Svenska folk! Henor och henar!
Har tanken någonsin slagit er att ni kanske är lurade? Ni betalar bland de högsta skatterna i världen. Men ni får inte den bästa sjukvården. Ni har inte en polis som går att lita på. Ni har inte ett trovärdigt försvar. Skolresultaten sjunker. Järnvägen faller i bitar. Alla har skäl att oroa sig för hur omsorgen blir när man blir gammal.
Frågan är varför. Är politiker och byråkrater inkompetenta? Förmodligen. Har det offentliga tappat skärpan? Absolut. Ägnar sig folk i vårt land åt för mycket trams? Jovisst är det så.
Och så finns det en elefant i rummet: Den härskande politiska och byråkratiska klassens egenintresse.
Det måste vara uppenbart för alla att vi betalar in mer till systemet än vi får ut. Någonstans tar pengarna vägen.
Det handlar om mellanhänder, om en ständigt växande politisk och byråkratisk klass. (Jag anklagar dem inte för att stjäla. De får sin del av bytet utbetald under ordnade former, som lön.)
När det talas om saker som inte fungerar i vårt samhälle – då handlar det ofta om att kärnverksamheten trängs undan av en svällande byråkrati. (Speciellt i besparingstider. Om byråkrater skall spara, då gör de det så långt från sina egna skrivbord som möjligt. Det vill säga i verksamheten.)
Det borde vara politikernas roll (i den typ av samhälle som vi lever i) att styra upp det här. Men det kommer inte att ske. De sitter nämligen vid samma köttgrytor som byråkraterna.
Längst ner i näringskedjan finns de arbetande skattebetalarna – som ständigt får betala mer samtidigt som de ser olika samhällsfunktioner vittra sönder.
(Vilket inte sällan är samma människor som kämpar för att få offentlig verksamhet att fungera i praktiken, ute på fältet, ständigt omorganiserade och föremål för byråkratins sparbeting och infall.)
Visa mig en politiker som är beredd att ge byråkratin en match – och jag skall överväga att gå och rösta.
Kunde inte sagt det bättre själv.
SvaraRaderaOch hoppas på att den politiker även inför tjänstemannaansvaret igen, så är systemet på god väg till självsanering....
SvaraRaderaTja, eller så kan man vara vuxen och inse att sitta på kanten och, ganska översittande, skrika åt spelarna att de är usla när man själv inte våga delta inte är en så konstruktiv strategi
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=Zoz5EuIF_y8
Beskrivningen av vad som händer i systemet är ju riktig, men den konspiratoriska tanken att det handlar om byråkraters och politikers egenintresse fångar inte hela sanningen. Visst finns egenintresset med i bilden – alla vill ha sin månadslön – men det finns gott om både politiker och byråkrater som brinner för att åstadkomma god service åt medborgarna. Problemet är inte att viljan saknas, utan att systemet blir så komplext att man inte ser följderna av vad man gör. Politiker har någon eller några profilfrågor som de optimerar för, och byråkrater har specifika uppdrag att åstadkomma något som mäts enligt några lokala parametrar, och ju mer ambitiösa de är, desto mer resurser försöker de suga åt sig för göra just den delen av systemet så tjusig som möjligt. Det påminner lite om vad som händer när ett IT-system växer till en oöverskådlig härva: man lägger till allt fler gränssnitt och abstraktionsnivåer mellan det som händer i hårdvaran och det användaren ser, och lägger till allt fler finesser på alla nivåer. I IT-systemets fall kan helheten också bli kraftfullare, men det förutsätter att man kontinuerligt uppgraderar hårdvaran till att bli allt kraftigare på mikronivå. Det kan man inte göra med samhälssystemen: de som jobbar med verksamheten dubblar inte sin kapacitet var 18:e månad som datorerna gör enligt Moores lag. Därför segar det mer och mer. Och när man försöker fixa till problemen leder det allt som oftast till mer förfinad lokal optimering, mer detaljer, mer utvärdering, fler prioterade uppdrag (vilket egentligen går emot vad ordet priotering betyder), alltså ökad komplexitet, och mer arbete som behöver göras, både i byråkratin och verksamheten. Lösningen borde vara att politiker och byråkrater skaffar sig mer helhetssyn, och framför allt försöker inse vad deras uppdrag är från medborgarens perspektiv snarare än från avdelningschefens. Jag vet inte riktigt vad du menar med att ge byråkratin en match, men att bara ta bort den är dömt att misslyckas. Det behövs en kulturförändring.
SvaraRaderaVem är det som inte vågar delta, "Unknown"?
SvaraRaderaOm du menar Henrik, så är du extremt ute och cyklar - få personer i detta land har deltagit mer, eller ens så mycket, i arbetet med att ändra på politiska förhållanden i Sverige (och EU).
Men du kanske menar någon annan?
Det var nog bara ett personangrepp mot Henrik.
SvaraRaderaLite "Ockhams rakkniv" och "design for assembly"!! Det är bara att tuta och köra.Skrota tramset. Stifta lagar som säkrar individens fri- och rättigheter. Håll staten minimal. Dela eventuellt ut en ovillkorlig medborgarlön (existensminimum) och låt marknaden fixa resten.
SvaraRaderaLäste för några år sedan memoarerna av General Patton, den stridbare chefen för amerikanska 3:e Armén under andra världskriget. Vid 2 tillfällen plockade han bort tror det var 25% stabs och logistikpersonalen och skickade dem som ersättning till de stridande förbanden. Hans reflektion var att efter dessa reduktioner av byråkratin så fungerade 3:e Armén mer effektivare. Tankvärd erfarenhet att använda av landets nästa regering senast 2018!
SvaraRaderaHar du några källor på detta? Att regleringar kan till viss mån öka byråkrati är sant men just nu har väl det motsatta hänt för det mesta... alltså avregleringar. Vart pengarna tagit vägen går lätta att förstå om man kollar Alliansens tidigare politik. Jobbskatteavdraget kostade ju ca: 600 miljarder mellan 2007 och 2014. Detta är alltså utan att räkna in allt det andra... Detta togs alltså från det du säger vi har problem med idag.
SvaraRadera