Verkligheten bakom brottskod 291?

Låt mig återvända till en av den gångna veckans nyheter: Brottskod 291.

Dagens Nyheter skriver följande om polisens arbete...

Varje anmälan där målsäganden, den misstänkte eller en förhörsperson är migrant måste nu märkas med den särskilda koden ”291”. Detsamma gäller brott eller händelser kopplade till platser eller fastigheter som är aktuella i sammanhang kring flyktingmottagande. 

DN har läst ett internt direktiv till polisens kommunikatörer. I handlingen, som aldrig diarieförts, står följande: ”Angående resurskod 291 som blivit känd för media. Koden används som arbetsmaterial för den dagliga lägesbilden. Den dagliga lägesbilden är hemligstämplad varför det som står där inte ska lämnas ut /.../ Ingenting ska ut i pappersväg gällande Alma-kommenderingen så länge den pågår.”

Länk »

Detta är en artikel som bör läsas noga, där varje ord som sägs av polisen tycks vara extremt noga avvägt. Saker och ting är inte nödvändigtvis vad de vid en första anblick förefaller vara. Ett citat till...

Sekretessbeslutet har fattats av kommissarie Håkan Nilsson vid polisens avdelning för krisberedskap. Motiveringen är att 291-koden ”innehåller vissa uppgifter som hänför sig till verksamhet för att förebygga brott och det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas av om dessa uppgifter röjs”.

Det är lätt att anta att detta handlar om att mörka vad som sker. Och till viss del kan det nog vara så. I så fall förhoppningsvis med de bästa av avsikter. Nämligen att inte låta några få rötägg förstöra anseendet för hela grupper av flyktingar och migranter. (Men det kan naturligtvis också vara av rent politiska skäl.)

Men jag tror inte att detta är det verkliga, huvudsakliga skälet.

Istället får jag en känsla av att det handlar om att polisen inte vill att det skall bli allmänt känt att den håller på att förlora greppet.

Vilket också går att förstå. Man vill inte oroa allmänheten allt för mycket. Och man vill inte att buset skall förstå att det nu är fritt fram, i vart fall ibland och på vissa platser.

Men blir något verkligen bättre av att svenska folket inte får veta vad som sker?

Vad Sverige behöver är klara besked. Och fler poliser på gatorna – som ägnar sig åt sådant som polisen skall fokusera på, nämligen att skydda människors säkerhet och egendom.

(Ett litet steg åt rätt håll vore om polisen slutade jaga trasiga narkotikamissbrukare, för att istället fokusera på sådana element som faktiskt utgör en fara för andra.)

Stöd denna blogg »