EU, den svenska välfärdsstaten och flyktingarna

Tänk dig att du är på flykt från krig och förtryck. Det finns många länder som kan erbjuda dig skydd. Ett par av dem har bättre ekonomiskt stöd för flyktingar än andra. Ett land utmärker sig med speciellt generösa villkor. Vart försöker du ta dig?

(Det samma kan sägas om människor som försöker lämna svåra ekonomiska förhållanden och som vill bygga sig ett bättre liv i ett annat land.)

Det är inget fel att söka säkerhet (eller ett bättre liv). Men alla kan tyvärr inte komma till Sverige. Speciellt inte med tanke på hur den svenska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden ser ut.

Det hela är rätt enkelt: Så länge Sverige har ett mer generöst flyktingmottagande än andra EU-länder, så länge kommer vårt land också att vara många flyktingars och migranters första val.

Nu är jag ingen större vän av EU:s överstatlighet. Men faktum är att EU i dag har en gemensam flyktingpolitik. För att en sådan skall fungera räcker det inte med att ha gemensamma yttre gränser. Villkoren för flyktingmottagande måste också vara de samma i alla EU-länder.

Så länge den gemensamma flyktingpolitiken inte innebär att alla EU-länder har samma villkor och samma rutiner – så länge kommer trycket att vara större på vissa länder än på andra. Speciellt på Sverige.

Den generella välfärdsstaten är en idé som har uppenbara brister, oavsett om vi tar emot flyktingar och migranter eller ej. Och att låta den svenska generella välfärdsstaten vara en magnet för alla som nu rör sig över nationsgränserna, det är uppenbart ohållbart.