Bestraffning som utdöms av privata aktörer (som inte sällan är part i målet) – utan rättslig prövning och utan möjlighet att överklaga.
Det låter orimligt och otäckt, eller hur?
Jag – som ju ändå vill ha en minimal stat – tycker att det är viktigt med ordningsmakt och rättsväsende. Rättssäkerheten måste försvaras och rättsstaten måste upprätthållas. Statens våldsmonopol skall ligga hos staten – och granskas mycket noga.
Därför är det så frustrerande att gång på gång på gång se hur EU försöker lägga ut sådant som är den demokratiska rättsstatens kärnverksamhet på andra aktörer, ibland till och med på sådana som är part i de aktuella målen.
Med IPRED fick nöjesindustrins jurister mer makt och större befogenheter än polisen. När EU:s telekompaket diskuterades, då ville ministerrådet att människor skall kunna stängas av från internet utan föregående rättslig prövning. I ACTA-avtalet ville man göra internetoperatörerna till nätpoliser, underställda nöjesindustrins befäl. I diskussioner som pågår just nu finns det tankar om att det är upphovsrättsinnehavarna, inte rättsväsendet som skall avgöra om saker skall censureras på eller plockas ner från internet.
Så där håller det på. Internet är ofta slagfältet för dessa frågor. Men det är ändå inte bara en fråga om internet. Om principen om outsourcad rättsskipning får fäste, då kan man vara säker på att den kommer att spridas till fler områden.
Vad vi ser är helt enkelt ett slag om den demokratiska rättsstaten. Och dess fiender är förfärande många.