Låt detta bli vår finaste stund, mitt i allt elände

Vad är det för slags samhälle vi vill ha? Vad sägs om det här:

Ett rimligt samhälle där staten sköter sina kärnuppgifter på ett kompetent sätt, där säkerhet och ordning råder, där människor lämnas ifred (om de inte skadar någon annan), där de grundläggande institutionerna är stabila och fungerande, där medborgarnas bästa är ledstjärnan - och där den politiska makten icke ägnar sig åt ideologiproduktion, trams eller att smörja närstående.

Vore inte det något? Istället för den oreda som nu håller på att utbryta - nu när det verkligen är allvar. För visst knakar det i fogarna...

MSB tycks vara ett svart hål för alla praktiska initiativ som tas i näringslivet så här i farans stund. MSB hänvisar till Socialstyrelsen som säger att det är inte deras bord. Så inget händer. Helt uppenbart har dessa myndigheter mist centrala delar sin funktion.

Och socialminister Hallengren kommer att få regera via dekret. Vad är det här? Har vi inte en smittskyddslag som ger rätt långt koppel? Men för all del - etablera undantagslagar som arbetsmetod i tider då det inte är helt otänkbart att SD kan ta sig till något slags makt. Milde himmel!

Detta är mer än vad politikerna - som inte vet vad de skall göra - kan hantera. Och vissa myndigheter tycks som sagt ha svårt att förhålla sig till realiteter. Här krävs att en större och starkare kraft griper in - civilsamhället!

Nu är det dags för landets alla företagare att börja nätverka för att finna nya lösningar på marknadens problem - istället för att sitta på tröstlösa möten med Näringsdepartementet. Nu är det dags för alla som kan att backa upp sjukvården och dess hårt prövade personal. Nu är det dags för folket att bete sig vuxet. Nu är det dags att hålla samman ett rimligt fungerande, civiliserat samhälle.

Nu är det dags för folket att återta den kraft som civilsamhället dränerats på i takt med att allt mer i samhället lagts under statens kontroll. Kraften för att ta oss igenom det här måste - och kommer att - komma underifrån.

Samhällsansvar börjar i det enkla, hos individen - som att hjälpa någon gammal granne att handla. I en insikt om de vidare fördelarna med ömsesidigt samarbete.

Låt detta bli vår finaste stund. Frivilligt, spontant och tillsammans. Som det bör vara. Då kan vi lära oss något av allt detta elände. Något som kan vara värt att behålla även efter krisen.

Och en dag, då är det värsta över. En dag när en hel del människor kommer att ha en hel del att förklara. En dag när politiken får smärtsamt klart för sig att det nog är säkrast att fokusera på en fungerande kärnverksamhet - istället för ideologiskt fluff på skattebetalarnas bekostnad.

Civilsamhällets återuppståndelse och politikens nyvunna fokus på sådant som är viktigt. Skulle det bli så, då skulle molnen ändå ha en silverkant.

Då skulle vi vara ett par steg närmare det idealsamhälle som jag inledde med. Vilket inte är någon fix utopi där allt skall vara på ett visst sätt - utan ett dynamiskt samhälle med stor mångfald och ständig utveckling. Ett samhälle med respekt människor emellan, stor frihet och naturligt framåtskridande.

Ett samhälle med individen som fri och okränkbar medborgare, istället för som undersåte.

Här är en av de fina sakerna med fria individer: Tillsammans i frivillig interaktion skapar de något som är större än delarna, till nytta för samhället. Tillsammans utgör fria människor en närmast evolutionär kraft som genom spontan ordning driver samhället framåt.

Och, visst... Vem som helst skall få ägna sig åt menskonst eller att driva kamelfarmar även i mitt idealsamhälle. Men inte på skattebetalarnas bekostnad. Friheten gäller för alla - fram till den punkt där man skadar eller tvingar någon annan.

P.S. Glöm inte att tvätta händerna.