Det går inte att ta miste på att det fanns ett väldigt tryck och en stor optimism inom Moderaterna inför valet 2006. Men det är också uppenbart att partiet inte riktigt visste vad det skulle göra sedan. Speciellt inte efter återvalet 2010. Vilket inte är så konstigt, med tanke på att man rensat ut sitt ideologiska tankegods och valt att bli opinionskänsliga förvaltare istället för visionärer.
Kastar man bort karta och kompass, då blir det svårare att räkna ut vart man skall gå.
Projektet de Nya Moderaterna fungerade måhända som taktik, men dög inte som strategi. Det höll helt enkelt inte i längden.
Nu skall man vara medveten om att de Nya Moderaterna, som de blev, bara var en av flera möjliga vägar att gå. En mer ideologisk linje hade kanske inneburit att man hade fått kämpa hårdare för att nå makten. Men å andra sidan hade man då inte fått pyspunka när man väl hamnat i regeringsställning.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att det fanns minst en annan väg att gå: Frihet, tillväxt, fritt företagande, platt skatt, öppenhet och något slags deltagande demokrati. Att stå upp för liberal-konservativa värderingar som lika rättigheter och rättsstat. Få lagar men mycket ordning. Att röja upp i byråkratin. Att göra Sverige till en tigerekonomi – eller i vart fall till ett nordiskt Tyskland. Att möta framtiden med optimism, kompetens och politisk konsekvens.
Modig borgerlig politik, helt enkelt. Men så blev det alltså inte.
I maktställning blev en del saker rent av värre, när man misskötte de politiska reformer som trots allt genomfördes. Privatiseringar ledde till att enskilda företag fick monopol, istället för att man öppnade upp för fri konkurrens. Verksamhet såldes ut till underpris och fick dessutom fortsätta brottas med byråkratiska överrockar. Och skrytprojekt sjösattes utan kompetent styrning.
Man misskötte aktivt mycket sådant som man borde kunna förvänta sig att borgerliga partier skall vara bra på att hantera. Man monterade ner försvaret. Under Alliansregeringens tid sjönk BNP om man istället för att räkna i absoluta tal räknar per capita.
Man var initiativlösa eller rent av aktivt ointresserade när det gäller reformer som är absolut nödvändiga i dagens Sverige. Som arbetsrätten. Och bostadspolitiken. Man tog inte chansen när man hade den, utan väntade tills läget blev akut – och lämnade sedan över till en sosseregering, som varken vill eller vågar ta tag i de här sakerna på allvar.
Den svenska borgerligheten tycks sakna förmågan att förverkliga borgerlig politik – även när den får chansen. Jo, det hade naturligtvis varit värre med sossarna vid makten. Men jag förväntar mig att borgerliga partier skall vara bättre på borgerliga prylar.
Idén med Sveriges Nya Arbetarparti var kanske skojig. Men inte mycket mer än så. Detta vägval ledde till att man (även om man retade gallfeber på sossarna) fortfarande bedrev politik i en socialdemokratisk kontext. Man spelade ibland någorlunda bra – men på fel planhalva.
Sedan, när idén om de Nya Moderaterna nått vägs ände – då stack de som skapat projektet. De lämnade sitt parti, dess medlemmar och sympatisörer.
Inte nog med det. Projektet de Nya Moderaterna ödelade årtionden av borgerlig och frihetlig opinionsbildning i tankesmedjor, på ledarsidor och i det egna partiet. När man flyttar högerflanken i svensk politik mot mitten (det vill säga åt vänster) då flyttar man även mittpunkten i samhällsdebatten åt vänster. Så nu står vi här med tokfeminism, identitetspolitik och misstro mot marknaden.
Man ska inte låta det bästa bli det godas fiende, som Bildt brukar säga. Reinfeldts analys var ju att folk är så indoktrinerat vänster att det inte funkar att ställa sig längst åt höger och skrika. Alliansen fick fyra år med majoritet och det blev ändå en hel del skattesänkningar, vilket inte är helt oviktigt ur ett högerperspektiv.
SvaraRaderaUnder andra mandatperioden ledde Reinfeldt en minoritetsregering och jag tycker det märktes tydligt hur svårt det var för Reinfeldt att tackla detta.
SvaraRaderaJag tror man missade en viktig chans till borgerlig indoktrinering under majoritetstiden. I stället för att hela tiden kompromissa inom Alliansen så borde man ha låtit vissa frågor få avgöras genom folkomröstning mellan två eller flera folkomröstningar för att få folket att tänka borgerligt.
Bravo!
SvaraRaderaMer bråttom än vad Reinfeldt och Borg hade att försvinna går det ju knappast att ha?
SvaraRaderaAKB är antingen tyst, eller meningslöst svamlande, eftersom hon ju i stort faktiskt inte har något att säga.
Det är inte så konstigt att beslutet om att lägga sig platt var den enda lösningen?
Man har målat in sig i ett krympande hörn som kräver desto större lögner för att kunna sparkas vidare.Vi får dom politiker vi förtjänar.
SvaraRaderahttp://ledarsidorna.se/2015/04/en-djup-suck/
Mycket bra text som i kondenserad form sätter fingret på nya moderaternas tillkortakommanden och existentiella problem. Den beskriver den känsla av baksmälla som många känner inför denna era i svensk politik.
SvaraRadera"Sedan, när idén om de Nya Moderaterna nått vägs ände – då stack de som skapat projektet. De lämnade sitt parti, dess medlemmar och sympatisörer." Precis.
Jag finner det ironiskt - och surt - att Reinfeldt, Borg och Schlingmann erhållit närmast ikonstatus och nu kommer att leva gott och casha in som föredragshållare, författare, konsult mm mm efter denna tid.
Ty även om några tänkande skribenter och analytiker likt dig anser att de svek sitt egentliga uppdrag är det tyvärr så att Trion är hjältar för många. Inte minst bland politiska motståndare...
Tråkigt att deras personliga varumärkesbyggande på sikt inte gagnat landet ett dugg som jag ser det.
Dr Mabuse
Moderaterna kan antingen spricka någonstans på mitten eller helt sonika lägga sig ner och DÖ.
SvaraRaderaDet är arvet efter den store Reinfeldt!
Nu kommer gammel-höger-moderaterna smygande och vädrar morgonluft.Tack vare den förra ledningen med Fredrik är moderaterna idag ett modernt parti med moderna ideer.
SvaraRaderaDen nuvarande ledningen under Anna har har varit tydliga med att man inte har några avsikter att ändra på det.
Missnöjda gammel-moderater som står med ena benet i SD pressar på för att återgå till det gamla.Ni kommer inte att lyckas nu heller!
Moderaterna kommer snart vara nerputtade från platsen som Sveriges 2:a största parti. Så frågan är vad nya M(arxisterna) kommer lyckas med i fortsättningen, förutom att vara stödparti till SD?
RaderaDet var viktigare att bibehålla MPs oansvariga migrationspolitik än att bilda regering med stöd av SD. Det är det de flesta borgerliga har svårt för att begripa. Men det kokar i M på lokalnivå...
Ungmoderater har inget emot att vara sossarnas fotsoldater som termen lyder på kvällstidningska.
RaderaEfter splittringen återstår väl Kinberg Batra och några skäggfjuniga tonåringar i fjällrävenjackor som kan demonstrera tillsammans med kompisarna i Afa.
Jag saknar en aspekt förutom den ekonomiska. Moderaterna kommer förvisso aldrig att backa en millimeter i frågan om narkotikaklassade droger.
SvaraRaderaDäremot skulle jag vilja se att man drev frågan om att avskaffa detaljhandelsmonopolet så att jag t ex skulle kunna köpa öl på min lokala pizzeria och ta med hem.
Till det skall läggas att livsmedelsbutiker skulle få sälja öl och vin med samma åldersregler som Systembolaget.
I min naivitet trodde jag att Nymoderaterna skulle inskränka sin vänstertriangulering till arbetsrätten och ett fåtal andra frågor. Istället lade sig partiet platt för extremvänstern i alla frågor utom RUT/ROT och jobbskatteavdragen.
SvaraRaderaDet var totalt onödigt att M aktivt började stödja radikalfeminismen, DO-intersektionalitetsteoretikerna, utse rödsossar till generaldirektörer, osv. Den interna M-åsiktskorridoren hade vidöppna dörrar åt vänster men var helt stängd åt höger.
Hela samhällsdebatten driver idag okontrollerat åt vänster pga detta. Nymoderaternas svek är gränslöst.
PS: Notera att efter att New Labour kört i diket efter Blair/Brown har partiet idag plockat bort New i sitt partinamn.
Tack Gösta!
RaderaDu kan alltid börja med att korrigera f.d svågern.
Rätt säker på att du menar fd svärsonen?
RaderaEfter valfiaskot 2002 skulle något i stil med Nya Moderaterna ske. Flera delprojekt drogs igång under Bo Lundgrens tid med just förnyelse och vidgad väljarbas som mål. Likaså hade alla borgerliga partier insett att kannibalism inte var en framgångsväg och att något i stil med Alliansen krävdes för en valseger.
SvaraRaderaMen det hade kunnat ske utan den nästan konsekventa övergivandet av moderata kärnvärderingar som _inte_ stötte bort mer än en handfull väljare. Försvaret är tex en klar majoritet för, likaså att värna människors integritet mot staten (även om det beror på hur frågan formuleras).
Fredrik Reinfeldts eftermäle kommer troligen bli att han tillträdde vid just rätt tillfälle och kunde surfa på bakomliggande orsaker under lång tid. Men när han blev tvungen att själv skapa drivkraft gick allt sämre, inte minst genom att han drivit bort så många partiaktiva och utplånat sitt partis unika profil. När så valet 2014 levererade ett ytterst otydligt valresultat hoppade han av och gav därmed segern till SAP.
Hear, hear
RaderaSer att försvaret portas i Umeå,ingen vet väl om tjänstekvinnans sympatier finns hos de nya moderaterna eller V?
RaderaIdiotin breder ut sig.
Lillemor, som kvinnan heter, driver en blogg privat som heter Kravallslöjd. Det kan ge en fingervisning om var hon står politiskt. Kravallister kan jag tänka mig inte uppskattar militär närvaro då det blir svårare att genomföra några kravaller då...
RaderaHahaaa - Sverige blir bara galnare och galnare.
RaderaKan inte någon stackars sansad jävel dra i bromsen?
Naturligvis är det omöjligt för moderaterna att ändra riktning.Man måste fortsätta inslagen linje eftersom allt annat vore att underkänna Reinfeldt-linjen.Det är många som investerat allt i den.
SvaraRaderaPartiet måste alltså hela vägen in i kaklet och allt exploderar vid kongressen.Tills dess sysslar man med aktiv opposition vilket betyder att man gör just ingenting på vanlig svenska.Men lön utgår ju under tiden så det är ingenting att vara ledsen för...
Moderaterna drev inte borgerlig politik i tillräckligt stor utsträckning. De gick i stället mot mitten. Men att påtala att moderaterna är anledningen till att vi står här med radikalfeminism och identitetspolitik är de facto felaktigt - snarare är det ett arv från 68-vänstern, Olof Palme, etnomasochism, nationalmasochism, och kvinnans ständiga underlägsna situation i historien.
SvaraRaderaDu kan knappast skylla allting på nya Moderaterna. Det är inte legitimt, det är helt enkelt en förvrängning.
/ Magne
OK, Moderaterna och Frankfurtskolan - då. ;-)
Raderasnarare är det ett arv från 68-vänstern, Olof Palme, etnomasochism, nationalmasochism, och kvinnans ständiga underlägsna situation i historien.
SvaraRadera---------------------------
Nyhet för mig att den politiska historien började 1968.
Allt förutom 1 september 1939 – 2 september 1945 är en nyhet för dig.
Radera/ Magne