Riksdagen höjer minimistraffet för sexköp till fängelse

Tisdag den 21 juni röstar riksdagen om »Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar«.

Naturligtvis är sexuella övergrepp inte acceptabla. Och med bakgrund av vad som sker i samhället kan straffskärpningar kanske vara befogade.

Problemet är att man även ger sig på handlingar som i sig inte är övergrepp mot någon annan.

Propositionen föreslår att minimistraffet för köp av sexuell tjänst ska höjas från böter till fängelse.

Detta är idiotiskt, på så många sätt.

Men låt först mig vara tydlig: Våldtäkt, sexuellt utnyttjande, trafficking, sexuellt tvång, våld och andra övergrepp mot andras frihet och rätt är fel och skall straffas.

Däremot är det helt orimligt att straffa någon om två samtyckande vuxna, helt frivilligt ägnar sig åt sexuella aktiviteter - med eller utan ekonomisk ersättning.

Det är att förneka människan sitt självbestämmande och makten över sin egen kropp.

Det är även att skapa brott utan offer - om ingen tvingats, kränkts eller förnekats sina grundläggande rättigheter.

Vi har redan en samtyckeslag. Och vad kan väl vara mer samtycke än om två vuxna människor frivilligt och uttryckligen vill ha sex med varandra under på förhand avtalade villkor?

Vi har redan en lag om oaktsam våldtäkt, som är tänkt att skydda den som ofrivilligt tvingas till prostitution. Vore det inte bättre att fokusera på att upprätthålla den än att jaga människor som inte kränker någon annans frihet eller rätt?

Sexköpslagen är i grunden en morallagstiftning. Och sådana är problematiska, då de bygger på att vissa människor skall ha rätt att bestämma över andras beteende utifrån de förstnämndas personliga fixa idéer, tro, nojor och hangups.

Att sexarbetarna själva inte vill ha den nya lagskärpningen (eller ens sexköpslagen) borde vara en signal om att politikerna inte är i kontakt med verkligheten. Tvärt om kommer det beslut som nu klubbas att stigmatisera sexarbetarna än mer och göra deras verksamhet mer riskabel. Lagförslaget är helt enkelt kontraproduktivt.

På ett praktiskt plan blir det hela absurt. Våra fängelser är redan överbelagda (115%). Att låsa in människor som inte skadat någon annan kommer att öka denna överbeläggning - med allt vad det medför av till exempel ökat våld och ökade kostnader.

Det är stötande att människor som begått riktiga vålds- och egendomsbrott går fria i väntan på att det skall uppstå lediga anstaltsplatser. Nu kommer de att kunna vistas ute i samhället - där de kan skada fler - längre, om vi även skall låsa in folk som inte skadat någon annan.

Detta är riktigt, riktigt dålig lagstiftning.

Länkar:
• Regeringen: Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar »
• Riksdagen: Skärpt syn på våldtäkt och andra sexuella kränkningar »

• Riksdagen: Justitieutskottets betänkande »

• European Sex Workers Alliance: Say NO to Increased Criminalisation in Sweden! »

• Red Umbrella Sweden: International call out: Protest the Swedish government’s proposition of increasing criminalization of sex workers environments! »

Justitieministern har fel - att köpa sex är i objektiv mening inget brott

En oenig utredning föreslår - i linje med instruktionerna från regeringen - att minimistraffet för köp av sexuella tjänster skall höjas från böter till fängelse.

Låt mig till att börja med vara tydlig: Våld, hot och tvång är oacceptabelt. Punkt. Ingen försvarar människohandel, våldtäkt, sexuellt utnyttjande av personer i beroendeställning, utnyttjande av barn etc.

Men prostitution som sådan förutsätter varken våld eller tvång. Så länge det handlar om samtyckande vuxna människor som frivilligt ägnar sig åt sexuella aktiviteter - med eller utan ekonomisk ersättning - föreligger i objektiv mening inget brott.

Ingen har skadats. Ingen har tvingats. Samtycke råder.

Att sexköp över huvud taget är olagligt är att skapa brott utan offer. Det handlar om morallagstiftning - där det inte är kränkningar utan löst tyckande som avgör vad människor skall få ägna sig åt.

Och nu vill man alltså höja minimistraffet från böter till fängelse.

Sveriges Radio:

»Tre experter i utredningen ifrågasätter behovet av straffskärpningar. Skälen för att införa de är inte tillräckligt starka, enligt dem.«

Invändningar fungerar dock inte. Utredningen har fått klara instruktioner om vad den skall komma fram till. Vilket får en att undra vad det alls är för idé med utredningar om deras slutsatser är bestämda redan på förhand.

»– I grunden handlar det mer om politik än juridik. Vi ser strängt på de här brotten och det ska lagstiftningen ge uttryck för, säger Morgan Johansson.«

Där har vi det, från justitieministerns egen mun. Detta handlar inte om att skydda människor från våld, tvång, hot eller liknande övergrepp - utan om subjektiva åsikter, om tyckande som upprätthålls med tvång och med hjälp av statens våldsmonopol.

En demokratisk rättsstat bör, längst möjligt, avhålla sig från morallagstiftning. Och politiker måste inse att det är övervåld att förbjuda saker bara för att man själv ogillar dem.

Samtidigt driver sexköpslagen även sexarbetarna under jorden - vilket gör deras arbetssituation onödigt osäker och utsatt. Istället bör sexköpslagen helt avskaffas.

Prostitution - i sin renodlade form - bör betraktas och regleras på samma sätt som andra jobb. Inkomst av rörelse, typ.

Länkar:

• SR - Förslaget: Ta bort böter ur straffskalan för sexköp

• Regeringens pressmeddelande »

• SOU 2021:43 » 

Skrota sexköpslagen

Sexköpslagen är en dålig lag som bör avskaffas.

Till att börja med leder den till att prostitutionen bedrivs under oordnade och onödigt farliga former - för alla inblandade.

Dessutom är lagen ologisk och principiellt tveksam.

För att vara tydlig: Ingen försvarar våldtäkt, sexuellt tvång, slaveri eller människohandel. Sådant är kränkningar av människors rättigheter - och bör bekämpas med kraft.

Däremot är prostitution som sådan - där de inblandade är samtyckande vuxna - i sig inget fel.

Vuxna människors sexuella umgänge - med eller utan pengar inblandade - är inget staten skall lägga sig i.

Till skillnad från idag kan prostitution som bedrivs under ordnade former vara säker, underkastad hälsokontroller och ett sätt att försäkra sig om att de som säljer sex gör det av egen fri vilja.

Prostitution kommer alltid att förekomma, oavsett om den är laglig eller olaglig. Därför är det rimligen bättre om den sker under värdiga, säkra och kontrollerade former.

Dessutom finns det skäl att tro att antalet sexuella ofredanden, våldtäkter och andra sexuella övergrepp kommer att minska om sex är något som de som inte kan få till det på något annat sätt kan köpa - istället för att tvinga sig till.

Vill man sedan ändå förbjuda, då kan man fokusera på sådant som verkligen upplevs som störande av andra människor - som gatuprostitution. (Gå Kungsgatan i Stockholm fram vid tretiden en natt och du kommer att förstå vad jag menar. Där får man kryssa sig fram mellan påflugna prostituerade och hotfulla hallickar.) Lagstifta gärna även om att det skall vara olagligt att köpa sex av någon som uppenbart är offer för människohandel eller tvång.

Men sexköpslagen - den bör snarast avskaffas. För ett humanare och mer ordnat samhälle.

Välkommen till det glada 20-talet!

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Välkommen till det glada 20-talet! »

"Jag vill se mer hedonism under 20-talet. Vilket ju, givet hur det är i Sverige, inte kan vara så svårt. Principen skall vara att vad vuxna människor frivilligt håller på med, det har staten inte med att göra. Bort med unken morallagstiftning. Inga brott utan offer. Lev och låt leva. (Och låt polisen jaga folk som verkligen är farliga för andras säkerhet, istället.)"

En övervakningsstat med morallagstiftning

Aldrig tidigare i historien har övervakningsstaten varit så omfattande som nu. Och utvecklingen mot mer massövervakning fortsätter, i takt med att tekniken skapar nya möjligheter och politiken flyttar fram sina positioner på området.

Utöver den allmänna diskussionen om människors rätt till privatliv, så måste vi fråga oss hur det kommer att vara att leva i en allt mer allomfattande övervakningsstat. Speciellt som vi lever i ett land med massor av onödiga förbud, morallagar och »brott« utan offer.

Naturligtvis måste vi försöka stoppa och rulla tillbaka övervakningsstaten. Men om det inte går? Om allt fortsätter i riktning mot allt mer massövervakning och kontroll?

Ett sådant samhälle måste vara tolerant, tillåtande och frihetligt. Annars blir det outhärdligt att leva i.

Kombinationen av allt mer massövervakning och allt mer förbud, förmynderi och statlig moralism är sällsynt giftig. Den skapar en latent totalitär stat, där snart sagt vem som helst som faller i onåd inför överheten kan bli bortsläpad för något. För nästan alla människor bryter ständigt mot lagen utan att ens tänka på det. Men i övervakningsstaten - där vet Storebror...



Youtube »

Dokumentärfilm: I Sverige finns inga horor

Den uppmärksammade franska dokumentärfilmen »I Sverige finns inga horor« finns nu på Youtube. En gripande och förödande kritik mot den svenska sexköpslagen.



Youtube »

Rapport från Berlins porrfilmsfestival

Här en rapport från när 5 juli-stiftelsen besöker Berlins porrfilms-festival - på vilken den svenska sexköpslagen får oväntat hård kritik av Europas svartklädda kulturella avantgarde.



Youtube » | Soundcloud »

Stopp för anonymt porrsurfande - en usel idé

11.000 personer har på fyra dygn skrivit på uppropet "Porrfri barndom" - som vill att det skall krävas inloggning med Bank-ID för att titta på porr på internet. [Länk»]

Konsekvensen blir i så fall att det inte blir möjligt att porrsurfa anonymt.

Eller inte, för utbudet av porr på nätet är enormt och globalt. Hur det skulle gå till att blockera svenska porrsurfare som inte identifierar sig när de tittar på någon godtycklig porrsite, det är ytterst oklart. Det kräver i så fall övervakning av allt alla gör på nätet, hela tiden.

Bortsett från det är ID-krav för porr en usel idé. Vem vill ha sina allmänbildande utflykter i porrens mångfald loggade? Vem vill ha sina porrvanor sparade i en gigantisk databas som på ett eller annat sätt alltid riskerar att läcka? Och vem bestämmer vad som egentligen är porr? Hur skall man göra med Anders Zorns etsningar?

Och vem har - i ett vidare perspektiv - rätt att registrera vilken information människor tar del av?

Men barnen då? Tja, det är faktiskt föräldrarnas ansvar. Och det finns redan ett antal olika filter, på olika nivåer, som man kan använda för att blockera snusk på enskilda enheter. För övrigt är jag inte helt säker på att det är en framgångsrik plan att försöka hindra unga människor från att titta på naket. Snarare kommer det bara att göra porren än mer spännande.

Detta är som sagt en usel idé. Men man skall inte vara säker på att det räcker som motargument. Moralpanik är en urkraft, även om den slår helt fel. Och morallagstiftning är populär bland många politiker. Dessutom ligger sexualskräck i tiden.

Rösta för färre lagar och mer ordning

Det är inte antalet lagar som avgör om det är ordning i ett land. Det handlar om att ha en ordningsmakt som förmår att upprätthålla de lagar som finns.

Morallagstiftning och lagar som skapar brott utan offer kan skrotas direkt. Istället skall ordningsmakt och rättsväsende fokusera på att bekämpa verkliga brott, det vill säga kränkningar av människors säkerhet och egendom.

På så sätt kan vi ha färre lagar, men få mer ordning.

Lagarna skall vara allmängiltiga och alla medborgare skall vara lika inför lagen. Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter inför staten.

Att ha en tillräckligt stor och kompetent ordningsmakt är statens kärnuppgift, även i ett frihetligt samhälle. Vi behöver helt enkelt så många poliser som krävs för att på ett tillfredsställande sätt skydda och tjäna medborgarna.

Polisens (och alla andra myndigheters) chefer skall - precis som regeringsformen kräver - utses utifrån de sökandes förtjänst och skicklighet. Det är kompetens som skall vara vägledande, inte partibok eller kontakter.

Det skall finnas vattentäta skott mellan politiken och domstolarna. Politiken stiftar lagarna, domstolarna skall upprätthålla dem. Det får inte finnas så mycket som en misstanke om politiska hänsyn inom rättsskipningen.

Målet måste vara att alla kränkningar av människors säkerhet och egendom skall leda till att gärningsmannen ställs inför rätta. Respekterar man inte andra människors rätt, då skall man straffas.

Samtidigt skall rättssäkerheten vara god. De medborgerliga fri- och rättigheterna måste återupprättas och stärkas. Övervakningen skall inriktas mot människor som är misstänkta för brott, inte mot hela folket.

På så sätt skapar vi ett tryggt samhälle, i vilket laglydiga människor slipper att ha med myndigheterna att göra. Ett samhälle där alla som är beredda att respektera sina medmänniskor kan åtnjuta stor frihet.

För att sammanfatta den idémässiga grunden till detta: Människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går när någon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Dessutom skall alla ha lika rättigheter inför det offentliga.

Svårare behöver det inte vara.

Men för att vi skall nå dit krävs att svenska folket väljer andra politiker.

Rösta på Klassiskt liberala partiet!

Det finns inget fel i att köpa eller sälja sex

Hela sexköpsdebatten lider av intellektuell slapphet och ohederlighet. 

Det finns inget fel i att vuxna, samtyckande människor byter pengar mot sex eller sex mot pengar. Ingen får i detta fall sin frihet, säkerhet eller egendom kränkt.

Sexköpslagstiftningen vilar snarare på sexualskräck, nymoralism, religiös puritanism, förmynderi och subjektiva värderingar. Några logiska skäl finns inte.

Däremot är det naturligtvis fel med till exempel våldtäkt, människorov och olaga tvång. Men det är helt andra frågor - där det förekommer kränkningar mot andra och där det finns offer. Och sådant regleras redan genom annan lagstiftning.

Dock gömmer man ofta frågan om sexköp som sådan bakom sådana, andra kränkningar av den enskildes rätt. Det är ett billigt (men tyvärr effektivt) trick, där man medvetet försöker blanda bort korten. Men jag har ännu aldrig sett ett enda logiskt hållbart argument mot sexköp som fristående handling.

Och rent praktiskt gör man bara livet svårare och farligare för dem som säljer sex genom att driva verksamheten under jorden. Vill man värna sexarbetarnas bästa, då borde man i stället låta verksamheten ske öppet. (Vilket dessutom skulle göra det lättare att bekämpa verkliga kränkningar av människors rätt, som kan förekomma i anslutning till prostitution.)

Nu vill de rödgröna partierna (och tydligen även vissa borgerliga) utöka det svenska sexköpsförbudet till att gälla utomlands. Här gör man ännu en tankevurpa som landar i en situation där det kommer att bli fullständigt oklart vad som är lagligt och ej för vem och var. Skall det i konsekvensens namn även vara olagligt för polska medborgare att göra abort i Sverige eftersom det inte är tillåtet i Polen? Är det rimligt att en irländare som uttalar sig kritiskt mot en förment högre makt på svensk mark skall kunna dömas för hädelse i sitt hemland?

Lagarna måste vara tydliga och enkla att förstå och följa. Därför måste vi hålla fast vid principen att i ett visst land råder det landets lagar, inte andra länders. Bryts den principen hamnar vi i ett juridiskt träsk fyllt av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Och hur har man över huvud taget tänkt sig att saken ska kunna bevisas? Här riskerar man bara att skapa en juridiskt vansklig och rättsosäker lag utan att för den sakens skull ens åstadkomma något konkret. Vilket låter som en dålig plan.

Att köpa och sälja sex under ömsesidigt frivilliga former bör vara lagligt. Sexarbetare skall ges säkra och rimliga arbetsvillkor och omfattas av samma regler och skyldigheter som alla andra anställda och egenföretagare.

Låt inte nymoralism och moralpanik förmörka det sunda förnuftet.

/HAX

Pragmatisk libertarianism?

Nu vill ju vi libertarianer inte styra och ställa över folk – utan låta människor bestämma mer själva.

Men man kan göra ett tankeexperiment: Hur skulle libertarianer kunna tänkas styra upp Sverige som det är och ser ut just nu – även i frågor som folk faktiskt bryr sig om?

En första punkt vore att röja upp i byråkratin. Vi kan börja med att se till att de lagar följs som säger att man bara får anställa dugligt och kompetent folk i den offentliga sektorn, speciellt som chefer. Därefter gäller det att se till att man fokuserar på kärnverksamheten och inte ägnar sig åt en massa trams.

Nästa punkt är att ge sig ut på kostnadsjakt. Skatterna är det enskilt viktigaste verktyg som används för att föra över makt från individen till staten. Därför måste skatterna sänkas. Men för att kunna göra det måste man först dra ner på utgifterna. Varje skattekrona skall användas med omsorg.

Socialförsäkringssystemen måste göras om. Det är ohållbart och oansvarigt att fortsätta med en modell som i allt väsentligt är ett pyramidspel.

Vin och sprit skulle få säljas i vanliga butiker. Restauranger, klubbar och barer skulle få ha fria öppettider under förutsättning att de inte stör kringboende efter kl 22 på kvällen. Innehav av droger för personligt bruk skulle avkriminaliseras. Sexköpslagen skulle avskaffas. (Däremot skall naturligtvis våldtäkt, sexuellt utnyttjande, olaga tvång, olaga frihetsberövande och människohandel vara synnerligen förbjudet.) I princip alla morallagar och lagar som skapar brott utan offer skulle avskaffas.

Polisen skulle styras upp av människor som är experter på polisiär verksamhet. Det militära försvaret skulle återupprättas, med en frivillig yrkesarmé och trimmad organisation. Sjukvården skulle avbyråkratiseras så att läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal kan fokusera på att göra sjuka människor friska. Skolorna skulle få klara mål och stor frihet att välja vägen dit. Skattebetalarna skulle bara betala skolorna för de elever som går ut med godkända betyg. Infrastrukturen skulle vara välhållen. Persondataskyddet skulle vara starkt. Övervakningsstaten skulle rullas tillbaka så att bara de som kan misstänkas för brott övervakas.

Människor skulle få bo var de vill, men inte på andras bekostnad. Det skulle innebära att man stoppar strömmen av migranter vars motiv är skiftande – så att vi istället kan ta oss an en kontrollerad mängd kvotflyktingar som vi vet verkligen flyr från krig (så att vi fortfarande kan känna oss präktiga). Den fria rörligheten av människor inom EU skulle fortsätta – men myndigheterna skulle åläggas att se till att tremånadersgränsen för egen försörjning verkligen respekteras. Den som på ett trovärdigt sätt kan visa att den har ett jobb eller tillräckliga medel för egen försörjning får flytta in i landet, var han eller hon än kommer ifrån.

Sverige skall vara en liberal demokrati med starka rättigheter och stor personlig frihet. Denna demokrati måste stå helt fri från alla former av religion. De medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna skall upprätthållas och försvaras mot vem som än hotar dem.

Individen skulle ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för denna frihet går där hon kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga.

Samhällets skyddsnät skulle vara förbehållet dem som verkligen behöver det.

Vi skulle ha få, tydliga och begripliga lagar – men mycket ordning.

Det vore i vart fall en bra början...

Stöd denna blogg »

Staten ägnar sig åt trams istället för sådant som är viktigt

Jag misstänker att våra politiker och byråkrater är understimulerade.

Sverige är en av världens mest jämställda, jämlika välfärdsnationer. I stort sett respekteras de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. Ett antal av de formella kriterierna för demokrati är uppfyllda. Man kan lätt få intrycket av att »folkhemmet« är färdigbyggt.

Så den härskande politiska och byråkratiska klassen måste bli allt mer kreativ vad gäller att uppfinna nya projekt – för att kunna motivera sin egen makt och existens. För att kunna fortsätta parasitera på skattebetalarna.

In kommer nya koncept som postmodernism och identitetspolitik. En radikalfeminism som går långt bortom lika rättigheter och villkor för kvinnor och män. Revision av språk, historia och kultur. Förmynderi, pekpinnar och morallagar. Och så vidare...

Ett allt bredare lager politiskt trendiga besserwissers inom politiken, byråkratin, offentligt finansierade organisationer, den skattefinansierade kulturen och den professionella samhällsdebatten lägger allt mer tid, kraft och skattepengar på att styra och ställa över oss. Att ändra på folk. Att skapa den nya människan.

Baksmällan blir dubbel. Dels går många av dessa nya projekt över styr och börjar uppvisa auktoritära tendenser. Dels tar de fokus, resurser och energi från viktig samhällelig kärnverksamhet.

Så har vi till exempel ett militärt försvar som lägger genderperspektiv på sina fälttoaletter – men som inte förmår försvara landet från yttre fiender. En polis som verkar mer upptagen med att upprätthålla statens moraliska påbud än att skydda medborgarnas säkerhet och egendom. En räddningstjänst som sänker sina krav på styrka och kondition, eftersom det anses vara »orättvist« att det är en fördel att vara stor och stark när man bär ut medvetslösa människor ur brinnande hus.

Det är närmast surrealistiskt och vansinnet tycks bara eskalera.

Mandatet att sätta sprätt på skattemedel för att leka dockskåp med folket kommer från övrigt inte från nämnda folk. Den rätten har den härskande politiska klassen tagit sig själv.

Och i takt med att allt som verkligen är viktigt schabblas bort tunnas »samhällskontraktet« ut till en punkt där statens makt i allt större utsträckning måste upprätthållas med våld och tvång – eller där systemet störtar samman i kaos. Är det verkligen klokt att låta det gå så långt?

Vore det inte bättre att fokusera på att få sådant som verkligen är viktigt att fungera – än att låta statsapparaten vara en skattefinansierad lekstuga för en vilsen vänster?

Själv skulle jag vilja ha ett system där staten i princip endast ägnar sig åt samhällscentral kärnverksamhet, utför denna på ett kompetent sätt – och i övrigt lämnar folk i fred.

Stöd denna blogg »

Färre lagar och mer ordning

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:

Färre lagar och mer ordning »

"Våra politiker lägger mycket tid och kraft på att stifta lagar som är till för att skydda oss mot oss själva och för att begränsa vår frihet och våra fria val – när de istället borde fokusera på att skydda oss från andra, som vill oss illa."

Fascism på svenska

Man kan undra vad som händer när politikerna och deras funktionärer måste börja försvara den »svenska modellen« på allvar.

Skatterna höjs. Byråkratin sväller samtidigt som det kommer allt fler rapporter om offentlig kärnverksamhet i kris. Polisen centraliseras och byråkratiseras samtidigt som vanligt folk upplever att den inte förmår upprätthålla ordning och säkerhet. Människor som i alla år betalt hälften eller mer av sin lön till staten inser plötsligt att de kommer att sluta som fattigpensionärer. Detta för att nu bara ta några exempel.

Vad händer när folk börjar få nog? Någon politisk förändring är knappast trolig. I grunden står alla riksdagspartier bakom systemet som det är i dag – med undantag för detaljfrågor.

Då måste staten stärka sitt grepp om medborgarna.

Vilket är rätt lätt att göra i ett nästan kontantfritt samhälle där staten har full insyn i och tillgång till medborgarnas privatekonomi.

Lägg till det en ständigt svällande övervakningsapparat – som redan i dag används av till exempel Skatteverket i taxeringsärenden.

I den mån polisen fortfarande fungerar – så håller den på att militariseras och skifta fokus till att skydda staten mot medborgarna, snarare än att skydda människor mot varandra.

Lagstiftningen är stor, oöverblickbar, icke-intuitiv och komplicerad – på ett sätt som gör det lätt för staten att ge sig på enskilda individer som kanske inte ens själva är medvetna om att de gjort något fel.

Vi har morallagstiftning och lagar som skapar brott utan offer. När denna dörr väl har öppnats, då är politikerna fria att göra nästan vad som helst.

Under minst ett halvt sekel har man urholkat rättsstaten så att det i många fall snarare är fråga om att människor måste bevisa sin oskuld (vilket kan vara i princip omöjligt även för den som verkligen är oskyldig) än att staten måste bevisa deras skuld.

Grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter har urholkats i namn av allt från kriget mot terrorismen till jakt på fildelare. I vissa fall gäller inte ens principen om allas lika rättigheter längre.

Yttrandefriheten inskränks i många små steg samtidigt som offentlighetsprincipen begränsas och maktelitens hemlighetsmakeri ökar. Det förekommer till och med att konstnärer censureras, tystas och fängslas på grund av sin konst.

Samtidigt styr och ställer politiker och byråkrater allt mer över hur vanliga människor skall leva sina liv.

Givet hur svensk politik ser ut i dag känns detta som en närmast icke-reversibel process.

Vi håller på att skapa ett samhälle där medborgarna förvandlas till undersåtar, där statens makt över individen blir allt mer heltäckande, där den demokratiska rättsstatens principer ersätts av politiskt och byråkratiskt godtycke. Ett samhälle i vilket människor främst förväntas tiga, betala skatt och lyda den härskande politisk-byråkratiska klassen.

Förmodligen är vi redan där.

Stöd denna blogg »

Jesus, Muhammed, staten och jag

Jag är ingen religiös människa. Jag försöker visserligen odla min "andliga" sida och vidga mina sinnen. Men jag är oerhört skeptisk till organiserad religion.

Islam är i grunden en maktmatris anpassad för ett samhälle som bygger på klanvälde.

Den motverkar individens frihet och respekten för det som är annorlunda. Den devalverar människovärdet. Den är det öppna, liberala och demokratiska samhällets anti-tes. I extrema, fundamentalistiska former är den direkt mordisk.

Den västerländska kulturtradition som vilar på "kristna" värderingar har också sina sidor.

Kreationism, homofobi och våld som grundas i religiösa fraktionsstrider är några exempel. Principen att vända andra kinden till är förvisso vacker och hedervärd, men en smula naiv i dagens stökiga värld. Det är en sak att säga att man skall älska sin nästa (vilket verkligen vore en bra sak) – men betydligt svårare att göra. Kristna människor kan ibland vara oerhört trångsynta och hatiska.

För min del får folk vara hur religiösa de vill, så länge de inte försöker tvinga sig på eller förtrycka andra. Jag har en viss respekt för människor som söker styrka, tröst och hopp i sin tro. Men detta är och skall vara en privatsak.

Samhället skall vara sekulärt och till för alla. Lagarnas främsta uppgift skall vara att skydda människors liv, säkerhet och egendom – och att skydda oss mot övergrepp från överheten. Individens frihet skall vara så stor som möjligt. Morallagstiftning skall undvikas. Alla skall vara lika inför lagen och ha lika rättigheter (och skyldigheter) inför det offentliga. Individen är ansvarig för sina handlingar.

Jag skiter rätt mycket i om människor är vita eller bruna, kristna eller muslimer, svenskar eller somalier, män eller kvinnor, hetro- eller homosexuella, höger eller vänster – alla skall stå lika inför staten. Och alla skall åtnjuta starka grundläggande fri- och rättigheter.

Jag vill inte definiera människor efter vilka de råkat födas till, utan utifrån deras handlingar. Jag är emot att skuldbelägga hela kollektiv och kollektiv bestraffning.

Jag vill leva i ett civiliserat samhälle där människor respekterar varandra.

Libertarianism

Färre lagar – mer ordning

Sverige har massor av lagar. Ingen människa kan ha mer än en skissartad uppfattning om vad som är tillåtet respektive förbjudet.

Vissa lagar har inget att göra med att någon kränker någon annan – utan handlar om att överheten vill tvinga på befolkningen sina egna moraliska käpphästar. Man skapar brott utan offer.

Tramsiga, idiotiska och moraliserande lagar undergräver dessutom respekten för alla lagar, även de riktigt viktiga.

Samtidigt upplever människor att deras säkerhet blir allt sämre. Inte ens om de drabbas av något som uppenbarligen är både olagligt och en allvarlig kränkning – som inbrott – kan de vara säkra på att ordningsmakten bryr sig.

Vi måste rensa upp i svensk lagstiftning. Den måste fokusera på det som verkligen är viktigt och mindre på hur folk vill leva sina liv. Lagarna behöver bli färre, tydligare och mer begripliga. Det bör i stort sett räcka med lite sunt förnuft och folkvett för att själv kunna räkna ut vad som är lagligt eller ej.

Sedan skall dessa lagar upprätthållas. Noga. Människor skall kunna känna sig rimligt trygga på gator och torg – och de skall veta att ordningsmakten skyddar deras säkerhet och egendom.

Detta kräver fler poliser. Inte bakom skrivbord och dataskärmar – utan på gator och torg och i polisbilar.

Så enkelt skulle det kunna vara.

Stöd denna blogg »

Staten misslyckas med allt som är viktigt – politikerna ägnar sig istället åt trams

Det är något med det svenska samhällsklimatet. Vi ägnar oerhört mycket tid åt metafrågor och trams – samtidigt som nationen står handfallen inför verkliga problem och de stora samhällsfrågorna.

Jag (som mestadels vistas utomlands) märker hur människor i Sverige drar sig för att säga vad de tycker och att de är ängsliga för att råka tycka något som är "fel". Möjligen har det med den svenska konsensuskulturen att göra, att folk drar sig för att vara avvikande. Det är kanske inte så mycket överheten som människor är rädda för som för varandra, för vad andra skall tycka om dem. Grupptänket är utbrett – och det fåtal människor som skriker högst sätter agendan, även om det de har att säga är rena dumheter.

Samtidigt vet svenska folket att det är mycket som är galet i Sverige. Man har insett att staten inte förmår att upprätthålla lag och ordning; Man vet att byråkrati tränger ut kärnverksamhet inom vård och omsorg; Man anar att välfärdsstaten är ett pyramidspel; Man förstår att Sverige inte kan ta emot hur många flyktingar som helst; Man ser maktkorruptionen; Man oroas av att försvaret är svagt och krisberedskapen är obefintlig; Man inser att massövervakningen kan bli ett problem. Folk begriper att de inte får valuta för skattepengarna, trots att Sverige har bland de absolut högsta skatterna i världen.

Men att staten inte förmår sköta det den bör sköta – det hindrar inte makthavarna från att peta i folks liv. Politikerna sätter upp morallagar, skapar brott utan offer och inskränker människors frihet.

Så vad gör man? Det blir lite som i det gamla Östtyskland. Människor suckar och bygger något slags mentala kokonger runt sig själva och de sina. Man går till jobbet och gör det man skall, varken mer eller mindre. Egna initiativ, ansvarstagande och sunt förnuft trängs undan. Fria medborgare förvandlas i många små steg till passiva undersåtar. Resignationen breder ut sig och galenskaperna får ha sitt lopp.

I allt detta har dagens politiker inget av värde att tillföra. Allt de förmår är att göra saker och ting värre.

Läs även: Inget kan vara svenskare än vår urgamla konsensuskultur »

Sluta rösta på politiker som driver en bakvänd drogpolitik!

Betyder människoliv något för svenska politiker?

Den repressiva svenska drogpolitiken skördar allt fler människoliv. [Länk»] I många andra länder begriper man att en hårdhänt drogpolitik bara skapar fler problem – och väljer därför en mjukare linje, som att avkriminalisera innehav av droger för personligt bruk. Detta skedde senast härom dagen på Irland. [Länk»]

Frågan är varför svenska politiker vägrar att ens se kopplingen mellan den förda politiken och dess effekter. I Sverige blir problemen allt värre. Länder med en mer liberal drogpolitik har betydligt lägre drogrelaterad dödlighet. Inom många andra politikområden skulle sådana samband tas på allvar. Men när det gäller droger vill man inte ens diskutera saken.

Och det handlar inte bara om dödsfall. Svensk drogpolitik skapar onödigt lidande och hindrar människor med problem från att söka vård. Man gör brottslingar av icke-problematiska brukare, som inte skadar någon annan människa. Den förda politiken göder organiserad brottslighet och gängkriminalitet – vilket bland annat leder till ökat våld på gator och torg. Att dödsskjutningarna ökar är knappast en slump. [Länk»]

Det finns uppenbarligen en mental blockering i frågan bland svenska politiker. Kanske är det en psykologisk skyddsmekanism. De är oförmögna att närma sig tanken att den politik de har fört faktiskt dödar människor. De varken vill eller vågar erkänna offentligt att de har gjort fel.

Samtidigt finns det människor som tjänar på den politik som förs och som till varje pris tänker försvara den. Vi har en armé av anställda i offentlig förvaltning och skattefinansierade organisationer vars levebröd är beroende av att vi har en repressiv drogpolitik, hur misslyckad den än må vara.

För polisen är det lättare att jaga människor som använder droger än att ge sig i kast med mer svårutredda, riktiga brott som drabbar människors säkerhet och egendom. (Varje pinne i statistiken är värd lika mycket, så man plockar hellre lågt hängande frukt.)

Skattebetalarna tvingas alltså betala för en kontraproduktiv verksamhet – som samtidigt styr bort ordningsmaktens och rättsväsendets resurser från viktigare uppgifter.

Förbudet mot att ens ha narkotiska preparat i kroppen skapar också rättsosäkerhet – eftersom det ger polisen möjlighet att trakassera i princip vem som helst, på synnerligen vaga grunder. Vilket ofta sker.

Misslyckandet för den svenska drogpolitiken är totalt.

Sluta rösta på politiker som gör så här!

Läs även: Svensk drogpolitik dödar fler än någonsin »

Stöd denna blogg »

Mindre stat och färre lagar ger ökad trygghet

Människor söker trygghet. Naturligtvis.

Den mest grundläggande tryggheten handlar om rätten till liv, säkerhet och egendom.

I dagens Sverige upplever många att denna trygghet saknas. Vilket inte är så konstigt. Polisen ligger hopplöst efter när det gäller många typer av brott mot enskilda. Samtidigt ägnar den sig åt allt möjligt annat. Det är ständigt nya, ofta relativt oviktiga och tramsiga saker som politikerna ger polisen i uppdrag att prioritera.

Man kan också konstatera att polisen ägnar sig åt saker som staten inte bör lägga sig i. Det handlar till exempel om att upprätthålla morallagstiftning och om brott utan offer. Staten gör helt enkelt för mycket för att skydda oss mot oss själva – och för lite för att skydda oss mot andra.

Det är även ett problem att vi har en allt för omfattande och snårig lagstiftning. Ingen kan hålla koll på allt. Det blir då svårt för människor att hålla reda på vilka lagar som är verkligt viktiga. Med en mer minimalistisk lagstiftning som fokuserar på det som är väsentligt (och som tydligt sätter verkliga brott mot den enskilde i centrum) skulle man få en större förståelse och respekt för lagarna. Färre lagar – mer ordning, helt enkelt.

Så sluta tramsa – och återupprätta i vart fall de polisiära funktioner man kan förvänta sig av en nattväktarstat.

Detta är inte raketforskning. Ändå beter sig politikerna (som du har röstat på) helt bakvänt.