Obama ger motstridiga besked om kryptering

New on HAX.5July.org:

Hot air from Washington on encryption

(and a rather chaotic summit on extremism) »

President Obama ger vildsint motstridiga besked om kryptering, i en och samma intervju. Och så är säkerhetstoppmötet i Washington över. Vilket hade en sida som svenska media knappast lär rapportera om.

Obama, Grekland, EU, Ryssland, euron och dollarn - en dålig mix

President Obama har plötsligt ställt sig på grekernas sida. Han säger att nu får det vara slut med hårda ekonomiska krav på landet.

Detta är naturligtvis ett sätt att flirta med den nya grekiska regeringen – som just nu ser ut att vända blickarna mot Ryssland. (Bland annat säger den nej till fortsatta sanktioner mot Ryssland.)

Frågan är vad det kommer att innebära för den europeiska gemensamma valutan – euron – om man låter grekerna löpa. Det är ingen vågad gissning att dess förtroende kommer att skadas. Och euron är helt beroende av folkets och marknadens förtroende.

Men Obama behöver inte bry sig nämnvärt. Tvärt om. Om förtroendet för euron faller – då ökar förutsättningarna för att den amerikanska dollarn skall kunna behålla sin ställning som "världsvaluta".

Det kanske vore värt för europeiska politiker att ta sig en funderare på vems ärenden de egentligen går, när de ständigt ställer sig bakom allt som USA hittar på. USA skall vara våra vänner, inte våra herrar. Europas politiker skall först och främst företräda Europas folk, inte amerikanska intressen och särintressen.

(Samtidigt får man inte vara blåögd och gå på den ryska propagandan. Bara för att USA nu för tiden beter sig bakvänt på många sätt – vilket skall kritiseras i sak, inte reflexmässigt – innebär det inte att Ryssland är ett dugg bättre. Jag vill inte alls påstå att båda är lika goda kålsupare. Båda de två supermakterna är just nu problematiska, fast på olika sätt.)

Med anledning av vårt samhälles förestående sammanbrott...

Jag är uppvuxen under kalla kriget. Jag kämpade mot öststatskommunismen. Jag litar inte en sekund på ryssen. Och när den ryska björnen nu åter visar tänderna reagerar jag närmast reflexmässigt. Det är mycket som känns igen i ton, beteende och attityd.

Jag är även uppvuxen med bilden av att USA är på vår sida och att vi är på USA:s sida. Med den amerikanska korporativismen, massövervakningen och USA:s förvandling till en polisstat är jag inte så säker längre. Men jag verkligen vill att USA skall vara våra vänner (men inte våra herrar).

Jag börjar dessutom få en bild av att så väl USA:s som Rysslands ledare är en smula labila. Obama får om möjligt allt mindre markkontakt och skulle mycket väl kunna göra något riktigt, riktigt illa genomtänkt. Putin lider möjligen av storhetsvansinne och har uppenbart en vision om att återupprätta något slags ryskt imperium.

Europa skulle kunna vara ett föredöme, den öppna och liberala kontinenten. Men EU driver utvecklingen åt andra hållet. Centralstyrning och megalomaniska projekt stryper ekonomin – vilket i sin tur gör det öppna, demokratiska och toleranta samhället till ett allt mer svårsålt koncept.

Samtidigt är problembilden fragmentiserad. Det handlar inte om en galen ledare, inte om en militär konflikt, inte om ett systemfel. (Och då har jag ändå inte berört hur vi är på väg att dras in i arabvärldens problem.) Om något går åt helvete på ett område, då kan sammanbrottet sprida sig till de mest oväntade (samhälleliga eller geografiska) områden. Vår värld har blivit metastabil, vilket är ett oerhört känsligt läge. Nu kan det räcka med en (möjligen till synes obetydlig eller irrelevant) händelse för att starta raset.

Situationen är förfärande. Krig är plötsligt en reell risk. Och tonläget inbjuder för tillfället inte till konstruktiv debatt. Varken internationellt eller nationellt.

• För att stabilisera Europa måste vi börja decentralisera. På så många sätt. På så många plan.

• För att kyla ner problemen i öst skulle vi behöva få igång ett samtal. Inte vika en tum vad gäller territoriell och politisk integritet. Men samtala, försöka ta reda på vad det är Putin egentligen vill. Och – om så krävs – ge honom en möjlighet att tagga ner utan att förlora ansiktet på hemmaplan. Att inte måla in honom i ett hörn. (Vilket inte är så lätt när han för tillfället tycks bete sig allt mer oförutsägbart och irrationellt. Vilket i sin tur kan vara ett tecken på att han redan har målat in sig i sitt hörn.) Men för att det skall lyckas måste Västeuropa samtidigt vara militärt starkt.

• Vad gäller USA, så måste europeiska politiker (och byråkrater) förstå och göra klart att vi i vart fall måste behandla varandra som jämbördiga parter. Vi behöver och skall inte med automatik ta efter USA i allt från massövervakning till svågerkapitalism. Vi är Europa och våra valda ledare representerar dess folk och dess intressen – i ett ömsesidigt, öppet och konstruktivt transatlantiskt samarbete.

Men på samtliga dessa punkter tycker jag mig se hur vi rör oss åt fel håll.

Låt oss hoppas på ett skifte till det bättre. Låt oss kämpa för frihet, fred och förnuft så länge det går. Men vi gör nog klokt i att samtidigt vara mentalt förberedda på ett sammanbrott, i en eller annan form. Och på att det kan finnas ett liv efter sammanbrottet.

Ha en bra dag.

Obama vag om massövervakningen

President Obama har just levererat sitt hypade tal om massövervakningen.

Allt som minskar övervakningen av vanligt folk och som ökar rättssäkerheten är bra. Men det var inte så värst mycket konkret han hade att komma med. Mest vaga löften om översyn. Och i det stora perspektivet kommer massövervakningen att fortsätta.

Hela föreställningen överskuggas av att president Obama påstod att massövervakningen avvärjt ett antal allvarliga attentat. I det sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att NSA:s massövervakning inte har lett till att en enda terrorist har fällts i domstol. Icke en enda. Vilket får en att undra...

Det är lite som med FRA. Politikerna säger saker som låter bra om man inte lyssnar så noga. Men granskar man deras ord närmare, då är det mest varm luft.

TTIP rundar den demokratiska processen?

Det har börjat cirkulera uppgifter i den internationella pressen om att president Obama vill införa ett slags "fast track" för internationella avtal – där makten i allt väsentligt flyttas från kongressen till Vita Huset.

Man kan bara spekulera – men det känns inte speciellt långsökt att anta att den amerikanske presidenten tycker att det är för stökigt att försöka få internationella avtal genom det demokratiska maskineriet. Speciellt nu när avtal som TPP och TTIP är kraftigt kritiserade.

Det gäller att hålla ögonen på det här. Och att vara uppmärksam på vad som sker på vår sida Atlanten. Det skulle knappast förvåna någon om EU har något liknande i rockärmen. EU-Kommissionen och medlemsstaterna är rimligen inte intresserade av att bli överkörda av de folkvalda när det gäller TTIP, på samma sätt som skedde när det gäller ACTA-avtalet.

Korporativismen breder ut sig, på demokratins bekostnad.

Svenska media bländade av Obama

Det är bara att gratulera Vita Huset och Rosenbad. Deras spin doctors plan fungerade så gott som felfritt. President Obamas besök i Sverige blev ett "lyckat" PR-jippo.

Syrien-frågan överskuggade övervakningsfrågan. Och handelsavtalet mellan USA och EU rapporterades bara i förbigående, helt okritiskt. Bilen, planet, maten och hotellet var i vissa media lika stora "nyheter" som det politiska innehållet.

Visserligen fick president Obama en fråga om övervakningsskandalen på sin presskonferens. Och han gav ett långt svar. Tyvärr var det också ett tämligen tomt och innehållslöst svar – fyllt med undanglidningar och halvsanningar. Visst, det fanns inte utrymme för följdfrågor på presskonferensen. Men man kan tycka att svenska media skulle kunna peka på luckorna i presidentens argumentation, antingen i sina nyhetsartiklar eller på ledarplats. Än så länge har i vart fall jag inte sett något sådant.

Handelsavtalet mellan USA och EU – TTIP – nämndes mest i förbigående av de två statsmännen och av media. För den som inte följer frågan fanns det inte en antydan om att detta avtal kan vara problematiskt. Men så är det. För att ge ett exempel omfattar förhandlingarna om avtalet inskränkningar i internets frihet, i namn av jakten på fildelare. (Precis som Acta-avtalet, som Europaparlamentet kastade i papperskorgen förra sommaren.) Om detta svävar svenska folket fortfarande i ovisshet.

Ser man till Piratpartiets dag med Obama, så blev väl resultatet i media sådär. Den stora demonstrationen kom helt att fokuseras på Syrien, i vart fall i media. Piratpartiet nämndes inte med ett ord i SVT Rapports stora kvällssändning och bara i förbigående i nyheterna på TV4. Och när jag gör ett nyhetssök, så ser det rätt skralt ut med pressklipp. Tyvärr. Vilket är ungefär vad man kunde förvänta sig av medieupplägget och Syrien-spinnet.

Den enda artikel som verkligen fokuserat på (pp) är Per Gudmundsons ledarartikel i SvD – där han skadeglatt kommenterar att (pp) råkat sluta upp i en demonstration med avgrundsvänstern.

Däremot gav dagen ett rätt bra genomslag vad gäller debattartiklar från (pp)-folk. Och utländska media var (som vanligt) mer intresserade av Piratpartiet och piratfrågorna än de svenska.

Svenska medias rapportering om Obamas dag i Stockholm handlade alltså i allt väsentligt om det ytliga, det uppenbara och det triviala. Och om Syrien. För gemene man var nyhetsrapporteringen om ett antal rätt viktiga och problematiska frågor så ofullständig att man kan kalla den för direkt felaktig.

Fungerar det att bomba Syrien?

USA:s president Obama har haft presskonferens med statsminister Reinfeldt i Stockholm.

Obama höll fast vid linjen att ingripa militärt mot Syrien – och Reinfeldt försökte vara så positiv han vågade utan att för den sakens skull säga något konkret. (Och med en brasklapp om FN.)

Om USA gör något i Syrien, då kommer det knappast att vara med marktrupper – utan genom att bomba. Då infinner sig ett antal frågor...

• Kommer bombning av den syriska regimen att stoppa dödandet i Syrien? Knappast.
• Kommer man att tvinga bort den syriska regimen? Knappast.
• Kan man vara rimligt säker på att komma åt syriska lager av kemiska vapen? Oklart.
• Förkortar man inbördeskriget i Syrien genom att bomba? Oklart.
• Riskerar USA och västvärlden att dras in i ännu en utdragen militär konflikt i arabvärlden? Risken är uppenbar.
• Riskerar man att konflikten sprider sig? Förmodligen.

Och då måste man fråga sig om bombning är en lämplig symbolhandling.

Å andra sidan vill man ju inte låta den syriska regimen komma undan med sitt dödande och med användning av kemvapen.

Å tredje sidan är frågan vad som kommer efter den sittande syriska regimen. Demokrati? Eller islamistisk fundamentalism och nytt förtryck?

Smilfinken Carl

USA:s president Obama är i Sverige – och utrikesminister Carl Bildt tindrar som ett barn på julafton.

Men vad tycker USA egentligen om Bildt? Låt mig, åter, få påminna om de amerikanska ambassadtelegram som läckts genom Bradley Manning och Wikileaks.

USA anser att Carl Bildt är "a medium size dog with big dog attitude". De menar att "Carl Bildt har bristande politisk förmåga, och hans kostym är för stor jämfört med hans makt". Och amerikanerna menar att man kan manipulera den svenske utrikesministern genom att "spela på Bildts begär att verka på en hög nivå".

Och tacka för att jänkarna tycker att svenskarna är rätt fåniga, när vår regering inte vågar ta upp något kontroversiellt med president Obama under hans besök...

Onsdag: Demonstrera mot Obama!

I morgon, onsdag den 4 september, kommer USA:s president Barack Obama till Sverige. Vilket är ett utmärkt tillfälle att demonstrera mot USA:s övervakning av våra liv på internet.

Ett 50-tal organisationer har sökt demonstrationstillstånd. Här är två av demonstrationerna...

4 septembernätverket – som rymmer en rad organisationer inklusive Piratpartiet – demonstrerar på Medborgarplatsen kl 17 (med eventuellt demonstrationsråg till Mynttorget).

Ett antal fria liberaler demonstrerar vid engelska kyrkan, granne med USA:s ambassad på Dag Hammarskjölds väg 14, Diplomatstaden, Stockholm kl 17.

Något för alla. Ut och demonstrera!

Saker regeringen inte kommer att ta upp med president Obama

På onsdag kommer USA:s president Barack Obama till Sverige – och våra politiska ledare tindrar som små barn på julafton.

Det intressanta är vad man kommer att tala om. Och vad man inte kommer att tala om.

Elefanten i rummet är USA:s och NSA:s övervakning av internet, avlyssning av telekommunikationer och buggning av till exempel EU. Man kan känna sig rätt säker på att detta inte kommer att tillåtas störa den goda stämningen på onsdag. (Den svenska och den brittiska regeringen har ju till och med lagt in sitt veto mot att EU skall diskutera sådana saker med USA.)

Vad som däremot kommer att komma upp på dagordningen är det frihandelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan USA och EU. Nu handlar det tyvärr inte om fri handel, för det skulle man ju kunna införa ögonblickligen om det är det man vill ha. Istället handlar det om regleringar och utformning av olika handelshinder. Vilket är en helt annan sak.

Till att börja med borde Sverige kräva transparens och öppenhet kring dessa förhandlingar. Det handlar trots allt om ett handelsavtal som kommer att få politiska konsekvenser och som på vissa områden kan få samma ställning som lagstiftning. Det borde vara fullständigt självklart att sådant skall skötas på ett öppet och transparent sätt – och inte bakom stängda dörrar.

Här kan vi utgå från att Sverige kommer att förbigå frågan med största möjliga tystnad. Vi får väl hoppas att någon modig journalist får tillfälle att ställa frågor om detta. Men det kommer naturligtvis inte att ske. Även om någon skulle vilja fråga, så är presskonferenser av detta slag hårt regisserade.

Dessutom borde Sverige kräva att frågor om upphovsrätt och fildelning lyfts ur det nya frihandelsavtalet. Mycket talar nämligen för att man kommer att använda detta avtal för att göra ett nytt försök att strypa internets frihet, på samma sätt som i det fallna Acta-avtalet. (Det vill säga att man tvingar internetoperatörerna att bli nätpoliser för nöjesbranschens räkning. Och att man ålägger nätoperatörerna ansvar för vad deras kunder har för sig i kablarna.)

Även här kommer Sverige att vara artigt tyst och sitta ner i båten. För i själva verket är Sverige ett land som är pådrivande i sådana frågor. (På order av USA, framgår det i de amerikanska ambassadtelegram som Wikileaks offentliggjort.)

Man kan även känna sig rätt säker på att våra svenska politiska ledare inte kommer att ta upp fall som Bradley Manning, Barret Brown och situationen för NSA-läckan Edward Snowden.

Så man kan nog säga att svenska politiker och den sittande regeringen är en del av problemet.

Att demonstrera mot Obama

Onsdag den 4 september kommer USA:s president att besöka Sverige. För att bryta av lite mot den underdåniga stämningen ordnas en demonstration.

Om jag vore i Sverige, då skulle jag ha gått med i demonstrationståget - trots att arrangemanget har rätt mycket bokstavsvänster över sig.

Vi måste demonstrera mot USA:s övervakningsgysteri. Vi måste demonstrera mot hur USA monterar ner rättsstaten och de medborgerliga fri- och rättigheterna i namn av kriget mot terrorismen.

(Man kan tycka att det borde räcka. Men tyvärr har arrangörerna kastat in ett nej till svenskt Nato-medlemskap också - vilket inte riktigt har med saken att göra. Men jag skulle kunna tänka mig att bortse från det - och demonstrera rörande de saker jag tycker är viktiga.)

Piratpartiet och Ung Pirat deltar i demonstrationen - och går man med i deras sektion, då kan man känna sig rimligt säker på att bara gå under paroller som rör kärnfrågorna ovan.

Samling på Medborgarplatsen i Stockholm på onsdag 4 september kl 17 och (lite beroende på vad polisen tillåter) demonstrationståg till Mynttorget.

(Om man vill ha lite större politisk bredd på demonstrationen, då står mitt erbjudande kvar om att flyga upp och tala med min Frihetsfronts-hatt på mig. Och man kan inte utesluta att arrangörerna även skulle kunna få med sig till exempel CUF. Men det är upp till dem.)

Uppdatering 1: Fria liberala krafter har också en plan på en demonstration den 4 september, för den som känner sig mer bekväm med det. Än så länge är det ett Facebook-projekt, men det blir säkert bra det också. Följ planerna här.

Uppdatering 2: Den liberala demonstrationen kommer att hållas på Dag Hammarskjölds väg 14, Diplomatstaden, Stockholm kl 17 onsdag den 4 september.

Uppdatering 3: En Youtube-film om onsdagens demonstration, från Piratpartiet...

Storebror - Obama ger Snowden rätt

President Obama börjar framstå som vinglig. Han har inte bara svängt 180 grader i frågan om whistleblowers, jämfört med vad han hade att säga om dem innan presidentvalet. Även de senaste dagarnas löften om (viss) öppenhet och transparens i övervakningssystemen är en uppseendeväckande u-sväng.

President Obama har varit rasande över att Edward Snowden över huvud taget gjort det känt att de övervakningssystem på internet – som de flesta av oss hela tiden misstänkt fanns – verkligen existerar. Det är att folket och världen fått kännedom om vad som pågår som får Vita Huset att gå i taket, tala om förräderi och starta en regelrätt människojakt.

President Obama tycker dock nu – helt plötsligt – att det nog ändå är bra politik att sätta in vissa säkerhetsspärrar i övervakningssystemen och att vara lite, lite mer öppen med vad som sker. Vilket naturligtvis är en tillnyktring. Men det är inte vad han tyckte var bra politik så sent som för en vecka sedan. Tvärt om.

Och – trumvirvel – därmed ger Vita Huset nu Edward Snowden rätt. Det är rätt att folket får veta att och hur det övervakas. Det är ett problem att övervakning sker under slappa former efter slentrianmässiga tillståndsprocesser. Och även om ingen på allvar tror att denna åsiktsglidning kommer att betyda eller ändra något på riktigt, så är detta ändå nu förenta staternas presidents officiella politik. Om än under galgen.

Plötsligt har media, medborgarrättskämpar, folkets valda representanter, de samhälleliga granskningsorganen och i någon mån medborgarna möjlighet att hålla ögonen på det som sker.

När den amerikanska staten nu har bekräftat existensen av tidigare okända övervakningssystem – då kan medborgarna också räkna ut vad de skall hålla ögonen på och var de bör kräva insyn. Staten kan inte längre låtsas som om denna verksamhet inte existerar. Plötsligt måste makthavarna förhålla sig till frågorna och till debatten. Det är en förbättring mot hur det var för bara någon vecka sedan.

Som någon sa om de stora amerikanska informationsmängder som plötsligt gjordes offentliga av Wikileaks & Co: Det är en sak att misstänka att ens partner är otrogen. Det är en helt annan sak att se bilderna.


Men vad är det egentligen som presidenten nu står och lovar? Lite integritetsskydd här. Lite tal om folket och dess säkerhet. Lite löften om granskning och något vagt om öppenhet. Känns inte detta märkligt bekant?

Obama låter precis som statsminister Fredrik Reinfeldt (m.fl.) lät under FRA-debatten 2008. Nu väntar vi bara på att "alla vinner på om debatten lägger sig".

Reinfeldt och Obama kommer säkert att finna att de har mycket gemensamt, under statsministerns förestående audiens hos den besökande fredspristagaren.

(Att i just detta läge hälsa president Obama välkommen till Sverige på Stort Statsbesök i God Anda – det lämnar dålig eftersmak.)

Sverige och USA är nu permanent ihopsydda vid höften i kriget mot terrorismen. FRA:s sätt att få behålla data längre än vad lagen föreskriver är forskningsdatabasen TITAN. I USA gör NSA av en händelse precis likadant. Skillnaden är att deras databas är döpt till Pinwale. (Vilket är en del av det i dagarna avslöjade övervakningssystemet XKeyscore, som i sin tur torde vara en del av PRISM.)


Så – ja, då är det väl klarlagt: Vi är precis så inutav helvete övervakade som man hade kunnat frukta. Men nu kan debatten om detta inte längre avskrivas som konspirationsteorier.

Och så är vi tydligen en del av Amerika. I vart fall en del av den transatlantiska övervakningsbyråkratin. Men det kommer ju inte heller som någon större överraskning.

Nu gäller det att klarlägga vad som egentligen pågår i Sverige och i EU. Att försöka reda ut vad vi ännu inte ens känner till att vi inte känner till. Och att sedan ta kampen för att all form av övervakning skall tvingas verka under acceptabla former, i enlighet med vad man kan förvänta sig i en demokrati. (Till exempel att övervakning endast skall få riktas mot den som misstänks ha begått eller vara i färd med att begå allvarliga lagbrott. Och först efter rättslig prövning.) Det borde finnas insyn från bland andra JO, från Riksrevisionen och från riksdagen. Verksamhet som inte kan foga sig efter sådana krav vill vi helt enkelt inte ha i vårt land.

Vi borde börja med att ställa FRA mot väggen.

Cirkus Obama kommer till stan

USA:s president kommer till Sverige - och Carl Bildt är glad som ett barn. Det får nämligen Bildt att se viktig ut.

USA:s säkerhetsbyråkrati övervakar svenska folket och samarbetar nära med FRA.

USA försöker tysta människor som berättar för folket vad deras politiker egentligen sysslar med.

USA har dragit in Sverige i krig i fjärran länder och därmed minskat säkerheten i vårt land, på flera sätt.

USA gör försök efter försök att tvinga på Sverige och EU olika handelsavtal som inskränker internets frihet och cementerar fast oss i nöjesbranschens förlegade affärsidéer - vilket i slutändan går ut över våra fri- och rättigheter.

Vi skall dock inte räkna med att vänstern och the usual suspects kommer att protestera. Obama är ju en vänsterpresident - som till och med fått Nobels fredspris.

Detta kommer att bli en pinsamt sockersöt tillställning.

Samtidigt, på Twitter...

Det var en gång...

Vill vi verkligen ha det så här?

EU:s politiker har bestämt att det är OK att konfiskera medborgarnas banktillgodohavanden. (Även om det tar något dygn till innan vi vet om de verkligen vågar.)

I USA kan president Obama låta döda människor, bara för att han vill. Och han kan låta internera folk, även egna medborgare, tills vidare utan att behöva blanda in rättsväsendet eller de demokratiskt valda organen.

I Sverige får vi finna oss i att alla våra telekommunikationer registreras, övervakas och analyseras. Detta gäller alla - oavsett om det föreligger någon misstanke om brott eller ej.

Polisstaten breder ut sig. Vill vi resa med flyg måste vi gå med på förnedrande behandling. Ser vi utländska ut, då förväntas vi acceptera att bli stoppade och kontrollerade. Droglagstiftningen gör att polisen kan hota vem som helst som den ogillar med att bli släpad till polisstationen för provtagning.

Vill vi verkligen ha det så här? Och om inte - är det då inte hög tid att göra något åt saken?

Valet i USA handlar inte om frihet

Det amerikanska presidentvalet befäster den märkliga bilden av att man skulle behöva välja mellan ekonomisk frihet och personlig frihet.

Om man respekterar människor som individer, deras fria val och om man är beredd att ge dem ansvar – då borde man vara för både ekonomisk och personlig frihet. Allt annat är att ha ett inkonsekvent förhållningssätt till frihetens idéer.

Nu är det naturligtvis så att detta bara är den ytliga bilden av det amerikanska presidentvalet. I verkligheten är båda kandidaterna klåfingriga förmyndare som är villiga att använda tvång för att få folk att göra som de vill. Båda är både Big Government och Big Business. Det handlar bara om makt.

Obama begriper inte ekonomi och Romney respekterar inte människors fria val. Fredspristagaren Obama har kommit undan med krigföring i fjärran länder, som hade orsakat massiva demonstrationer om det skett under det andra partiets skift. Romney är en neocon vars elitism inte bygger på människors meriter och handlingar, utan på vad som anses vara politiskt önskvärt.

Amerikansk politik perverterar begreppen liberalism och konservatism. Socialism är inte liberalism. Korporativism är inte konservatism.

Tyvärr tycks det tredje alternativet – en libertarianism som omfamnar både ekonomisk och personlig frihet – aldrig få luft under vingarna. Och tyvärr tycks de libertarianska kandidaterna aldrig vara helt konsekventa.

Jag känner verkligen ingen entusiasm inför veckans presidentval i USA.

Eurokrisens tidtabell?

Euro-zonens ledare har ett märkligt förhållningssätt till euro-krisen. Det kan enkelt beskrivas som att de promenerar vägen fram och sparkar en tomburk framför sig.

Eftersom det bara handlar om att lappa på ett trasigt system, så är risken uppenbar att detta kommer att göra saker och ting värre på sikt. Att skjuta upp jobbiga beslut är helt enkelt en dålig plan.

Och något måste göras. Även om euro-projektet är feltänkt och galet, så måste man ju ändå ta tag i saken innan allt går fullständigt över styr.

Därför är det en smula oroväckande att president Obama i USA under sommaren har framfört önskemål om att euro-krisen inte får slå ut i full blom förrän efter presidentvalet den 6 november. [1, 2, 3]

Om man gör som Obama vill och skjuter upp de jobbiga sakerna till efter 6 november – då kan man, med stor säkerhet, anta att problemen är värre än om man gör något redan nu. Vilket kommer att drabba euro-zonens och EU:s medborgare på olika sätt.

Så kan man ju inte bete sig. Eller?

Vad gäller Grekland, har alla förväntat sig en rapport från den så kallade trojkan nu i september eller oktober. Men i dag kommer besked om att det inte finns någon deadline för trojkans rapport och att den inte behöver vara klar innan euro-gruppens möte den 8 oktober.

Eftersom Grekland är krisens epicentrum och då det som sker där kommer att påverka resten av euro-zonen – så kan man anta att detta betyder att inget av vikt kommer att göras för att hantera euro-krisen förrän under årets sista två månader.

Oavsett om detta "bara" handlar om att EU:s ledare fortsätter sparka burken framför sig eller om det är en anpassning till den amerikanska administrationens önskemål, så känns det inte bra.

Min gissning är att EU desperat försöker vinna tid. Och då kan en inofficiell anpassning till de amerikanska önskemålen vara den ursäkt de behövde för att skjuta problemen framför sig ett par månader till.

Under tiden blir problemen med euron och euro-ländernas ekonomi – som sagt – bara värre.

Enemies of the State

Förvånansvärt nog har Obama-administrationen fortfarande inte fört upp Standard & Poor's på listan över terroristorganisationer.

Krishantering

Efter den senaste tidens problem med den amerikanska ekonomin söker president Obama nu nya rådgivare. Här ses han möta två långväga kandidater, som har nominerats av NASA.