Regeringens drogfundamentalism dödar människor

1988 kriminaliserades användning av narkotiska preparat i Sverige. 1993 ökades maxstraffet för bruk från böter till fängelse.

Enligt socialstyrelsen har den drogrelaterade dödligheten i Sverige fyrdubblats sedan 1988. Idag har Sverige den högsta drogrelaterade dödligheten i EU - nästan fyra gånger högre än EU-genomsnittet.

Vilket är extra anmärkningsvärt med tanke på att många EU-länder har en betydligt mer liberal drogpolitik. I Sverige är drogdödligheten uppåt 20 gånger högre per capita än i Portugal, som har genomfört en av-kriminalisering av bruk och innehav för personligt bruk.

Enligt BRÅ har den narkotikarelaterade brottsligheten femfaldigats sedan 1988. Medan antalet grova narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden är i stort sett oförändrat svarar ringa narkotikabrott (bruk och innehav för personligt bruk) för i princip hela ökningen.

Medan smuggling, langning och framställning av narkotika står för c:a 10% av narkotikabrotten står innehav (40%) och användning (49%) för sammanlagt närmare 90% av narkotikabrotten.

Det är alltså inte den tunga narkotikabrottslighet som är kopplad till kriminella ligor och våld som prioriterats av polisen - utan jakt på missbrukare och brukare (som inte stör någon annan).

Lagstiftningen har alltså så gott som uteslutande drabbat missbrukare (som behöver vård, inte straff) och rekreationsbrukare (vilket är ett "brott" utan offer).

Att detta är en misslyckad politik borde vara uppenbart för alla. Utom för regeringen - som inte ens vill utreda frågan.

Förre socialministern Gabriel Wikström (S) uttryckte saken så här:

»Jag tror alltid att man kan lära sig något, men det är inget som påverkar vår politik.«

Folkhälsomyndigheten vill genomföra en förutsättningslös utredning av den svenska drogpolitiken. Men den nu sittande socialministern, Lena Hallengren (S) säger nej:

»Det är definitivt politik i vilka signaler man vill skicka. Jag vill inte säga till en hel generation unga människor att det är okej att handla, stoppa i fickan och använda narkotika för eget bruk. Därför finns det ingen anledning att utreda den frågan.«

Om inget ändras kommer fler att dö på grund av att droger som säljs på gatan (istället för i handeln, med producentansvar) kan ha oklart innehåll och oklar styrka.

Fler missbrukare kommer att dra sig för att söka vård.

Fler kommer att låta bli att larma ambulans när någon tagit en överdos, av rädsla för polisen.

Och fler rekreationsanvändare kommer att få sina liv förstörda av staten, trots att de inte skadat någon annan.

Vad kan då göras istället?

Man kan börja med att avkriminalisera bruk och innehav för eget bruk. Då kan de som behöver söka hjälp. Och rekreationsbrukare behöver då inte riskera straff, om de inte stör någon annan.

I detta bör man även tillåta egen odling av ett par plantor gräs. På så sätt slipper folk ha med kriminella nätverk att göra. Och de vet precis vad de får.

Vill man dessutom komma till rätta med brottsligheten kring hantering av droger, då måste man gå längre och legalisera helt. Då kan försäljning ske under ordnade former (och skulle till och med kunna dra in skattepengar). Och då skulle även problemen med osäkra, orena droger av oförutsägbar styrka försvinna.