När makten förlorar sin mening

Makt behöver ha något slags »syfte« för att rättfärdiga sin existens. Den kan till exempel vara auktoritär av ideologiska, religiösa eller geopolitiska skäl. Eller en högst rimlig kraft, som kompetent hanterar det maskineri som håller ett land rullande.

Intressant nog tycks svenska politiker i allmänhet och regeringspartierna i synnerhet varken kunna uppbåda auktoritet eller kompetens.

Och då faller lite av idén med en härskande politisk klass, eller hur?

Skall den bestämma över oss, då får den antingen försöka leda oss eller i vart fall vara duktig på det den gör. Man behöver identifiera något slags »nytta« utöver de styrandes egenintresse.

Världens första feministiska regering... som fuckat upp polisen, försvaret, civilförsvaret, rättsstaten, ekonomin, skolan, vården...

Den har — i vid bemärkelse — förlorat sin legitimitet. Vi har ingen nytta av den. Den bara ställer till det värre. Den respekterar inte folket som myndiga medborgare och fria individer. Den har blivit en parasit. Som överhet så ofta tenderar att bli mot slutet.

Makten måste ha en större mening än makt för dess egen skull. Låter man makten bli ett självändamål släpper man lös krafter som skapar fuck ups, som vill ändra på människor, som flyr ansvar, som driver byråkratiseringen, som har ett självhävdelsebehov — och som förr eller senare kommer att begå övergrepp mot enskilda individer och deras rättigheter.

Tro inte att systemet kommer att räta upp sig på egen hand. Makt är beroendeframkallande. Mycket vill ha mer. Vilket bland annat förklarar varför Miljöpartiet sålt sin själ till Stefan Löfven. De vill vara kvar på toppen, även om de inte vet vad de gör där.

Folket måste börja ställa krav på kompetens inom politiken. Vilket är en idé som blir mer radikal ju mer man tänker på den. Och så bör vi tillämpa nolltolerans mot inkompetens inom förvaltningen.

Här förtjänar det att påminnas om den libertarianska idén om att staten skall vara så liten som möjligt. Lämna individen, civilsamhället och näringslivet ifred att fixa saker underifrån — så kommer mycket att spontant falla tillrätta. Fokusera sedan staten på att sköta ett litet antal viktiga, med nödvändighet gemensamma angelägenheter och att göra det bra.

Låt den lilla centrala makt som trots allt behövs få ett rimligt syfte och hanteras av kompetent folk.

P.S.

Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »

Stöd denna blogg på Patreon »