2016-10-05

Skatt är stöld


Staten höjer skatten. Och kommunerna flaggar för skattehöjningar.

Det innebär inte bara att folk får mindre pengar att röra sig med. Det är även en mätare på att den politiska makten ökar och att medborgarnas makt minskar.

Samtidigt stärker staten sin kontroll av medborgarnas ekonomi. Dels är myndigheternas insyn i folks privatekonomi numera så gott som total. Dels är det fråga om att till exempel bankerna nu måste agera spanare åt staten. Dels handlar det om att vi, i ett allt mer kontantlöst samhälle, lämnar tydliga digitala spår. Dels leder det kontantlösa samhället till att människor blir allt mer maktlösa.

En central fråga är med vilken rätt man tar ifrån människor de pengar som de hederligt har arbetat ihop. Svaret brukar vara att det är det pris man måste betala för att vara med i vårt samhälle. Ett annat är att detta är beslutat i god demokratisk ordning. Men inget av dessa försök till svar berör kärnfrågan: Med vilken rätt?

De flesta har aldrig bett om att få vara med i ett högskattesamhälle som slösar pengar på trams, missköter sin kärnverksamhet och ger vissa förmåner på andras bekostnad. Vi föddes in i det. Vi är tvingade.

Vad gäller demokratiaspekten leder den snabbt till följdfrågor. Om en politisk majoritet har rätt att konfiskera människors egendom, vad mer har denna majoritet då rätt att göra? Om man kringgår äganderätten, vilka andra grundläggande rättigheter kan då punkteras med samma argument? Om det kommit att handla om att de som är flest kan tvinga alla andra att underordna sig inskränkningar av grundläggande rättigheter – i kraft av den starkare partens »rätt« – är inte det ett tecken på ett närmast totalitärt förhållningssätt?

Även om alla andra ställer sig bakom en rättighetskränkning som bara drabbar en enda person – då är detta fortfarande ett principiellt problem med dramatiska implikationer.

Även om saker och ting är som de är, så bör man i vart fall erkänna att det hela rymmer ett principiellt problem. Vilket inte ens Allians-partierna tycks vara villiga att göra.

För att citera ekonomen Thomas Sowell...
I have never understood why it is »greed« to want to keep the money you have earned but not greed to want to take somebody else's money.
Eller filosofen Frédéric Bastiat...
Staten är den stora illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.
Att det blivit så här är inte det minsta konstigt. Lättja och avund är givna kort att spela för att vinna röster i allmänna val. Eget ansvar skrämmer däremot många väljare. Det hela tycks vara en icke-reversibel process.

13 kommentarer:

  1. Fast jag minns nyliberaler som tyckte att vi skulle ha obegränsad invandring för att det skulle leda till avregleringar och skattesänkningar. Varningar för att det inte skulle bli så avfärdades.
    De som förespråkat fri invandring utan begräsning kan inte klaga på de här skattehöjningarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den nyliberala linjen har väl ändå varit att öppna gränser och en generell välfärdsstat inte är kompatibla. Det som utmärkt nyliberalismen är att den anser att det är den generella välfärdsstaten som är problemet.

      Radera
    2. Argumentationslinjen för att ha helt öppna gränser för att på så sätt slå sönder välfärdsstaten har funnits.
      Samtidigt har inte alternativet antingen välfärdsstat eller fri invandring funnits. Då vet jag nyliberaler som har argumenterat mot stängda gränser utan avskaffad välfärdsstat.

      Radera
    3. I mina ögon är detta en av svensk nyliberalisms hetaste och tyvärr mest plågsamma frågor. Möjligtvis har den strikt utopiska nyliberala argumentationen varit att öppna gränser och välfärdsstat inte är kompatibla.

      Men i realiteten har t.ex. Johan Norberg eldat på den invandring vi haft de senaste åren utan att alls uppmärksamma den konflikt som uppstår gentemot välfärdsstaten. Invandringen har drivits av skattefinansierade pull-effekter, så det är för mig oförståeligt varför nyliberaler förespråkat denna.

      Johan Norberg har ju hyllat personer som står för både öppna gränser och skattefinansierad välfärd, samtidigt som han betett sig rent ut sagt svinaktigt gentemot kritiker som t.ex. Paulina Neuding. Än idag nästintill trakasserar han ju Tino Sanandaji genom att försöka brunsmeta honom och hans argument. Mattias Svensson har ju också uppvisat samma bristande omdöme.

      Och ingenstans (förutom kanske du, jag, och en och annan kufig foliehatt) så ifrågasätts ju välfärdsstaten idag. Varför står inte Johan Norberg och förklarat att alla nu måste skaffa sig privata socialförsäkringar? Att vi ska dra in alla sorters bidrag för både nyanlända och människor som bott här i årtionden? Han har ju argumenterat för att folk kan överleva på ris för ett par hundra kronor i månaden. Varför säger han inte att det är dags nu?

      Tvärtom så står ju Svenskt Näringsliv och Timbro och propagerar för skattefinansierad välfärd idag. Svenskt Näringslivs finansiärer är ju överlyckliga för de skattepengar de kan plocka ut i vinster från välfärdsbolagen (allt från asylboenden till skola, vård och omsorg). Deras affärsmodell är skattefinansierad välfärd, inte nyliberal privat omsorg.

      Tyvärr är det nog dags att erkänna att nyliberaler i Sverige har begått ett gigantiskt strategiskt misstag, och att de mer eller mindre medvetet blivit köpta av (ursäkta foliehattsspråket) det "välfärdsindustriella komplexet".

      Du skrev för ett par år sedan på denna blogg att du skulle börja bli elak. Jag håller med, och jag tycker du ska börja rikta en del av den elakheten inte bara mot vänstern, utan också mot dina gamla vänner och de organisationer du tillhört.

      Radera
    4. Rätt skall vara rätt. Det är Fredrik Segerfeldt som har argumenterat för det som kallas Skörbjuggsliberalism.
      Det kan tilläggas att jag heller aldrig sett nyliberaler klaga på att s k EU-migranter ockuperar mark. Det är som om det är OK bara för att de är migranter.

      Radera
    5. Skall vi välja mellan öppna gränser och avvecklad väfärdsstat skall det göras öppet och på ett sätt som gör att de svenska väljarna får ta ställning till det. Man kan inte ovanifrån påtvinga människor något de inte har röstat för eller inte vill ha.

      Radera
    6. Anonym,

      de personer du nämner är otroligt okunniga i migrationsfrågor. Likväl uttalar de sig tvärsäkert.
      Vad gäller att nyliberaler har kritiserat fri invandring och direkt åtkomst till välfärdsstaten kan jag inte påminna mig det. I stället har de argumenterat för centerns linje kring anhöriginvandring, dvs att man ska få ta hit sin släkt utan några som helst krav på att kunna försörja de.
      De har dessutom hävdat att det bara rör sig om några enstaka fall där vuxna har ljugit om sin ålder när det varit uppenbart att dessa män i en del fall varit över 30.
      Så jag har noll förtroende för framträdande nyliberaler i den här frågan.

      Radera
  2. Skatt är inte stöld, det är väpnat rån...

    SvaraRadera
  3. Does any politician in Sweden read and follow their own grundlag?

    SvaraRadera
  4. Det finns saker som är lättare eller svårare att försvara vad gäller offentliga utgifter - säkert en del som ingen egentligen försvarar (resursslöseri vid Götaplasken i Göteborg till exempel).

    Men om jag ska ta något lite mitt emellan, inte det offentligas kärnuppgift i nyliberalernas värld, men inte något onödigt heller, och försöka argumentera för "Med vilken rätt?" — då tar jag exemplet med sjukvården.

    Alla har rätten att försöka överleva, och försöka få sina närstående att överleva, och den rätten trumfar i praktiken alla andra "grundläggande rättigheter", för nästan ingen skulle erkänna eventuella inskränkningar i rätten till liv när frågan väl blir akut för egen del. Om en familjemedlem behöver en cancerbehandling som ni inte har råd med, och det finns någon annan som har resurser, så löser man problemet så om man inte har någon bättre lösning. Även om lösningen i slutändan kommer att inskränka personens äganderätt — låt vara att det är snällt att fråga först.

    Ett samhälle där folk går omkring och stjäl från första bästa person med lite resurser närhelst de behöver vård blir dock lite stökigt, och ganska orättvist för den som lite godtyckligt drabbas av stjälandet. Bättre då att organisera det hela, så att alla får bidra över skattesedeln, lite efter förmåga, till en allmänt finansierad sjukvård. Vi har förstatligat stölden, vilket här inte är en jätteskillnad när det gäller moralisk rätt, utan mer en praktisk grej, för att det blir stökigt och orättvist om alla kör sin egen grej.

    Man kan förstås titta på lite olika försäkringslösningar i stället, lite som Obamacare, men även där krävs ett inslag av tvång, som man skulle kunna tolka som en inskränkning i äganderätten.

    Alltså: i liv-och-död-frågorna måste även staten få stjäla. Resonemanget fungerar även på polis och försvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att alla som förespråkar offentlig sjukvård kan sluta låsa sina dörrar så att mer behövande kan ta för sig när de blir sjuka. I Sverige skulle det gott och väl räcka, med tanke på hur många generösa sossar det finns och hur mycket billigare och bättre privat vård hade varit.

      Radera
    2. Även om man håller med om problemställningen som sådan och inte tror att det går att lösa på andra sätt, så betyder det ju inte att sjukvården måste vara statlig eller ens att den måste vara till stor del skattefinansierad.

      Lika lite som problemet att det kan finnas folk som inte har råd med mat gör att det vore en bra ide att staten tog hand om matproduktionen eller att livsmedelsbutikerna ersattes av statlig matutdelning. Enda skillnaden är att det blir vårdköer istället för brödköer...

      Det är helt enkelt en väldigt dålig ide, med förutsägbart dåliga resultat när den genomförs, att bygga ett helt system utifrån extremfallen.

      Radera
  5. Så trött på det här nyliberala gnället som placerar "miget" som något slags gudomligt väsen högt över alla andra och allt annat.

    Så fort du spills ut ur en krampande livmoder så börjar du ta del av tidigare och nuvarande generationers nedlagda arbete för ditt välbefinnande och din framtid. Lika väl som du betalar för att skriva nyliberalt gnäll på den här bloggen så får du faktiskt betala för att du ska klara av att göra det också. Är det så svårt att förstå?

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.