den svenska högern, som var emot sådana här dumheter. Men dess motstånd tystnade tragiskt nog i samma ögonblick som det blev aktuellt att öppna denna pengapåse för Saab.)