Vänsterns nya kläder

Det talas om globalisering och globalism. Det är förvirrande, urvattnade och missbrukade begrepp som kan betyda lite vad som helst. Kanske handlar det mer om en känsla av något som är svårt att sätta fingret på. Dessutom har begreppen en olycklig air av konspirationsteori över sig.

Centralstyrning, elitvälde, kontroll, övervakning, pekpinnar, skvalpvaluta, vanskött offentlig verksamhet, ett evigt svassande för FN och moraliskt storhetsvansinne. Vi skulle ju kunna kalla det för vad det verkligen är - nämligen Socialism.

Och i god svensk tradition av samförstånd hålls kapitalet tillräckligt levande för att kunna mjölkas - men i kort koppel. Eller som östtyska Stasi beskrev Sverige i ett parti-internt PM inför Olof Palmes officiella besök i Stralsund 1984...

»Det politiska maktsystemet styrs av en utvecklad monopolkapitalism och en fullvärdig statsmonopolkapitalism. Som en följd av detta maktförhållande präglas den svenska socialdemokratin av flexibilitet och opportunism. Inte minst i sitt förhållande till den svenska arbetarklassen.«

Allt är nytt. Inget har förändrats.

-

Socialismen bygger på kollektivism och konflikt. Socialismen behöver alltid offer. Detta har format så väl feminism som identitetspolitik - i takt med att det blivit svårare att gestalta en allt mer välmående arbetarklass som ett lidande proletariat. (Speciellt när nämnda, otacksamma arbetarklass nuförtiden röstar på SD.)

Som av ett sammanträffande har även en klimatkris dykt upp - som kan användas som verktyg för att styra, beskatta och förbjuda. Och skambelägga. Det är som en ny sorts religion, med avlatsbrev och allt.

Socialismen tar sig ständigt nya former och uttryck.

Men det kommer att gå som det brukar när man försöker styra uppifrån istället för att bygga underifrån. Det är lite som kreationism mot evolutionsläran. Socialismen är en idé om en fixerad utopi - i skarp kontrast mot en ständig, levande, dynamisk process utan andra mål än utveckling, framsteg, välstånd, civilisation och fred.

Den goda nyheten är att socialismen förr eller senare alltid misslyckas och bryter samman. Den dåliga nyheten är att den hinner ställa till med oerhört mycket skada på vägen dit.