Jag är uppvuxen under kalla kriget. Jag kämpade mot öststatskommunismen. Jag litar inte en sekund på ryssen. Och när den ryska björnen nu åter visar tänderna reagerar jag närmast reflexmässigt. Det är mycket som känns igen i ton, beteende och attityd.
Jag är även uppvuxen med bilden av att USA är på vår sida och att vi är på USA:s sida. Med den amerikanska korporativismen, massövervakningen och USA:s förvandling till en polisstat är jag inte så säker längre. Men jag verkligen vill att USA skall vara våra vänner (men inte våra herrar).
Jag börjar dessutom få en bild av att så väl USA:s som Rysslands ledare är en smula labila. Obama får om möjligt allt mindre markkontakt och skulle mycket väl kunna göra något riktigt, riktigt illa genomtänkt. Putin lider möjligen av storhetsvansinne och har uppenbart en vision om att återupprätta något slags ryskt imperium.
Europa skulle kunna vara ett föredöme, den öppna och liberala kontinenten. Men EU driver utvecklingen åt andra hållet. Centralstyrning och megalomaniska projekt stryper ekonomin – vilket i sin tur gör det öppna, demokratiska och toleranta samhället till ett allt mer svårsålt koncept.
Samtidigt är problembilden fragmentiserad. Det handlar inte om en galen ledare, inte om en militär konflikt, inte om ett systemfel. (Och då har jag ändå inte berört hur vi är på väg att dras in i arabvärldens problem.) Om något går åt helvete på ett område, då kan sammanbrottet sprida sig till de mest oväntade (samhälleliga eller geografiska) områden. Vår värld har blivit metastabil, vilket är ett oerhört känsligt läge. Nu kan det räcka med en (möjligen till synes obetydlig eller irrelevant) händelse för att starta raset.
Situationen är förfärande. Krig är plötsligt en reell risk. Och tonläget inbjuder för tillfället inte till konstruktiv debatt. Varken internationellt eller nationellt.
• För att stabilisera Europa måste vi börja decentralisera. På så många sätt. På så många plan.
• För att kyla ner problemen i öst skulle vi behöva få igång ett samtal. Inte vika en tum vad gäller territoriell och politisk integritet. Men samtala, försöka ta reda på vad det är Putin egentligen vill. Och – om så krävs – ge honom en möjlighet att tagga ner utan att förlora ansiktet på hemmaplan. Att inte måla in honom i ett hörn. (Vilket inte är så lätt när han för tillfället tycks bete sig allt mer oförutsägbart och irrationellt. Vilket i sin tur kan vara ett tecken på att han redan har målat in sig i sitt hörn.) Men för att det skall lyckas måste Västeuropa samtidigt vara militärt starkt.
• Vad gäller USA, så måste europeiska politiker (och byråkrater) förstå och göra klart att vi i vart fall måste behandla varandra som jämbördiga parter. Vi behöver och skall inte med automatik ta efter USA i allt från massövervakning till svågerkapitalism. Vi är Europa och våra valda ledare representerar dess folk och dess intressen – i ett ömsesidigt, öppet och konstruktivt transatlantiskt samarbete.
Men på samtliga dessa punkter tycker jag mig se hur vi rör oss åt fel håll.
Låt oss hoppas på ett skifte till det bättre. Låt oss kämpa för frihet, fred och förnuft så länge det går. Men vi gör nog klokt i att samtidigt vara mentalt förberedda på ett sammanbrott, i en eller annan form. Och på att det kan finnas ett liv efter sammanbrottet.
Ha en bra dag.
Ja, jag är böjd att tolka tidens tecken på liknande sätt. Mycket oroande.
SvaraRaderaDet är särskilt läskigt när ens egna folkvalda politiker följer en obegriplig, hemlig agenda och tydligt har sina lojaliteter någon annanstans än hos oss som valt dem samtidigt som pressen ägnar sig åt "agendajournalistik".
SvaraRaderaBra skrivet Henrik. Jag håller med både om att USA har förvandlats i negativ riktning och att Sverige borde börja samtala med Ryssland och verka för fred och avspänning i Östersjöområdet. Frågan är hur Sverige ska förhålla sig till framväxande supermakter (t.ex. Indien, Kina och Brasilien). För mig känns det som att Sverige inte har någon tydlig plan där.
SvaraRaderaYtterligare en bit till pusslet Putin:
SvaraRaderaPutins tal hos debattklubben Valdai i Sochi (översatt till svenska):
http://www.friatider.se/s-ska-putin-s-tta-stopp-f-r-den-nya-v-rldsordningen
The man who puts all the guns and all the decision making power into the hands of the central government and then says 'limit yourself' is he who is truly the impractical utopian.
SvaraRadera/Murray Rothbard
Jag har samma verklighetsuppfattning. Själv oroar jag mig även för att klimatförändringen börjar nagga på matproduktion och ekonomi samtidigt som den billiga oljan sinar.
SvaraRaderaNär det krisar vill det till att det finns sammanhållning i kombination med human moral och inte sammanhållning genom hat.
Känns illa att bo i ett Sverige där man har att bära t-shirtar med en blodig Åkesson på, men inte med texten "Islam is the devil".
SvaraRaderahar RÄTT att bära...
Raderaosså länken http://nwt.se/karlstad/article1690604.ece?service=refresh
Här finns intressanta synpunkter för folk som vill ha vettiga perspektiv:
SvaraRaderahttp://www.mises.se/2014/11/22/putin-startade-inte-kriget-i-ukraina-eu-och-usa-gjorde-detta/
Olaf
"Och när den ryska björnen nu åter visar tänderna reagerar jag närmast reflexmässigt."
SvaraRaderaDenna texten visar att det finns en vinst i att gräva djupare än dagens retorik för att se vem som har vad att vinna på att måla ut saker i media.
Kommunister, fascieter och nazister och högerkonservativa nationalister är idag enade om att Obama är jävulen och att StasiPutin är frihet. Så mycket dummare i skallen har folk blivit sedan 80 talet.
SvaraRaderaI Mickes värld betyder svetsloppan Löfven och islamisten Kaplan frihet. Så intelligent är Micke.
RaderaNär erkänner socialdemokratin Islamiska Staten? Bara en tidsfråga innan de uppfyller Sossarnas kriterier på statsbildning... De har ju numera öppna samarbeten med ett flertal (av muslimska länder) terroristklassade islamist-organisationer. Så har socialdemokratin utvecklats sedan 80-talet...
Dumma jävla nazikossa......
RaderaFrågan är väl om Putin själv vet vad han vill egentligen, mer än att uppleva den där känslan av makt.
SvaraRaderaObama ska sluta om två år, och alla vet att det är två år där han kommer att ha fullt upp med att försvara sig på det inrikespolitiska planet. Republikanerna kommer ju att vara i majoritet efter nyår.
Europa ja, där är det värre. Vi har just precis haft val och fått ett parlament där de stora partierna gör upp om platserna vid köttgrytan och för fram ett fyllo som kommissionspresident, en oljemagnat som klimatansvarig och the-one-and-only-Malmström som ambassadör för alla utländska intressen som hellre ska prioriteras än EUs.
Hur blev det så?