Politikerna överskrider sitt demokratiska mandat

Osten i råttfällan är alltid gratis.

Svensk partiledardebatt i stats-tv och presidentvalsdebatt mellan Clinton och Trump i USA... Jag har överdoserat. Jag är trött och på dåligt humör.

Det går faktiskt inte att känna förtroende för någon av de politiker vi såg på tv i går kväll och i natt. De representerar inte mig. Man får milda panikkänslor inför tanken på att de administrerar system som kan tvinga människor till än det ena, än det andra. Ingen av dem framstår som speciellt trovärdig, kompetent eller ens sympatisk. Det handlar, trist nog, bara om människor som vill ha makt över andra.

Värst av alla – inklusive Clinton och Trump – är Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin. Han har nu givit upp precis alla politiska ambitioner, bara för nöjet att om 50 år få titeln statsråd på sin gravsten. Hur miljöpartisterna står ut med sig själva är en gåta. De har regerat sig till döds på ett förnedrande sätt.


Vi måste verkligen sluta ge politikerna allt mer makt – för att istället rulla tillbaka politiken och låta människor bestämma mer över hur de lever sina egna liv.

En dimension av detta är att ett fåtal människor idag bestämmer över alla oss andra – även när det gäller sådant som vi medborgare är bättre på att sköta, bestämma och ta ansvar för själva. Det är att självsvåldigt överskrida vad som rimligtvis kan anses vara politikens demokratiska mandat.

En annan dimension är att den parlamentariska demokratin ger en majoritet så gott som oinskränkt makt över alla andra. Med tvång och om så krävs med våld. Det är för att skydda folket från att denna makt missbrukas som det finns grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Men tyvärr tycks ingen bry sig när politikerna nu – i många små steg – urholkar nämnda fri- och rättigheter.


Istället har vi byggt ett självspelande piano: Vi har givit all makt av betydelse till en politisk och byråkratisk klass som saknar den kompetens, resning och ödmjukhet som krävs för ett sådant förtroende. I takt med att många av samhällets funktioner och kärnverksamheter tycks förfalla blir det allt viktigare att samma politiker som orsakat dagens problem rannsakar sig själva och skärper till sig – vilket de inte visar några tecken på att göra. Många av dem tycks över huvud taget inte förstå samtidens problem.

Systemet är så stort, tungt och komplicerat att det är svårt (kanske omöjligt) att reformera. Speciellt om man vill återföra makt över människors liv till människorna själva.

Frågan är hur länge det kan fortsätta så här – och vilka medel makthavarna kommer att ta till för att hålla systemet under armarna? Det kräver med största säkerhet fler regleringar, mer tvång och mer kontroll.


För att knyta ihop säcken...

För var dag som går överförs allt mer makt från medborgarna till politiken. I takt med detta minskar individens frihet. Vilket tycks vara en icke-reversibel process. Detta är redan problematiskt – och vid någon punkt utplånas vi som fria individer och förvandlas till undersåtar. Möjligen har det redan skett. Ändå fortsätter vi på samma väg, utan att ha lärt oss något av historien.

Stöd denna blogg »