All kommunikation sker på mottagarens villkor

Det är i princip omöjligt att få människor att ta till sig en tanke eller att få dem att ändra en åsikt om man skäller ut dem. Speciellt om det sker inför andra människor.

För att nå fram måste information först passera mottagarens intuitiva filter. Det sorterar bort sådant man ogillar, sådant som hotar ens teser, sådant man inte förstår, sådant som kräver en ansträngning att analysera och sådant som förutsätter information som mottagaren (ännu) inte besitter.

Man måste helt enkelt sänka tröskeln genom att agna med något som upplevs som lättfattligt, angenämt och/eller välkänt.

Framförallt måste man lära sig att lyssna på andra människor. Om man inte förstår vad de tror, varför de tror detta och eventuella bakomliggande motiv - då är det oerhört svårt att möta dem med information, frågor och argument som upplevs som tillräckligt relevanta för dem för att accepteras eller ens uppfattas.

Man skall inte tro att det räcker med att ha rätt. Tvärtom visar det sig att kognitiv dissonans ofta istället stärker mottagaren i sin åsikt. Dessutom är bilden av verkligheten som regel viktigare för människor än den faktiska verkligheten.

Vad man kan göra är att försiktigt försöka starta tankeprocesser. Vilket ofta mer bygger på att mottagaren får tala av sig - och försöka förklara de saker du inte förstår. Det kan förvånansvärt ofta sätta hjulen i rullning. Därför är personlig kommunikation och samtal som regel betydligt mer effektiva vägar till förändring än masskommunikation och propaganda. (Även om propagandans makt inte skall underskattas.)

Dessutom brukar man vinna på att vara trevlig, empatisk och saklig. Vilket är något av en bristvara i dagens samhällsdebatt.

Det var mina fem cent, om någon är intresserad.