Åsiktsmaffians trams avleder folkets uppmärksamhet från sådant som är viktigt

Samhällsdebatten är både ängslig och arrogant – samtidigt.

Ofta landar det i att man vill ändra på människor. Vilket är tankebanor som politikerna, som stiftar våra lagar, inte är sena att haka på.

Det skall ändras på vårt språk och enskilda ord skall fulas ut. Det skall ändras på vår kulturhistoria, eftersom tidigare generationers kulturskapare inte uppfyller dagens krav på politisk korrekthet. Alla skall tvingas in i en feministisk analys. När det gäller människors etnicitet är förvirringen i tilltagande om vad man "får" och "bör" säga. Högljudda aktivister uppmuntrar politiker att stifta morallagar. Och politiken detaljstyr personliga saker, som vem av föräldrarna som skall vara hemma med nyfödda barn och hur länge. Detta för att bara ta några enstaka exempel.

Dagens politiskt korrekta moralpanik handlar om att motormässan i Jönköping inte uppfyller den självutnämnda åsiktselitens krav på köns- och rasbalans. [Länk»] Vilket är trams.

(Jag undrar för övrigt hur den fina bokmässan i Göteborg skulle stå sig i en fördjupad analys av klass och etnicitet. Men det räknas nog inte – eftersom bokmässan, till skillnad från motormässor anses vara ett arrangemang med något slags inbyggd, underförstådd godhet.)

Samtidigt finns det områden där det kanske vore läge att rota lite i samhällets attityder, men som totalt ignoreras av åsiktsmaffian. Det gäller sådant som respekt för människors frihet, egendom och säkerhet. Det gäller respekt och förståelse för våra medborgerliga fri- och rättigheter och principen att dessa skall vara lika för alla. Rättsstatens principer. Öppenhet och insyn i den demokratiska processen. På dessa områden är intresset vanligtvis obefintligt.

Ibland kan jag få för mig att allt trams som dominerar den svenska samhällsdebatten har ett syfte. Nämligen att avleda uppmärksamhet från sådant som är viktigt, på riktigt.