Jag är ingen religiös människa. Jag försöker visserligen odla min "andliga" sida och vidga mina sinnen. Men jag är oerhört skeptisk till organiserad religion.
Islam är i grunden en maktmatris anpassad för ett samhälle som bygger på klanvälde.
Den motverkar individens frihet och respekten för det som är annorlunda. Den devalverar människovärdet. Den är det öppna, liberala och demokratiska samhällets anti-tes. I extrema, fundamentalistiska former är den direkt mordisk.
Den västerländska kulturtradition som vilar på "kristna" värderingar har också sina sidor.
Kreationism, homofobi och våld som grundas i religiösa fraktionsstrider är några exempel. Principen att vända andra kinden till är förvisso vacker och hedervärd, men en smula naiv i dagens stökiga värld. Det är en sak att säga att man skall älska sin nästa (vilket verkligen vore en bra sak) – men betydligt svårare att göra. Kristna människor kan ibland vara oerhört trångsynta och hatiska.
För min del får folk vara hur religiösa de vill, så länge de inte försöker tvinga sig på eller förtrycka andra. Jag har en viss respekt för människor som söker styrka, tröst och hopp i sin tro. Men detta är och skall vara en privatsak.
Samhället skall vara sekulärt och till för alla. Lagarnas främsta uppgift skall vara att skydda människors liv, säkerhet och egendom – och att skydda oss mot övergrepp från överheten. Individens frihet skall vara så stor som möjligt. Morallagstiftning skall undvikas. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför det offentliga. Individen är ansvarig för sina handlingar.
Jag skiter rätt mycket i om människor är vita eller bruna, kristna eller muslimer, svenskar eller somalier, män eller kvinnor, hetro- eller homosexuella, höger eller vänster – alla skall stå lika inför staten. Och alla skall åtnjuta starka grundläggande fri- och rättigheter.
Jag vill inte definiera människor efter vilka de råkat födas till, utan utifrån deras handlingar. Jag är emot att skuldbelägga hela kollektiv och kollektiv bestraffning.
Jag vill leva i ett civiliserat samhälle där människor respekterar varandra.
Ajabaja, inte komma med så begripliga rakt på sak-analyser. Maktordningsanalytiker på universiteten kan ju bli arbetslösa...
SvaraRaderaDu skriver att du vill leva i ett civiliserat samhälle där människor respekterar varandra. Fine. Men hur ska ett sådant samhälle uppstå? Vad kan man som individ göra? Som jag ser det är det naturism i form av permanenta naturistbad en praktisk lösning för att bekämpa rädslor, riva murar och få folk att respektera varandra. "Klädseln", inkl badkläder, är inte längre en symbol för civilisation. Det är snarare förmåga till umgänge i naket tillstånd som visar ens förmåga att respektera och beundra olikhet. Eller hjälper en att göra det. Detta är inte minst viktigt när det gäller mötet med islam. När arabiska stammar vallfärdade till Mecka under förislamisk tid, dvs gjorde Hajj, brukade de klä av sig inför Kaba och den gud de dykrade. Dåtidens månggudadykran tyder på att man kunde tro på det man ville. Låt oss näcka för demokrati, humanitet, frihet. Eller annan tre-enighet. Det om något skulle rädda Sverige och få gamla traditionella intoleranta kulturer att må. Rent sakligt är det klädseln som står mellan "svenskhet" och intolerans. Friheten har inget att dölja.
SvaraRaderaHeja Unknown, naturism som lösning var en frisk fläkt i sommarvärmen.
Radera