2016-01-28

En Allians som inte vill (eller törs) regera


För väljarna måste det se märkligt ut att Allianspartierna avvisar Jimmie Åkessons invit om att Sverigedemokraterna kan tänka sig att stödja en borgerlig regering. I går vägrade Alliansens företrädare att ens medverka i SR Studio Ett för att diskutera saken.

Allianspartierna skulle kunna få makten rätt omgående, om de vill. Men de vill inte. De menar att SD är ett oseriöst parti som inte går att förlita sig på.

Vad är det då som är så oseriöst? Det enda krav Åkesson tycks ställa är att en Alliansregering skall driva Moderaternas migrationspolitik. Vilket alltså inte ens Moderaterna vill ställa upp på.

Hellre än att driva M-politik låter Alliansen de rödgröna fortsätta att regera och driva en politik som är "skadlig för Sverige". Det är en rätt märklig approach.

– Vill man byta ut regeringen krävs det en röst på M eller något av allianspartierna, säger M:s olycka till partisekreterare Tomas Tobé.

Man skulle lätt kunna tro att M inte vill regera i den kaotiska situation som råder. Eller att de känner att de inte är redo. Möjligen vet de inte vad de skulle göra med regeringsmakten om de fick den. Det kan också vara så enkelt att de inte vill utsätta sig för den kritikstorm från den samlade vänstern som tveklöst skulle följa.

Om jag får spekulera, då tror jag att det hela handlar om något så enkelt som beröringsskräck. Vilket är fullständigt kontraproduktivt. Så länge man håller SD i frysboxen – så länge kommer all politisk uppmärksamhet i landet att vara riktad mot just SD. Vilket bara gynnar dem.

Så Alliansen duckar och väntar. Frågan är på vad. Det finns nämligen inte speciellt mycket som tyder på att dödläget i riksdagen kommer att brytas efter riksdagsvalet 2018. Det man inte vill göra nu kan man mycket väl bli tvingade att göra då. I sammanhanget skall man komma ihåg att Alliansen faktiskt redan har regerat med SD:s stöd, fram till september 2014.

SD är ett obehagligt parti. Så intressant. Men genom att behandla dem som ett vanligt parti skulle man kunna beröva SD dess närmast mytiska strålglans. På så sätt skulle man dessutom kunna tvinga SD att visa sina kort i andra frågor – vilket knappast vore till deras fördel.

Slutligen – detta är en fråga om ledarskap. Moderatledaren Anna Kinberg Batra skulle kunna kliva fram, ta befäl över situationen, bana väg för en borgerlig regering och driva en politik som är bra för Sverige. Istället väljer hon just nu att vara omständigheternas fånge, i skuggan av andra.

Ta chansen! Sverige har inte råd med ytterligare två och ett halvt år av rödgrön röra.

Till och med sossarna skulle dra en lättnadens suck.

7 kommentarer:

  1. Alliansen får nog lägga på ett kol om det skall bli något. Efter de massutvisningar som Ygeman just har aviserat kanske SD hellre vill leka med S.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle inte ett närmande mellan S+SD innebära att SD helt enkelt förintades som parti, liksom Dansk Folkepartis presschef Søren Espersen påpekar:

      ”- Hvis nu Socialdemokratiet meldte sig som skeptisk over for indvandrere og EU…
      ”Så var vi døde. Socialdemokratiet er traditionelt meget nationalt. Dannebrogsflag i kolonihaverne. De konservative har også svigtet på den nationale strategi, da de skiftede partiprogram engang i 1970′erne. Deres oprindelige program fra 1947 var en stor inspiration for os, da vi lavede Dansk Folkepartis principprogram. Der var ikke den store forskel på de ‘gamle’ socialdemokrater og de ‘gamle’ konservative – som vi altså har samlet op sidenhen.”

      http://www.information.dk/20605

      SD:s kärnväljare är ju liksom Dansk Folkepartis, gamla socialdemokrater?

      Radera
  2. Skälet är nog taktiskt. Alliansen, om det nu finns något sådant i realiteten, vill se Löfven regera sönder sig och ställa till med så mycket elände som möjligt. Om S+MP-regeringen misslyckas med arbetslösheten, skolan, bostadsbyggandet och en rad andra viktiga frågor, och allt tvärtom bara blir värre, är sossarna körda för två mandatperioder framåt.

    Vad avvisningarna beträffar får se vi hur det blir med den saken. Har polisens ens resurser att genomföra dem?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Man väntar och hoppas på att vänstern ska implodera som i Italien. Kom ihåg att sossarna nu måste skicka hem 60 000 lycksökare, försörja ytterligare 60 000 registrerade asylsökande, handskas med kraftigt ökad brottslighet som kommer av detta plus alla som inte ens är registrerade... det kan handla om tiotusentals. Den offentliga sektorn kommer att få grava problem de kommande åren, inte minst skolan, polisen och rättsväsendet.

      Allt detta samtidigt som vänstern (rödgröna/universiteten/media) har identitetskris.

      Alliansen kan välja att försöka göra något åt eländet eller hoppas på mer makt om 3 år. Deras val är tydligt.

      Radera
  3. Ja, det är svårt för mig att avgöra vilka jag föraktar mest. Regeringen, eller "oppostionen".

    SvaraRadera
  4. För att göra ett barn, krävs att du kan, vill och törs annars räknas du som impotent. Vad alliansen här visar upp är höggradig politisk impotens. Man varken kan vill eller törs längre.

    SvaraRadera
  5. Tja, jag tyckte ju länge att nuvarande patrask, trots alla brister och påhitt, var bättre än tidigare patrask och "alternativet". Detta eftersom regeringen trots allt är emot NATO, vilket är en av vår tids viktigaste frågor. Men närmandet till massmordsorganisationen ifråga har fortsatt under nuvarande administration så då kan de lika gärna bytas ut.

    Själv röstar jag inte alls eftersom jag inte bryr mig vilken av de 8 sossepartierna som styr Sverige, samma vänsterskit oavsett, men ett parti som är emot NATO är iaf värd en regeringsställning.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.