2015-04-09
För att rädda euron måste man offra demokratin och den fria ekonomin
I filmen ovan finns en rimligt kort och pedagogisk förklaring av euro-krisen – som alla borde se. (Man kan ha åsikter om detaljer i beskrivningen, men i stort sett är den korrekt och trovärdig.)
En grundläggande lärdom är att nationer i längden inte kan göra slut på mer pengar än de har. Men det är de nationella politikerna inte beredda att acceptera. Än mindre väljarna.
Och om man skall ha en monetär union – då krävs det att man även har en fiskal union. Detta för att förmå alla länder i unionen att gå någorlunda i takt, ekonomiskt. Och för att se till att reglerna följs.
Man kan helt enkelt inte ha en gemensam valuta för ekonomier som spretar åt olika håll när det gäller styrka, fundamenta, inriktning, skatter, finansiell administration och utgiftspolitik. En gemensam valuta kräver någorlunda enhetlighet.
Det är med andra ord uppenbart att man måste ha en fiskal union om man vill rädda euron. Men en sådan har flera sidor, de flesta väldigt dåliga.
En fiskal union innebär strikt centralstyrning och att man upprättar en regelrätt kommandoekonomi. Som i de gamla öststaterna. Så väl logik som historia varnar oss för detta. Det vore förödande för demokratin, för det fria företagandet och för mångfalden.
Inte desto mindre krävs en fiskal union om man vill rädda euron.
Jag vill minnas att vi var många som varnade för att euro-projektet var farligt och att det skulle gå som det nu har gått. Tack och lov röstade svenska folket för att hålla vårt land utanför vansinnet. Men som EU-nation är Sverige ändå så insyltat att vi kommer att dras in i detta drama.
Youtube »
Etiketter:
centralstyrning,
EU,
euro-kris,
kommandoekonomi,
Maktapparaten,
piratfrågor,
Sverige
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo, det finns en nation som än så länge (snart är det över) kan göra av med mera pengar än de har och det är USA. Euron är visserligen en stor valuta men den används inte i samma utsträckning som handels och reservvaluta som dollarn och därför mer sårbar. Fast det verkar man ta lätt på i Bryssel som utan skrupler inskränker demokratin i många länder inom EU. Detta kommer att leda till EU:s kollaps när tillräckligt många får upp ögonen och kan se igenom MSM-medias massiva propaganda!
SvaraRaderaBenny
En fiatvaluta där pengar trycks upp ur tomma intet är väl i sig en fiskal union ("inflation is taxation without legislation")?
SvaraRaderaMen varför kräver en monetär union en fiskal? Den (lyckade och populära) skandinaviska myntunionen med guldmyntfoten krävde inte det.
http://en.m.wikipedia.org/wiki/Scandinavian_Monetary_Union
På det stora hela torde euron fungera utan en rent fiskal union, men detta kräver mycket hårdare kontroller av kandidater. Enbart länder med liknande ekonomiska omständigheter. Såldes är den springande punkten här egentligen inte fiskal union vara eller icke vara, utan vårdslösa länders benägenhet att spendera mer än vad som finns resurser till, och, genom eurosamarbetet, i praktiken skicka notan uppåt. Vi hade inte haft en eurokris om densamma bestått av hyfsat stabila länder, såsom de nordiska länderna, ett skarpt åthutat Frankrike, Tyskland, Holland, och så vidare. Misstaget i eurofallet var att man ville gå fort fram, och snabbt bulka upp euron för att kunna konkurrera med dollarn och yuanen. Man var beredd att se genom fingrarna med exempelvis den anabola byggindustrin i Spanien, gangsterproblematiken i Italienskt näringsliv, att Irländarna byggde upp den keltiska tigern med gigantiska statskrediter (som senare visade sig vara värda ganska så exakt ingenting) eller att Grekerna fortsatte att göda sin extremt korrupta och ineffektiva ekonomi med lån som skulle gå till produktionseffektiviseringar. Allt för att öka vikten bakom euron, och med denna ta tillbaka de pengar som runnit ut ur europeiska banker, in i fonder i fjärran östern och amerikanska bankkonglomerat. Alla visste att syd fifflade och att nord fick betala, men för att citera Boris Johnson; "alas, no one dared to point that out". För många banker var involverade, för många jobb stog på spel och för många mandat stog och balanserade. Lägg till det pyrande missnöjet runtom i EU som börjar gå ifrån röklukt till gnistor (Lega Nord, UKIP, Front National osv...). Aldrig att någon politiker vågade någonting annat än att sitta still i båten och hoppas på det bästa.
SvaraRaderaIcke- euroländer kommer också att drabbas av en kollaps eller radikal omstuvning, självklart (vilket är de enda egentliga alternativen som kvarstår).
Men att försöka skapa en överstatlig struktur med rätt att stifta lagar om ekonomi och offentlig budget kommer dock att vara droppen. Ingen politiker är så dum så denne tror att detta seriöst kommer att godtas utan reprimander från väljarna. Tänk dig själv när vårdcentraler stängs ner i Svedala för att rädda någon grekisk kommuns budget att rasa samman för åttonde gången. Inte en chans. SD kommer då att bli det enda borgerliga partiet. Med kraft att knuffa omkull det nuvarande etablissemanget. Aldrig, aldrig, aldrig att politikerna i Sverige låter det hända, även om Grekerna får svälta. Liknande situation finns i andra länder, både euro och icke euro. En fiskal union med dess följder (drakoniska nerdragningar i syd, skattehöjningar och omfattande besparingar i nord för att bekosta det) skulle vara den europapolitiska motsvarigheten till att hälla en dunk fotogen på tidigare nämnda missnöje. Alla vet det.
Det finns bara två vägar ut nu. Avskaffa eller omstrukturering. Den senare kommer att porta Grekland, följt av de andra svaga euroländerna och med all sannolikhet trigga en ekonomisk depression, när tusentals eurostatspappers värden sjunker under priset för sopcontainern de ligger i. Banker kommer att implodera, stora mängder statsobligationer blir värdelösa, och besparingar går upp i rök. Exportekonomier (som Sverige) tvärnitar. Inte otänkbart att ekonomisk verksamhet retarderas till byteshandel, ädelmetaller nergrävda i trädgården eller dollars i madrassen när det är som värst. Detta kan dock rädda euron som ekonomiskt medium. Finansiella stormaktsdrömmar är dock inte att tala om. Dollarn och Yuanen är fortsatt de dominanta aktörerna.
Avskaffa euron helt tror jag inte EU överlever i sin nuvarande form. Utan euro kan inte EU köpa sin legitimitet genom bidrag och annat, och det politisk-ekonomiska vacuumet efter en eurokrach kan bli politiskt farlig på riktigt. Sådana omständigheter är exempelvis jungfruliga marker för extrema politiska åsikter. Kanske saluförda av en hätsk före detta korpral som börjar samla stora skaror till möten i mörka ölstugor med tal om starka ledare, stark armé och att allt är (skriv valfri folkgrupp) fel?
Jag kan inte se varför en fiskal union är ett hot mot demokratin? Sverige har väl en fiskal union, är det ett hot mot vår demokrati?
SvaraRaderaDäremot är det ett uppenbart hot mot länders suveränitet, men det är en annan, mindre allvarlig, sak.
Undrar vilka länder som hade lytt under Putin och handlat i rubel idag om EU inte varit ett faktum?
SvaraRaderaJag tycker Bloomberg gör en ganska ytlig redovisning. En viktig del i skuldkrisen var att staterna väntades ta hand om kraschade banker trots att de själva kan sprida pengar över hela EU. Med en bankunion blir det lättare för länder som lever över sina tillgångar att såsmåningom krascha
SvaraRaderaSocialliberal,
SvaraRaderatror du gör misstaget att kategorisera *länder* snarare än administrationer. Visserligen har vissa länder oftare ansvariga / oansvariga administrationer, men ett hållbart system måste byggas på antagandet att vilket land som helst kan börja agera oansvarigt.
Det enda jag kan se är att man har regler att budgetarna måste vara i balans, eller iaf att alla utgifter måste vara finansierade innan beslut kan träda i kraft. Helt enkelt att EU kan lägga veto över ett Euro-lands stadsbudget (under vissa villkor).