Ett demokratiskt EU - bara snack?

Det är EU-valrörelse och i princip alla partier talar om att reformera EU. Men nästan ingen berättar hur det skall ske. Förmodligen för att de inte har några bra svar.

Här tycker jag att Piratpartiet har ett intressant upplägg. Istället för att bygga på det snåriga och överlastade EU-fördraget med mer fluff – så bör man ta fram ett helt nytt fördrag.

Ett sådant bör fokusera på den fria rörligheten för människor, varor, tjänster och kapital samt på att garantera de medborgerliga fri- och rättigheterna. Regelverket för hur EU skall styras skall vara enkelt, tydligt och demokratiskt.

Fördraget måste bli så minimalistiskt och begripligt att man kan hålla en folkomröstning om det, i hela EU samtidigt. Därefter är det upp till medlemsstaterna att anta fördraget, på det sätt som passar dem själva bäst (till exempel nationell folkomröstning eller parlamentsbeslut).

Själva metoden ovan gör att man måste vara minimalistisk, tydlig och demokratisk. Det är nödvändigt om man skall få både folket och medlemsstaterna med sig.

Tänk på det nästa gång du hör någon politiker tala om att begränsa EU:s makt. Fråga dem gärna hur. Du kommer knappast att få något konkret svar. Gammelpartierna har nämligen inga bra svar. Och de är som regel bara "EU-kritiska" när det är valrörelse.

Det är absolut nödvändigt att göra EU mer demokratiskt, att stärka de medborgerliga fri- och rättigheterna och att bygga ett regelverk som vanligt folk kan förhålla sig till och förstå.

Om det inte sker kommer vansinnet bara att tillta. Då måste Sverige lämna EU.

Så hackar vi EU

EU har ett uppenbart demokratiskt underskott. Unionens politiker och byråkrater lägger mycket tid och kraft på sådant som bättre kunde beslutas på lokal nivå – eller som inte behöver regleras över huvud taget. Slöseriet och vansinnesprojekten är uppseendeväckande. De medborgerliga fri- och rättigheterna urholkas.

EU:s verksamhet styrs av unionens fördrag – som är ett oerhört komplicerat, omfattande och megalomaniskt dokument.

För att reformera EU behöver man ett nytt fördrag. Inte på det sätt som medlemsstaterna nu försöker föra fram – det vill säga att hänga på ännu mera på det redan överlastade rådande fördraget. Utan ett nytt fördrag.

Ett reformfördrag för EU borde fokusera på fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital. Det borde slå fast våra grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter. Det borde sätta gränser för vad EU får, respektive inte får göra. Och det borde göra EU till en demokratisk sammanslutning.

Men hur gör man det? Att skriva ett nytt förslag är en oerhört stor och komplicerad sak – även om man vill ha ett minimalistiskt fördrag.

Där har Piratpartiet en fiffig idé. Det handlar om att sättet ett nytt fördrag antas på förutsätter att både medborgarna och medlemsstaterna kan acceptera det.

Först skall alla medborgare i EU folkomrösta om det nya fördraget, samtidigt. Detta kräver att man tar fram ett enkelt och begripligt fördrag. Det förutsätter att förslaget fokuserar på sådant som vanligt folk tycker är bra med EU, till exempel den fria rörligheten. Och det måste rimligen vara mer demokratiskt och ta våra fri- och rättigheter på större allvar – för att gå att sälja in.

Sedan skall medlemsstaterna ratificera fördraget. (Eller låta bli, för de länder som vill dra sig ur.) Det kan ske genom parlamentsbeslut, i folkomröstningar eller på det sätt varje enskild medlemsstat beslutar. På så sätt kan man se till att inte för mycket makt överförs till Bryssel. Och man blir tvungen att anpassa förslaget till de länder som hellre ser samarbete än överstatlighet.

Exakt hur ett nytt fördrag skall fram och vem som skall göra det – det kan diskuteras. Men jag tror faktiskt att (pp)-modellen är så pass fiffig att det blir bra ändå.

Men för att komma dit krävs fler pirater i Europaparlamentet, mer EU-kritik och mer medborgarrättslig aktivism. Detta är något du kan påverka, inte minst i EU-valet om ett år.

Och om denna idé inte får stöd och vinner mark? Om allt bara fortsätter som i dag? I så fall bör Sverige lämna EU så snart som möjligt.

Detta är sista chansen för EU. Så gammelpartierna och eurokraterna bör nog tänka sig för innan de avfärdar idén.

Läs även: Låt folket besluta om en ny grundlag för EU »

Piratpartiet om EU: Riv upp, gör om, gör rätt - och folkomrösta!

Piratpartiet går ett steg längre i fråga om EU än den brittiska regeringen:

Pirate MEP Christian Engström: EU - Riv upp, gör om, gör rätt – och folkomrösta!

Piratpartiet, det anständiga EU-kritiska alternativet.

Engström (pp) vill reformera EU

I dagens Expressen har Pirate MEP Christian Engström en debattartikel med rubriken EU:s fördrag måste rivas upp!

Texten verkar inte finnas online på Expressen Debatt ännu – så vi lägger även upp den här och på Christians blogg, fast med den lite fyndiga rubrik som artikeln ursprungligen hade...

EU:s fördrag – Riv upp, gör om, gör rätt! 

På grund av den pågående skuldkrisen kommer EU:s regelverk, Lissabonfördraget, att omarbetas. 

Detta borde vara ett utmärkt tillfälle att göra EU mer demokratiskt, öppet och rättighetsorienterat. Men tyvärr verkar det som om man kommer att göra precis tvärt om. EU:s ledare vill ta Lissabonfördraget – med dess demokratiska underskott och allt – och lägga på mer överstatlighet och fler regleringar. 

EU:s fördrag skulle istället behöva rivas upp och göras om helt. Regelverket måste bli begripligt för alla medborgare. Det bör vara minimalistiskt, lägga stor vikt vid demokrati, värna medborgerliga fri- och rättigheter och sätta tydliga gränser för vad unionens institutioner skall få syssla med. 

Ett sådant fördrag bör gå till en folkomröstning som sker samtidigt i hela EU. Sedan blir det medlemsstaternas tur att säga sitt, genom beslut i respektive parlament eller egna folkomröstningar. Förslaget måste då vara utformat så att både folket och medlemsstaterna kan acceptera det. 

Det vore ett helt nytt sätt att ta fram ett EU-fördrag. 

Ett nytt regelverk är nödvändigt för att bryta den maktöverföring som i dag sker från medborgare till politiker, från medlemsstater till Bryssel och från demokratiskt valda organ till ansiktslösa byråkrater. Och oavsett om man är EU-kritiker eller federalist, så bör man kunna stödja närhetsprincipen, det vill säga att så många beslut som möjligt skall fattas så nära medborgarna som möjligt. 

EU måste helt enkelt bli demokratiskt och begripligt. 

Christian Engström

Ledamot av Europaparlamentet för Piratpartiet

EU: Verkningslös säkerhetsventil

Bland allt som skulle vara så "bra" med EU:s Lissabonfördrag fanns möjligheten för nationella parlament att sätta stopp för de värsta galenskaperna.

Nu tyder allt på att även det bara var en lockvara för Lissabonfördrget. I praktiken tycks denna säkerhetsventil vara omöjlig att använda. Sverige har försökt, flera gånger - och misslyckats.

Och nu... ett nytt EU-fördrag?

Tyskland och Frankrike tycks ha gaddat ihop sig om att kräva ett nytt EU-fördrag. Eller i vart fall förändringar i Lissabonfördraget.

Idén är att bygga in en "krismekanism" för att kunna hantera medlemsstater som super bort sina pengar. Vilket, med säkerhet, kommer att innebära att de länder som sköter sin ekonomi får vara med och betala kalaset. (Detta är för övrigt, delvis, redan på gång. Grattis, svenska skattebetalare!)

Man talar också om att EU skall kunna straffa länder som missköter sin ekonomi. Till exempel genom att tillfälligt dra in deras rösträtt i ministerrådet. (Frågan är dock om mer demokratiskt underskott och mer ockupationsmakts-fasoner är önskvärt. Därmed inte annat sagt än att en del euro-länder behöver en rejäl smäll på fingrarna.)

Orättvis kleptokrati och ökat demokratiskt underskott – där har vi alltså de kommande två räkningarna för EMU/Euro-projektet. Ett projekt som är så konstruerat att man kan förutsäga att det kommer att drabbas av kris, efter kris, efter kris...

För övrigt skulle det kanske kunna vara på sin plats att EU levde upp till det förra fördraget innan man kommer dragande med ett nytt. Till exempel är de ledamöter av Europaparlamentet som Lissabonfördraget föreskriver inte på plats ännu – och ingen tycks veta när det skall ske, eller bry sig om saken...

Ännu längre långbänk

Lissabonfördraget hade knappt gått igenom förrän EU fick en "president" och en "utrikesminister". Det gick verkligen på ett ögonblick.

Men när det gäller de folkvalda, då har allt som bekant gått i långbänk.

Lissabonfördraget stadgar om 18 nya ledamöter i Europaparlamentet. Processen för att uppfylla denna del av fördraget är snurrig, utdragen och fumlig.

Och nu ser det ut som om allt skjuts ännu mer på framtiden.

Om det är bra eller dåligt med fler ledamöter, det kan diskuteras. Det som stör mig är arrogansen. Topposterna besattes illa kvickt, utan demokratiskt inflytande. Men de människor som medborgarna har röstat fram som sina (blivande) representanter – dem skiter systemet i.

Och sedan undrar EU:s ledare varför unionen dras med imageproblem.

En ny grundlag

På onsdag klubbar riksdagen ett antal grundlagsförändringar. (Riksdagsdebatten var förra veckan, men ingen verkar riktigt ha brytt sig.)

Det blir ingen konstitutionsdomstol. Det blir inga skilda valdagar. Riksdagsspärren blir kvar. Och trots en uppmjukning, så blir det fortfarande väldigt svårt att personkryssa sig in i riksdagen.

Det blir svårare för medborgarna, men lättare för politikerna att kräva kommunala folkomröstningar. Offentlighetsprincipen inskränks när det gäller myndigheternas "säkerhetskopior" – som en direkt följd av att man haft så svårt att hålla locket på när det gäller de så kallade tsuamibanden.

Inte bara EU-medlemskapet, utan även själva Lissabonfördraget, blir svensk grundlag. Och militär skall kunna sättas in för att upprätthålla ordningen i landet, om det blir för stökigt.

Skall man säga något positivt så är det att det blir lättare för vanliga domstolar att pröva om en lag strider mot grundlagen. Utnämningen av höga domare blir mindre uppenbart politisk. Riksdagen skall alltid pröva statsministerns / regeringens mandat efter allmänna val. Skyddet för den enskildes integritet stärks – i vart fall på pappret. Och alla människor som vistas i vårt land, inte bara svenska medborgare, skall omfattas av samma rättigheter.

Riksdagens beslut måste bekräftas i en ny omröstning efter valet, för att grundlagen skall ändras.

Låt mig avsluta med en cynism från statsvetaren Stig-Björn Ljunggren...

"När det gäller grundlagen så är den ytterst bara ett kuttersmycke som putsas vid högtidliga tillfällen. Regeringen kommer att använda den som karottunderlägg om det behövs."

EU: Medborgare göre sig icke besvär...

En av lockvarorna för EU:s Lissabonfördrag var så kallade "medborgarinitiativ" - som lovade att kommissionen kommer att lyfta en fråga om minst en miljon medborgare kräver det i en namninsamling.

I takt med att regler nu utformas för hur detta skall gå till - så urholkas reformen allt mer. Att väcka ett medborgarinitiativ kommer att bli krångligt och byråkratiskt.

Dessutom kan EU-Kommissionen välja att helt strunta i sådana här medborgarinitiativ. Om de styrande tycker att ett initiativ är korkat, att det strider mot "europeiska värden" eller om det stider mot fördraget (t.ex. att stoppa flyttcirkusen) - då blir det stopp direkt.

MEP-strulet fortsätter

Att utse "president" och "utrikesminister" för EU gick som bekant på ett ögonblick, när Lissabon-fördraget trädde i kraft.

Vad gäller de folkvalda fortsätter strulet - utan att någon vet riktigt hur lång tid det kommer att ta innan de nya ledamöterna i Europaparlamentet får tillträda eller ens bli observatörer.

Nu verkar det som om det pågår en dragkamp mellan parlamentet och ministerrådet i frågan.

Underhållningsvåld

En ögonblicksbild från en av höstens mer underhållande debatter i Europaparlamentet.

(Och här skall kanske för säkerhets skull understrykas att jag finner detta underhållande som privatperson – inte som representant för eller medarbetare hos någon. ;-)

(Länktack: Hans)

Verklighetsbild

"Lissabonfördraget har godkänts av de folkvalda parlamenten i 26 av EU:s medlemsländer, utsedda i fullt demokratiska val. I det 27:e medlemslandet, Irland, röstade två tredjedelar (67%) ja till fördraget i en folkomröstning. Detta tycker jag nog är en ovanligt tydlig demokratisk grund. Att ena 27 länder är en nog så svår uppgift även i mindre omfattande frågor. Detta breda stöd är en stark signal om att Lissabonfördraget är efterfrågat och välbehövligt."

Sveriges EU-Kommissionär, Cecilia Malmström, om EU-fördraget.

Nederländerna? Frankrike? Irland 1? De inställda folkomröstningarna? De länder vars regeringar över huvud taget inte vill eller vågar fråga folket?

Läs mer»

Amelia på väg till Bryssel. Men när?

I går hade vi Piratpartiets "Lissabon MEP" Amelia Andersotter på besök här i Europaparlamentet. Hon kommer att tillträda när man får benat ut hur det här med nya ledamöter som följd av EU:s nya fördrag skall hanteras. Och det kan ta tid. (Se bloggposten nedan.)

Till SVT Rapport (artikeln) säger Amelia att hon väl får ta jobb på någon hamburgerrestaurang, medan hon väntar. Läs artikeln och se inslaget här.

Själv tycker jag att det skall bli skönt när vi får två kontor här i parlamentet, så att vi kan sprida lite på uppgifterna. Och på något sätt känner jag på mig att vi kommer att ha fullt upp ändå.

Skall det vara så svårt?

Lissabonfördraget har trätt i kraft. Snabbt som ögat fick EU en president och en utrikesminister. Genast började överstatligheten rullas ut, bland annat i form av Stockholmsprogrammet.

Däremot släpar man benen efter sig när det gäller att utse de nya ledamöterna i Europaparlamentet.

Det kom tydligen som en total överraskning för bland andra Frankrike och Italien att de skulle utse fler ledamöter i sommarens EU-val. Och med många olika valkresar, utjämningsmandat och en rad andra faktorer att ta hänsyn till strular de om de nya ledamöterna. (Det senaste budet från Frankrike är att de skiter i valresultatet och skickar två ledamöter från deputeradekammaren istället.)

Sedan krävs det tydligen en tillfällig speciallag. Det gamla fördraget angav ett visst antal ledamöter. Det nya ett annat. Och inget av dem stämmer. (Man har kommit fram till att de tre ledamötersom sitter på de platser som Tyskland förlorar skall få sitta kvar, mandatperioden ut.) Därför måste det till en tillfällig specialregel, som först skall ratificeras av alla medlemsstaternas parlament. Och det kan ta tid.

Man skulle kunna tycka att de länder som har gjort vad de skall kan få sända sina ledamöter. I vart fall som observatörer - så att de kan mjukstarta sitt jobb - så snart som möjligt. Men även det tycks dra ut på tiden. Alla måste vänta på dem som strular innan någon får göra något.

Det enklaste och kanske rimligaste hade varit att skicka hem tre tyskar - och att låta alla länder som har utsett sina nya ledamöter sända dessa, på riktigt, med full rösträtt. Blir det tomma stolar ett tag, på grund av att något land strular - ja, då är det det landets problem.

Men varför göra något enkelt? Istället har vi nu tre tjänstgörande tyska ledamöter, som inte har någon rätt till sina platser enligt det nya fördraget. Och de 18 ledamöter som skall börja jobba nu när fördraget trätt i kraft, de hänger i luften på obestämd framtid...

Läs mer hos Christian Engström och på Euroaktiv.

Demo-Crazy

Nu är voteringen om Stockholmsprogrammet i mötet med juridiska, medborgarrättsliga och konstitutionella utskotten i Europaparlamenten i full gång.

Som framgår av bloggposten nedan har i princip ingen fått beslutsunderlagen i något som ens liknar rimlig tid. (Det visade sig att somliga inte hade fått dem alls.)

Denna mastodont-votering där folk inte vet vad de röstar på är dessutom, taktiskt nog, lagd när alla ledamöter har bråttom till flyget - så här på torsdag eftermiddag. Så alla är extra stressade och stingsliga.

Detta hände:

Ordningsfråga väcktes och en portugisisk ledamot tog till orda. Han berättade hur han fått pappren med de 500 ändringsförslagen i sista minuten och att han inte fått kompromissförslagen över huvud taget.

Mötesordföranden bad tusen gånger om ursäkt, men menade att man ändå måste göra detta nu.

Ordningsfråga begärdes i debatten om ordningsfråga och en ledamot (en spanjor, tror jag det var) krävde en votering i frågan om debatten i ordningsfrågan skulle fortsätta - eller om man helt enkelt skulle skita i den och börja rösta direkt ändå. (Underförstått, så att ledamöterna hinner till sina flyg.)

Oroväckande mycket applåder. Och en omröstning med handuppräckning. Mötesordföranden fann att det var majoritet för att börja rösta direkt. Pang.

Så just nu sitter ett par hundra utskottsledamöter och röstar om en resolution om Stockholmsprogrammet - utan att ha hunnit gå igenom, fundera kring eller diskutera beslutsunderlaget.

Stockholmsprogrammet handlar om hur rättsväsende, juridik, straffrätt, migrationsfrågor och allt som har med övervakningsstaten att göra skall rullas ut över Europa tillsammans med Lissabonfördraget.

Detta är en ren parodi på demokratiskt beslutsfattande. Ett sådant här förfarande hade till och med varit ovärdigt ett elevråd.

[Sammanfattning av denna och nedanstående bloggpost, på Engelska]

EU: Nytt läge

Nu när Lissabonfördraget är på väg att bli verklighet, kan det vara bra att ha ett par saker i åtanke...

Det blir EU:s institutioner som kommer att fatta allt fler av de viktiga besluten. Och de nationella parlamentens inflytande kommer att minska. Det innebär att fler måste granska EU-frågorna - och göra det grundligt.

En annan konsekvens är att de nationella parlamentens insyn i ett antal frågor i princip försvinner. (Till exempel försvinner frågan om ACTA-avtalet nu från den svenska riksdagens bord - och blir helt och hållet en EU-fråga.)

Helt nya byråkratiska apparater kommer att byggas upp. Till exempel vad gäller underrättelseverksamhet och övervakning. Här krävs örnkoll på vad som komma skall.

När medlemsstaternas veto försvinner krävs det att vi lär oss bygga internationella allianser för motstånd och opinionsbildning - om vi skall kunna stoppa de riktigt tokiga förslagen.

Just in: Vaclav Klaus har skrivit under EU-fördraget

TT-telegramet kom just: Tjeckiens president Vaclav Klaus har nu skrivit under Lissabonfördraget.

EU: Superstaten ännu ett steg närmare

Tjeckiens författningsdomstol har godkänt Lissabonfördraget, i sin reviderade form. Nu står, i princip, bara en sak mellan oss och EU som en federal stat - den tjeckiske presidenten Vaclav Klaus namnteckning.

Gissningsvis skriver han under snart. Men man kan inte vara säker. Visserligen har Klaus 26 andra EU-länders ledare flåsande i nacken. Och visserligen har han alla partier i det tjeckiska parlamentet utom ett emot sig. Men, hans linje har stöd av 65 procent av det tjeckiska folket. Och Vaclav Klaus har man inte där man sätter honom. Vilket gör väldigt många väldigt nervösa. Ett förslag har redan diskuterats om att ändra den tjeckiska författningen för att "befria" presidenten från uppdraget att skriva under internationella avtal, om det skulle behövas.

Skulle Klaus skriva på, då kan allt gå väldigt fort. Det svenska EU-ordförandeskapet säger att fördraget då kan träda i kraft redan den 1 december. Då kan EU förvandlas till en federalstat inom en månad, med "president" och allt. Då överförs makten över juridiken, rättsväsendet och polisen till EU. Då får EU:s politiker rätt att utöka sina maktbefogenheter utan att någonsin behöva fråga folket om lov igen.

Ironiskt nog sammanfaller denna process med 20-årsminnet av Berlinmurens fall. Återigen har man börjat bygga system med centralstyrning, superbyråkrati, övervakning och kommandoekonomi i Europa.

SR Ekot - DN

EU: Vem vill bli president?

Spekulationerna om vem som skall bli Europeiska Unionens förste (icke folkvalde) president pågår ju som bäst – som en följd av att Lissabonfördraget rycker allt närmare.

Förhandsfavoriten, Tony Blair, verkar dock ha uppförsbacke. Istället har ett antal nya namn lanserats.

Många länder vill inte ha en Hollywood-president, utan en lågmäld och effektiv mötesordförande för Europeisksa Rådet (ministerrådet på stats- och regeringschefsnivå).

Här har Nederländernas premiärminister, Jan Peter Balkenende, seglat upp som ett tänkbart namn.

Men det finns bubblare i just den delen av startfältet. En är den svenske statsministern, Fredrik Reinfeldt. (Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, sägs i tysthet lobba för honom.)

Intressant. And a bit scary. Men hur har borgarna tänkt sig vinna riksdagsvalet 2010 om Reinfeldt flyttar till Bryssel? Och vem skall i så fall bli ny moderat partiledare? Carl Bildt? Anders Borg?

Saker man inte får läsa i svenska tidningar...

The Daily Telegraph:
Lisbon Treaty will usher in 'European surveillance state'

Läs mer om Open Europes rapport (och tanka hem den) här.