I Burma...

Munkarna ger sig inte. Nu har 200 startat en ny protestmarsch, trots att de vet vad som väntar dem.

Och regimen i Burma har svårt att hitta frivilliga rekryter och har därför börjat tvångsvärva barn.

Juntan i Burma är tydligen nervös...

De som deltog i demonstrationen fick höra regimföreträdare tala om militärens planer på att utveckla en demokrati som bygger på "blomstrande disciplin".

Ur DN:s rapport om hur tiotusentals burmeser kommenderats ut för till ett massmöte för landets junta.

DN rapporterar också om några av de "klatschiga" slagorden som mötesdeltagarna tvingades ropa... "Färdplanen på sju steg kommer att lyckas" och "Nej till upplösning av den nationella solidariteten".

[Länk]

En (nästan) tom gest

I Burma har 80 munkar, som hållits fängslade efter protesterna, nu frigivits.

Det är naturligtvis bra. Men uppgifter i media (BBC, The Daily Telegraph m.fl.) gör gällande att 4.000 munkar sitter fängslade - i väntan på att sändas till fångläger i de norra delarna av landet.

Så dagens frigivanden kan knappast ses som något annat än en symbolisk gest, från en pressad diktatur som har världens ögon på sig.

[Länk]

Såpass?

"...en diciplinerad demokrati..."

Burmas utrikesminister, Nyan Win, berättar för FN:s generalförsamling om sin regims mål.

[Länk]

Olika måttstockar

Det går inte en dag utan att man förundras över den logik som styr media och "den allmänna opinionen".

Å ena sidan: Det finns ett genuint intresse av att Burma skall demokratiseras. Och upprördheten är stor över de offer oroligheterna där har krävt. Det är naturligtvis utmärkt.

Å andra sidan: Upprördheten är i princip obefintlig över det våld som syftar till att motverka en demokratisk utveckling i Irak.

Man kan tycka precis vad man vill om att USA och dess allierade invaderade Irak och avsatte landets diktator. Precis vad man vill. Men faktum är att situationen just nu är som den är i landet. Saddam Hussein är borta. Och den enda relevanta frågan är vad som skall hända med Irak i framtiden. Allt annat är bara önsketänkande och varm luft. Faktiskt!

Bara i går dödades ett 30-tal människor i Irak – av krafter som försöker hindra en stabil demokratisk utveckling. Krafter som skiter i människovärde, medborgarrätt och frihet.

Men vi rycker bara på axlarna. En hel del människor tycks till och med skadeglatt mena att det är bra...

Hur tänker man när man använder så olika måttstockar?

(Det kan tilläggas att en demokratisk utveckling i Irak är det snabbaste och bästa sättet att få utländsk trupp att lämna landet. Vilket jag antar är något som i princip alla önskar.)

För Burmas frihet, i dag...

I dag skall man tydligen ha en röd tröja på sig, för att visa att man ger sitt stöd åt en demokratisk utveckling i Burma. Spring och köp..!

Och kl 17 i dag hålls en manifestation för Burma på Medborgarplatsen i Stockholm. Slut upp om du har möjlighet. Läs mer och följ länkarna här.

Diktaturen i Burma skulle kunna falla snabbt...

Ett par reflektioner om det som sker i Burma.

Diktaturen i Burma skulle falla omedelbart om bara Kina slutade ge den stöd. Och Kina är ju faktiskt angeläget om att framstå som ett schysst land, så här inför Peking OS...

General Than Shwe är uppenbarligen en sådan där diktator som har noll markkontakt. Som Ceausescu i Rumänien, ungefär. I sin nya djungelhuvudstad "kungarnas boning" lever Shwe i lyx, utan att verkligen förstå vad som egentligen händer eller varför. Sådana diktatorer brukar falla snabbt och hårt, när det väl sker.

I en värld med mobiltelefoner, Youtube, internet, satellit-tv och flyktingar utspridda i många andra länder kommer i princip allt som sker att nå omvärlden nästan i realtid. Det är jobbigt att vara diktator nu för tiden...

I dag är vi alla burmeser...

Just nu: 100.000-tals demonstranter ute på Rangoons gator.

Äntligen en artist som landar på rätt sida...