Sluta jiddra. Låt riksdagen bestämma!

Som verkligheten ser ut har svensk politik tre block: Alliansen, de röd-gröna och SD. Varken Alliansen eller de röd-gröna har egen majoritet och SD är vågmästare. Allt tyder på att detta förhållande kommer att bestå även efter nästa val.

Vad gäller regeringsmakten kan man antingen göra som nu, där Alliansen eller de rödgröna passivt stöder det andra av dessa två block som för tillfället är störst. (DÖ-modellen.) Eller så ser man vilken regering som får ihop tillräckligt stöd i riksdagens voteringar – i god demokratisk ordning.

Det samma gäller i det vardagliga riksdagsarbetet. Antingen måste de borgerliga eller vänstern släppa igenom motståndarnas förslag – som de själva anser är dåliga och skadliga. (DÖ-modellen.) Eller så röstar man på sina egna förslag och ser hur det samlade utfallet av voteringarna blir – i god demokratisk ordning.

Det naturliga i detta sammanhang är naturligtvis att varje parti röstar på de förslag och den politik de själva företräder eller tycker är bäst.

Vilket – i vart fall i rådande läge – innebär att SD oftare kommer att rösta med än mot Alliansen. Detta gäller enskilda frågor, det gäller budgeten och det gäller regeringsmakten. Skulle de istället stödja de rödgröna, då må det vara så.

Detta är inget konstigt – utan avspeglar resultatet av allmänna, demokratiska val. Den politik som stöds av flest väljare går segrande ur striden.

Skulle sedan SD (eller V eller någon annan) lägga odemokratiska dödsmördarförslag – då får man helt enkelt rösta ner dessa.

För att riksdagen skall fungera på ett rimligt sätt måste man kunna tala med varandra. Även med partier som man tycker är obehagliga, som SD och Vänsterpartiet. Man skall inte släppa in dem i regeringen. Man skall inte låta dem bestämma. Men man måste kunna prata med dem – om det samlade utfallet skall bli att en bättre politik vinner över en sämre.

Man kan och bör ha starka åsikter om vissa partiers demokratiska trovärdighet. Men saker och ting blir knappast bättre av att man sätter sig över valresultatet. Verkligheten är emellanåt motbjudande. Men det är den man har att förhålla sig till.

Om Allianspartierna håller på att vela som de gör nu, då kommer vi inte att få någon ny borgerlig regering under överskådlig framtid. Däremot kommer de att driva väljare till SD – som av många kommer att uppfattas som det enda verkliga oppositionspartiet.

Man skall också vara medveten om att den metadebatt som just nu förs eldas på av de röd-gröna och av media – vars enda mål är att hålla borgarna borta från makten. Vilket är en plan som tycks fungera över förväntan.

Borgerliga partier skall driva borgerlig politik, gärna med gemensamma förslag. Sedan skall de – och resten av riksdagen – rösta på den politik partierna och ledamöterna tycker är bäst.

Det är bättre och hederligare att driva en politik som man tror på än att ängsligt posera mot SD.