Pandemin stresstestar demokratin

Jag är ordentligt vaccinerad och har coronapass i mobilen. Men jag är samtidigt oroad över vad som sker i namn av att bekämpa pandemin.

När ett samhälle börjar peka ut en viss grupp medborgare, exkludera den och begränsa dess rättigheter - då är det läge att se upp. Det är i detta övertramp vi finner grunden till många av historiens tragedier.

Principen om allas lika rättigheter - eller lika värde, om man så vill - är en grundpelare för vår fredliga, demokratiska rättsstat. Det civiliserade samhällets fundament.

Vad som nu sker kännetecknas till stor del av rädsla. De vaccinerades rädsla för pandemin och för de ovaccinerade. De ovaccinerades rädsla - eller skepsis - inför ett tidigare oprövat vaccin.

De icke-vaccinerade noterar dessutom att de inte längre tillerkänns samma rättigheter som alla andra i samhället. Vilket naturligtvis är obehagligt och på riktigt skrämmande.

Samtidigt är rädsla en dålig grund för rationella beslut. Vilket båda parter bör hålla i minne.

Man måste ha klart för sig att hotet mot vår demokratis grundläggande värden inte behöver komma från revolutionärer eller nynazister. Det kan lika gärna handla om att något annat sätter demokratin på undantag. Till exempel upplevt nödvändiga åtgärder mot en pandemi. Man kan göra stor skada även med de bästa avsikter.

I sitt standardverk om totalitarismens rötter påpekar Hannah Arendt att vägen till helvetet inte behöver vara stensatt med några föresatser alls. Det kan bara råka bli så. För att det i tillfället ansågs rätt eller nödvändigt av ett eller annat skäl.

Hon skriver vidare “Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.”

I sammanhanget skall vi komma ihåg att de grundläggande rättigheterna är till just för att skydda minoriteten från majoriteten och individen mot staten. Kastar vi dem överbord kan vad som helst hända.

Standardmodellen är enkel: Staten begränsar en viss grupps rättigheter. De som ser sin frihet och sin rätt hotad protesterar. Staten försöker sätta stopp för protesterna. Protestanterna radikaliseras. Staten skärper tonen. Sedan eskalerar allt.

Om politik och media dessutom stigmatiserar minoriteten och dess åsikter censureras i till exempel sociala media - då bör alla varningsklockor ringa. Då är processen på väg att få ett eget, okontrollerbart liv.

Här i Tyskland diskuteras vaccinationsplikt och det råder ett stort mått av micromanagement med olika regler för olika sammanhang. Även om jag är vaccinerad och har inte mindre än två coronapass i min mobil väljer jag att stanna hemma och hoppas att allt det här kommer att blåsa över.

Att se polis, Ordnungsamt och i något fall även militär dundra in på en restaurang eller i en affär för att kolla folks papper är djupt obehagligt.

En iakttagelse är att en speciell dynamik uppstår när en tillräckligt stor befolkning är inblandad. Med 80 miljoner invånare är allt på något sätt större i Tyskland. Det är enklare att uppnå en kritisk massa, oavsett vad det handlar om.

Vilket i detta fall leder till att protesterna mot pandemiåtgärderna - och reaktionerna mot dessa protester - blir större och mer omfattande än på en del andra håll. Det är större krafter, med större inneboende kraft som sätts i rörelse. Vilket också bidrar till att utvecklingen får ett eget liv.

Själv har jag ingen aning om hur man kan eller bör hantera pandemin. Har vi tur muterar viruset till något som har relativt låg dödlighet - och som kan hanteras under rimliga former. Har vi otur kommer något slags dystopiskt, partiellt undantagstillstånd att permanentas.

Men jag är rätt säker på att saker och ting riskerar att bli värre om vi inte väljer ett rationellt förhållningssätt framför att reflexmässigt reagera utifrån känslor som rädsla och förakt. Situationen kräver ett stort mått av ödmjukhet och eftertanke om vi vill undvika att den utvecklas till något mycket värre.

Vi bör i vart fall vara medvetna om vilka värden som står på spel.

(Denna text har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet. Jag lägger nu upp den här för dem som inte kommer åt tidningen bakom betalvägg. Med tidningens goda minne.)