Ju mer staten bestämmer, ju viktigare blir det för folk vem som styr. Och ju större blir polariseringen.
I ett land där staten bara ägnar sig åt sin kärnverksamhet och politikerna undviker ideologiska experiment behöver man inte bry sig så mycket om vem som styr.
Men när allt mer av mänsklig verksamhet styrs och kontrolleras av staten; när den enskildes privatekonomi är direkt beroende av politiska beslut; när skatterna stiger; när staten ägnar sig åt att omforma människan och uppfostra folket - då blir plötsligt politiken väldigt påträngande.
När den politiska demokratin dessutom är så utformad att vinnaren tar allt, är det inte att undra på att tonen blir råare och att det konstruktiva samtalet trängs undan.
När staten är stor och politiken klåfingrig minskar många människors förtroende för det demokratiska systemet. Speciellt bland dem som röstat på annat.
Är staten däremot liten, fokuserad på sin kärnverksamhet och ger individen ett stort mått av frihet ökar respekten för vårt demokratiska system - eftersom det inte finns så mycket att störa sig på.
Dessutom finns det skäl att tro att en liten stat är bättre på att leverera kärnverksamhet än en stor, byråkratisk och klåfingrig statsapparat. Vilket också kan bidra till förtroendet för det demokratiska systemet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.