Politik är tvång

Om 51% av riksdagens ledamöter röstar ner 49% - då blir beslutet lag. Då måste alla göra som majoriteten bestämt. Detta upprätthålls med tvång. Den som motsätter sig blir föremål för våldsmonopolets insatser.

Det gäller även om det så är alla andra mot en enda person. Det är därför makt kräver behärskning, ansvarskänsla och ödmjukhet. Men som alla vet är detta inte den härskande politiska klassens paradgrenar.

Naturligtvis behöver vi en del tvingande lagar. Människors säkerhet och egendom måste respekteras. Punkt. Sedan kommer vi säkert att behöva både aktiebolagslagstiftning, rättegångsbalk, vägtrafikförordning och en budget. Och en hel del annat.

Detta är fundamenten för staten - och för samhällets smidiga funktion. Regelverket. Så att alla vet vad som gäller och hur systemet fungerar.

Men därifrån är det ett oerhört kliv till att stifta lagar bara för att man kan. Tvingande lagar som styr och ställer över hur alla skall leva sina liv. Även när det varken behövs eller är lämpligt. Och till att understödja ideologisk experimentverksamhet med skattebetalarnas pengar.

Politikerna skall inte lägga sig i folks liv så mycket. De måste förstå att riksdagen är till för medborgarnas bästa, inte för elitens maktambitioner. En hederlig människa skall inte behöva ha speciellt mycket med staten att göra.

Ju mer tvång man har, ju mindre får människor göra som de själva vill. Vilket gör dem olyckliga - eftersom alla är olika och vill göra på sitt sätt. Därför bör tvingande lagstiftning endast förekomma när det verkligen är viktigt. Man måste respektera individen och hennes särart.

För övrigt behöver vi färre men bättre lagar. Tydliga, rättssäkra och allmängiltiga. Och allmän ordning. Färre lagar och mer ordning, helt enkelt.

Naturligtvis tvingas vi leva i en kompromiss. Som förhoppningsvis återspeglar folkviljan, som den kommit till uttryck i människors informerade val.

Men vi befinner oss ändå på ett sluttande plan vad gäller inskränkningar av individens frihet och rättigheter. Och plötsligt kan det kanske vara för sent att göra motstånd.

Därför måste vi slåss för frihetens idéer och den demokratiska rättsstatens principer. Det kan till exempel ske genom att folket mobiliseras i samhällsdebatten. Vilket plötsligt blivit en folksport tack vare internet. Utan nätet skulle den politiska makten kunna göra nästan som den vill.

Överheten förmår endast öka sin egen makt, på individens bekostnad. Det är allt den vill och kan. Så därifrån skall man inte räkna med någon plötsligt påkommen respekt för folket eller dess grundläggande fri- och rättigheter.

Det är inte att undra på att våra politiker kastar lystna blickar mot internets frihet och yttrandefriheten. Eller att de byggt upp en aldrig tidigare skådad övervakningsapparat. I det kontantlösa Sverige blir detta en nyckelfärdig totalitär stat.

Det kanske inte sker direkt - men om makten till exempel fruktar partiella systemsammanbrott och behöver rädda både systemet och sitt eget skinn... Då kan det vara frestande att markant öka inslaget av tvång i förhållandet mellan makt och folk.

Så om man vill ta upp kampen för frihet - då är det nog lika så gott att börja direkt. Medan det fortfarande är möjligt.