Marknaden är det civila system som förser oss med frukostbröd, strålknivar, strössel, lokomotiv, jobb och tillväxt. Spontant, utan central styrning. I frivilligt samarbete.
Politik är som regel tvång. Den bestämmer hur allt skall vara. Men politiken saknar tillgång till den unika information som bara kan finnas tillgänglig på en fri marknad. Därför misslyckas den, precis som i forna Östeuropa med sina brödköer.
Det är som att försöka ersätta en levande organism med en sten. All dynamik går förlorad. Allt stagnerar. Allt skall då vara på ett sätt, överallt, även om det inte fungerar.
När vänsten talar om att demokratisera ekonomin, då rasslar löntagarfondernas vålnad. Vad man menar är att lägga så mycket som möjligt under kollektivt ägande. Vilket vanligtvis betyder facklig eller statlig kontroll. Men kan dessa nya herrar se till att verksamheten fungerar och att det finns mjölk i affärerna?
Historien förskräcker. Vilket dock inte hindrar somliga från att vilja upprepa samma misstag, gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.