Europeisk kulturprotektionism

En av EU:s kärnfunktioner är den inre marknaden – att varor och tjänster skall kunna säljas fritt i hela unionen. Vilket är en av de få saker som är bra med EU.

Denna princip har dock inte slagit igenom när det gäller upphovsrätt och digitala produkter. Vilket är skälet till att man ofta råkar ut för att information och kultur som finns på nätet inte är tillgänglig i det land där man själv bor eller vistas.

I dag är denna verksamhet uppdelad på 28 nationella marknader, vilket gör allt sämre och krångligare för så väl konsumenter som för företagen.

Apple, Netflix, Spotify och andra tvingas bryta ner sin verksamhet på nationell nivå – istället för att kunna sälja över hela EU. Vilket är onödigt dyrt och krångligt. Och vi konsumenter nekas tillgång till de tjänster vi köpt om vi skulle råka passera en nationsgräns.

Nu finns det ett förslag om att EU:s inre marknad även skall gälla för digitala produkter. Det vill säga att man skall kunna erbjuda en licens för hela EU. Detta är dock något de stora partigrupperna i Europaparlamentet motsätter sig, vilket framgår av filmen ovan.

Lyssnar man till deras argument är det lätt att tappa humöret. Den ligger på nivån "Vad skall sådant vara bra för?" Den bygger på att skydda medborgarna från utländsk kultur och de egna kulturskaparna från utländsk konkurrens. Man kommer till och med dragande med argument som "vi talar ju olika språk", i syfte att begränsa den fria marknaden och den fria kulturen.

Det är lite som när sossarna en gång i tiden ville förbjuda svenska folket att skaffa parabolantenner för att se på utländsk tv.

Läs mer » | Youtube »