Är EU på väg att skärpa piratlagen, IPRED?

Nybloggat på HAX.5July.org:

EU to beef up IPRED? »

EU:s italienska ordförandeskap öppnar för att skärpa den hårt kritiserade IPRED-lagen, trots att alla fakta talar emot en sådan skärpning.

9 juni - Europa protesterar mot ACTA (m.m.)

Lördag den 9 juni ordnas manifestationer över hela Europa i protest mot det kritiserade ACTA-avtalet. (Och mot andra internet-fientliga lagar som IPRED m.m.)

Dagen är vald med tanke på att Europaparlamentet förmodligen kommer att rösta om ACTA veckan efter. (Eller en månad senare, under juli-sessionen.)

Protestaktionernas hemsida

Vik dagen för att gå ut och demonstrera! Sprid informationen!

It´s Politics, stupid!

Gång på gång slås jag av att så många missar vad politik handlar om: Att på ena eller andra sättet få som man vill.

Här gäller inte fair play.

Här gäller inga vanliga spelregler.

Löften och utfästelser kan ändras redan efter lunch.

Dokument kan vara missledande, även om de inte är direkt lögnaktiga.

Och även den politiker som inte ljuger, kan mycket väl undvika att säga hela sanningen.

Då måste man inta ett helikopterperspektiv: Se vilken linje ens motståndare brukar driva. Vilka allianser som finns. Vad motståndaren har försökt med tidigare. Vilka särintressen och vilket egenintresse som finns i ekvationen. Alla dokument måste detaljstuderas – så väl i jakt på vad som finns där som vad som inte finns där. Det är dumdristigt att ta något för givet.

Detta slår nästan aldrig fel. Ibland vinner man för att man hade rätt. Och när man förlorar, så visar det sig oftast att man lik förbannat hade rätt – och att det blev precis så illa som man fruktat. (FRA är ett exempel på det senare.)

Ta det här med ACTA. "Inga lagändringar kommer att krävas" påstår regeringen. Vi får väl se hur det blir med den saken. Justitieminister Ask (m) har redan fått backa från exakt detta påstående en gång tidigare.

Och exakt vad innebär detta – egentligen?

Ja, det är faktiskt helt korrekt att inga lagändringar krävs för att ACTA-avtalet till exempel skall göra det omöjligt för Europaparlamentet och riksdagen att avskaffa eller reformera IPRED-lagen.

Ja, det är korrekt att man inte föreslår någon ny lagstiftning på EU-nivå för att göra internetoperatörerna till internetpoliser. Det vill nämligen ACTA-avtalet att de skall bli frivilligt, på uppmaning av nöjesindustrin.

Det är nästan värre om ACTA-avtalet inte innebär några lagändringar än om det gör det. För nu ändrar man reglerna på ett sätt som kör över de demokratiskt valda organen och vanlig lagstiftning. Allt framförhandlat av ansiktslösa byråkrater, på hemliga möten.

En del annat, som blev för känsligt, har man plockat ut ur ACTA-avtalet – för att istället lägga in det i annan EU-lagstiftning. (Till exempel i den förgiftade dossiern Customs Enforcement of Intellectual Property.) Så i vissa fall stämmer det att ACTA i sig inte kräver några lagändringar – eftersom somligt istället ordnas genom separat lagstiftning, som formellt sett inte längre har med ACTA-avtalet att göra även om gränsen är hårfin.

Allt är med andra ord precis som vanligt i politiken: Maktapparaten försöker bluffa och luras.

ACTA-avtalet är i sammanhanget rena skolboksexemplet på fulspel.

EU:s webcensur: The Paper Trail

Revideringen av EU:s e-handelsdirektiv – en trojansk häst?

Det är många som vill ha mer information vad gäller EU:s möjliga planer på internetcensur. Så jag tillbringade onsdagskvällen – under den tysta nätstrejken mot SOPA – med att gräva i papper.

Detta kommer att bli en lång, men förhoppningsvis intressant bloggpost...

Att hitta dokumentation om EU:s planer (oavsett vad det handlar om) är komplicerat. Olika pusselbitar finns i olika dokument. Man måste vara uppmärksam på tidigare kända buzz-words och förslag (både sådana som gått igenom och sådana som avslagits). Detta är ett regelrätt detektivarbete. Inte minst eftersom EU:s dokumentation om saker och ting kan vara väldigt utspridd på olika politikområden, hos olika institutioner, på olika websidor och i olika fas av genomförande.

Vi börjar med COM(2011) 942 – A coherent framework for building trust in the Digital Single Market for e-commerce and online services. Detta är en förhandsflaggning om en översyn av EU:s e-handelsdirektiv (med mera).

En grundpelare i e-handelsdirektivet är principen om "mere conduit" – det vill säga att internetoperatörerna inte kan hållas ansvariga för vad deras kunder har för sig på internet. (På samma sätt som Posten inte kan hållas ansvarig för allt möjligt olagligt som varje dag skickas i brev och paket.)

Den första fråga som infinner sig är helt naturligt: Om man tänker omarbeta e-handelsdirektivet – kommer man då att ompröva eller förändra principen om mere conduit?

En ledtråd finns i en fotnot på sidan 13. "The notice and action procedures are those followed by the intermediary internet providers for the purpose of combating illegal content upon receipt of notification. The intermediary may, for example, take down illegal content, block it, or request that it be voluntarily taken down by the persons who posted it online."

Fotnoten är påhängd följande text på samma sida "In view of the growing volume of statutory and case-law in the Member States, it now appears necessary to set up a horizontal European framework for notice and action procedures."

Man säger alltså rakt ut att man vill se ett nytt EU-regelverk.

Internetsidor kan då tas ner eller blockeras – om de innehåller olagligt material. I vissa fall är det kanske inget att säga om. Problemet är att illegal content även omfattar sådant som bryter mot upphovsrätten. Och då är vi ute på ett gungfly. Är det upphovsrättsskyddad musik och filmer som ligger helt öppna? Är det länkar till sådant material? Eller är det (som i förslaget till den amerikanska SOPA-lagen) även sidor som länkar till andra sidor som på något sätt bryter mot upphovsrätten? Räknas även länkar till tidningsartiklar och annat nyhetsmaterial? Vissa mediehus tycks mena det. Och så vidare.

Det förefaller också oklart vem som kan be eller beordra internetleverantörerna att plocka bort material. Ingenstans hittar jag någon hänvisning till rättsliga instanser. Ser man till andra ledtrådar, som ACTA-avtalet, SOPA och IPRED finns det skäl att tro att det skall vara på uppmaning av upphovsrättsinnehavarna – det vill säga nöjesindustrin. Principen om privatiserad rättsskipning och privat utövande av det som en gång var statens våldsmonopol är ju redan fastslagen med IPRED-lagen.

Det rimliga i sammanhanget vore naturligtvis istället att om någon sida eller website skall plockas ner – vilket ändå ibland kan vara nödvändigt – då får det inte ske utan föregående rättslig prövning samt med möjlighet att överklaga.

(Om du tycker att du känner igen formuleringen ovan, då stämmer det. Detta är samma grundläggande princip för en rättsstat som Europaparlamentet, efter en hård fight, fick kommissionen och ministerrådet att gå med på vad gäller avstängning av fildelare. Principer om rättssäkerhet finns alltså redan i EU:s telekompaket. Ingenstans finns dock något som tyder på att kommissionen har tagit någon notis om detta vad gäller myntets andra sida – censur.)

Och oavsett om det är en åklagare, en domstol eller Disneys advokater som beordrar nedsläckning av en web-sida kvarstår gränsdragningsproblemet. Nästan vad som helst tycks nu för tiden kunna betraktas som upphovsrättsbrott. Det finns inte en blogg, inte en Facebookanvändare, inte en nyhetssite, inte en twittrare som inte på något sätt – i formell mening – bryter mot upphovsrätten direkt eller indirekt.

Det framgår, som synes, av texten att websidor kommer att plockas bort och att webplatser kommer att blockeras i större omfattning än vad som redan sker. Samt att det kommer ett "horisontellt" regelverk i EU för detta. Det talas också om att den som skall utföra nedsläckningen är internetoperatören (eller web-hotellet, får man anta).

Man är dock fortfarande en smula svävande på målet om mere conduit. Den frågan kan man närma sig genom att ställa sig frågan vad som händer om en internetoperatör vägrar ta ner en sida eller blockera en site, enligt ovan. (Det kommer att finnas gott om knepiga och principiellt intressanta gränsfall.) Rimligen kommer denna operatör då att ställas till ansvar. Ett regelverk måste ju kunna upprätthållas.

Och genast var principen om mere conduit urholkad. Möjligen skrotad. Men det kan vi inte veta helt säkert ännu – eftersom COM(2011) 942 ju bara är ett policypapper.

Så över till kommissionens arbetdokument SEC(2011) 1641 – Online services, including e-commerce, in the Single Market.

Detta är ett mycket snårigare dokument. Låt oss göra ett nedslag i punkt 3.4, som börjar på sidan 24. Här säger man att internetoperatörernas ansvar behöver "förtydligas".

Man utgår från redan existerande "Notice-and-takedown procedures". Detta är tydligen – eftersom man tar upp det – något som skall upp på bordet i samband med översynen av e-handelsdirektivet. Även direktivets regel om att nätoperatörerna inte aktivt skall behöva vara nätpoliser är en fråga som lyfts fram. Alltså är även detta uppe till diskussion.

En annan sak som kastas upp i luften är om till exempel Youtube, Facebook, bloggar, forum och sökmotorer som Google skall omfattas av mere conduit / safe harbour-principerna. I dokumentets punkt 3.4.2.2 tycks man mena att så nog inte bör vara fallet. Ekot från den amerikanska SOPA-striden är tydligt.

Men detta dokument (som för övrigt borde skrämma livet ur alla som sysslar med SEO och nätannonsering) är som sagt bara ett arbetspapper. Som sådant visar det dock vad det är man diskuterar – och ser behov av att ta tag i.

Och även om man lämnar detta dokument helt utan avseende, så är ju ovan nämnda COM(2011) 942 i sig något av en smoking gun.

Det stora mönstret – som går igen i i princip alla dokument på området – är att man försöker "korsbefrukta" upphovsrättsfrågor och telekomfrågor. Målet tycks vara att de skall vara så insnärjda i varandra att eventuella framtida reformer – som kanske skulle kunna gå åt andra hållet – skall vara oerhört svåra att genomföra.

Kommissionens översyn av e-handelsdirektivet passar dessutom väl som en pusselbit, vad gäller ACTA-avtalet. Upphovsrättsindustrins våta dröm i ACTA är att internetoperatörerna skall tvingas bli nätpoliser och samarbeta med dem – i ett samarbete som ligger utanför rättsväsendets domäner. Ett "frivilligt" samarbete som varken bekymrar sig om bevis, rättslig prövning eller möjlighet att överklaga.

Vi skall också hålla i minnet att EU:s arbete med den straffrättsliga delen av piratjägarlagen IPRED har hållits märkligt dold från insyn och debatt, i Isengårds (kommssionens) inre. Detta är en fråga som har förhalats så länge att det börjar bli direkt löjligt. IPRED är dock till sin natur ytterligare en spik i integritetens och det fria internets kista. Det är tämligen uppenbart att IPRED2 skulle passa som hand i handske med ett mer repressivt e-handelsdirektiv.

Man kan också nämna den utvärdering och omarbetning av EU:s datalagringsdirektiv som är på gång. Är det någon som tror något annat än att kommissionen kommer att landa i en skärpning och ändamålsglidning, som är mer i linje med upphovsrättsindustrins krav? Med utökad och anpassad datalagring kommer nöjesindustrin att kunna stämma fildelare på löpande band. Att medborgarnas rätt till privatliv samtidigt rycks undan tar man ingen hänsyn till.

Och då har vi ändå bara skrapat på ytan. Här finns stora mängder dokument att läsa och många andra EU-dossierer som har kopplingar till frågan. Men förhoppningsvis har jag kunnat ge en fingervisning när det gäller vad som finns i EU:s maskineri och var man kan finna en del (om än lågmäld) information om det.

För att något skall bli lagstiftning måste det dock (normalt sett) genom Europaparlamentet. Och där finns det pirater som är beredda att slåss.

E-handelsdirektivet – detta käcka, positiva och visionära papper om att underlätta e-handel i EU för både kunder och företag. Vad passar väl bättre som trojansk häst för upphovsrättslobbyisterna? Men de skall veta att vi ser vad de håller på med...

Länkar:

Dr Monica Horten vid Westminster University är en av de ledande forskarna vad gäller EU:s regelverk på telekomområdet. Hon är aktuell med boken The Copyright Enforcement Enigma. Hennes analys är i allt väsentligt den samma som min.

Och från aktivisthåll hörs samma budskap från välkända franska La Quadrature du Net.

Se även min tidigare bloggpost om detta ämne och kommentarerna, som har en del matnyttigt att tillföra.

Det är skillnad på folk och folk

Regeringen har avslagit Aftonbladets begäran att få ut före detta arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins IP-nummer.

Detta motiveras med hänsyn till rikets säkerhet, vilket känns lite förutsägbart.

Men OK. IP-nummer är alltså information som inte bara är integritetskänslig – det handlar även om säkerhet. Är det ett hot mot statens säkerhet, då är det rimligen också ett hot mot vanliga människors säkerhet.

Det kan vara bra att hålla i minnet nästa gång du hör någon från regeringen påstå att det inte finns några problem med att lämna ut vanligt folks IP-nummer till musikindustrins advokater, under IPRED-lagen.

Det kan vara bra att hålla i minnet nästa gång du hör politiker påstå att registrering av alla svenskars alla internetuppkopplingar, under teledatalagringen, inte medför några risker eller problem.

Men de menar väl att det är skillnad på folk och folk, kan man anta.

EU trappar upp jakten på fildelare

I morgon släpper EU-Kommissionen sin "intellectual property rights strategy". Det vill säga en plan för hur den vill bekämpa till exempel fildelning.

Information har redan börjat läcka ut. Några axplock...

• Internetoperatörerna kommer att tvingas bli nätpoliser.
• Nöjesindustrins krav sätts framför den klassiska rättsstatens liturgi.
• IPRED-direktivet skall skärpas.
• Man vill se teknisk blockering av delar av internet.

Kantigt och farligt. Vilket var ungefär vad man kunde vänta sig.

Nu måste vi få en debatt om vad som händer om internetoperatörerna blir ansvariga för att stoppa sådan nättrafik som staten eller privata aktörer ogillar. Risken är att vi kommer att få ett censurerat, ängsligt, ointressant och tillrättalagt nät. Risken för inskränkningar i de medborgerliga fri- och rättigheterna blir uppenbar.

Läs mer hos La Quadrature...

Den så kallade verkligheten...

Det där med april-skämt börjar bli krångligt. Allt för många känns, i vart fall vid första påseende, rätt så trovärdiga. Inte nödvändigtvis för att de är bra. Utan snarare för att vår verklighet fläckvis håller på att bli allt mer absurd.

Att köra april-skämt med EU-anknytning är över huvud taget inte att tänka på. Verkligheten överträffar helt enkelt allt man kan komma på.

Så här kan det gå till på jobbet, på riktigt...

Plötsligt, en dag upptäckte vi att Europaparlamentets juridiska utskott (JURI) hade förlängt ett halvdagssammanträde till en heldag. Sådant får man hålla ögonen på, eftersom de föredragningslistor som sänds ut ofta blir ändrade.

Men inte heller den senaste föredragningslistan, på parlamentets intranet, antydde att man skulle behandla något speciellt kontroversiellt.

Så – plötsligt – en halvtimma innan eftermiddagsmötet kommer ett mail med en rätt intetsägande rubrik. Innehållet visar sig dock vara högintressant. Det är ett brev från JURI till EU-Kommissionen om den utvärdering av IPRED (lagstiftningspaketet om jakt på fildelare) som har genomförts. Votering direkt. Brevets innehåll är att JURI anser att IPRED är det bästa sedan skivat bröd. Ehhh... nej.

Detta fanns alltså inte på föredragningslistan och vi fick bara en halvtimmas förvarning. Eftersom det ofta är överlappande aktiviteter och utskottsmöten i Europaparlamentet, hade vår Pirate MEP Christian Engström kanske valt att gå på ett annat möte – om vi inte hade upptäckt vad som var å färde, i sista sekunden. Man måste helt enkelt hålla ögonen på bollen precis hela tiden.

Nå väl. Christian gick till JURI och röstade nej till brevet. De andra röstade ja (eller avstod i något fall).

Några dagar senare sänds ett mail ut till alla berörda – utom oss – om att man nu sänt över IPRED-brevet till EU-kommissionär Barnier. I det bifogade brevet har man dock gjort ett tillägg. Nämligen att JURI enhälligt står bakom detsamma. Ehhh... nej.

Naturligtvis letar sig detta brev så småningom fram till oss, så att Christian kan protestera. Vilket han gör. Och utskottet tvingas då sända ett nytt meddelande till kommissionen om att man inte var enhälliga i sitt beslut.

Sådant där händer då och då. Jag vill inte vara paranoid eller konspirationsteoretisk, men ibland får jag en känsla av att somliga faktiskt försöker undanhålla information från oss.

Men, man skall nog inte ta det personligt. Strul är inget unikt i parlamentet. När de tre berörda EP-utskotten gemensamt skulle yttra sig över den del av det så kallade Stockholmsprogrammet som rör en "harmonisering" av civilrätten – då kom handlingarna ledamöterna till handa så sent att de hade knappt 30 sekunder på sig att läsa och ta ställning till varje ändringsförslag. Om de började läsa dokumentet så fort det dök upp i inkorgen, vill säga. Utan paus. (Det gällde f.ö. den engelskspråkiga varianten. Vissa översättningar, till icke språkkunniga ledamöter, dök upp så sent som en timma innan mötet och voteringen började.)

Sådant där känns faktiskt inte riktigt seriöst.

Så nu kanske du förstår varför jag inte kommer att köra några april-skämt från EU. Verkligheten överträffar – ständigt – dikten. Vad som helst kan hända eller slinka igenom, medvetet eller av en slump.

Cablegate om ACTA, TPB & IPRED

"Swedish media and the usual blogger-circles have expressed similar concerns about the on-going ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement) negotiations as we have seen in many other countries, mostly focusing on the secrecy and the internet chapter with its reported demands for graduated response systems. As the Swedish Justice Ministry has negotiating for the EU during the second half of this year, this has led to domestic criticism of the government."

Ur Wikileaks läckta amerikanska ambassadtelegram - i detta fall STOCKHOLM000736. Det innehåller även en del annat smått och gott, bland annat om The Pirate Bay, IPRED och Voddler.

En sak som är värd att notera är att det dåvarande svenska EU-ordförandeskapets ACTA-förhandlare, Stefan Johansson, rapporterade direkt till amerikanska ambassaden. Bland annat skvallrar han om hur EU uppfattar delar av processen. Vilket kan tyckas vara ett lite märkligt sätt att bedriva förhandlingar (mot bl.a. USA) på.

Läs mer hos Pirate MEP Christian Engström.

The usual blogger-circles... ;-)

Vems ärenden går politikerna, egentligen?

När vi medborgare väljer representanter till riksdagen (och därmed även regering) och till Europaparlamentet – då utgår vi från att det är oss de skall representera och att det är våra intressen som de kommer att sätta i främsta rummet.

Detta är ett felaktigt och godtroget antagande, har det visat sig. Politikerna sätter andra saker i främsta rummet.

Enligt det amerikanska ambassadtelegrammet 09STOCKHOLM141 – som läckt ut via Wikileaks – så agerar de flesta av våra politiker utifrån USA:s intressen vad gäller frågor som rör övervakning, fildelning och internets frihet.

Wikileaks: USA drev fram fildelningslag

USA drev fram en lagstiftning om fildelning i Spanien, som liknar den franska ökända Hadopi-lagen. [Se denna Google-översatta sida från El Pais.]

Undrar just hur det gick till med IPRED och datalagringen? I EU? I Sverige?

IPRED-fall till EU-domstolen

Högsta Domstolen sänder Sveriges första IPRED-mål vidare till EU-domstolen.

Det är det så kallade Ephone-målet, där ett antal ljudböcker skall ha fildelats olagligt. Knäckfrågan har varit om filerna verkligen varit tillgängliga för allmänheten - då de enligt uppgift låg på en lösenordsskyddad server. Och nu skall alltså även frågan prövas om den svenska IPRED-lagen krockar med EU:s datalagringsdirektiv (som har laglig ställning i EU även om det inte har implementerats i Sverige).

Här skall man hålla i minnet att den svenska piratjägarlagen, IPRED, går längre än vad EU-direktivet om IPRED kräver. Vilket möjligen nu kan komma att straffa sig för svenska staten.

Hur som helst, så innebär detta ett tvärstopp för nya IPRED-domar i upp till kanske två år - medan man väntar på EU-domstolens utslag, som får prejudicerande effekt.

Detta kan dessutom göra svårare krångligare för Sverige att implementera datalagringsdirektivet (införa teledatalagring).

Inte så dumt... ;-)

Övervaknings- och fildelningslagar som krockar med och/eller tar ut varandra. En svensk IPRED-lag som är onödigt hård, som hotar rättssäkerheten och som privatiserar statens våldsmonopol. Och skitsura skivbolagslobbyister som ser den lag de beställde av politikerna få pyspunka. Vilken mustig soppa.

Karl Sigfrid (m) ställer flera relevanta frågor om fallet.

SR Ekot - SvD - DN - IDG.se

Uppdatering: Mer information hos Mikael Nilsson (pp)


Uppdatering 2: Fler länkar hos Satmaran

Det var en gång...

[Direktlänk]

Bredbandsskatt?

På SvD Brännpunkt varnar i dag riksdagsledamoten Henrik von Sydow (m) för vänsterpartiets idéer om bredbandsskatt.

Visst. En bredbandsskatt för att kompensera skivbolagen för illegal fildelning är till sin själva konstruktion orättvis. Och det närbesläktade förslaget om en cultural flat rate är både orättvist och praktiskt omöjligt att genomföra.

Men jag måste nog påminna von Sydow om att även han är med i ett parti som är inne i en återvändsgränd i fildelningafrågan. Moderaterna säger blankt nej till att folk skall få tanka hem upphovsrättsskyddat material för eget bruk. Och de har genomdrivit en piratjägarlag (IPRED) som är drakonisk, integritetskränkande, rättsosäker och korporativistisk.

Moderaterna har gjort det som Fredrik Reinfledt, under förra valrörelsen, lovade att inte göra – det vill säga att jaga en hel ungdomsgeneration.

Uppdatering: V - Nej till internetskatt

Genomklappning för IPRED-lagen

SR Ekot rapporterar:

"Bredbandsoperatören Ephone behöver ännu inte lämna ut identiteten på den person som hade en server med ljudböcker, och som flera ljudboksförlag misstänker har fildelat olagligt. Det slog Högsta domstolen fast i ett beslut i dag."

IPRED-lagen är alltså inte bara integritetskränkande och rättsosäker. Den uppnår inte heller, i sak, det som lagstiftarna och nöjesindustrin hade föreställt sig. Prosit!

Nu är det möjligt att frågan bollas vidare till EU-domstolen.

Telia fortsätter trotsa IPRED

"Telia Sonera vägrar fortfarande att lämna ut namnet på den person som drivit fildelningssajten Swetorrents och överklagar hovrättens beslut till Högsta domstolen (HD)."

Läs mer hos SvD/TT »

IPRED fyller ett år

I dag fyller IPRED, lagen om jakt på fildelare, ett år.

Ingen har fällts. Ännu.

Det är tveksamt om fildelningen har minskat speciellt mycket.

Men vi har fått en lag som hotar rättssäkerheten och som ger privata aktörer större befogenheter än polisen.

Lagen har även givit den svenska korporativismen ett ansikte. (Vem hade väntat sig att korporativismens intåg skulle vara så klichéartat?)

Lagen är dessutom både integritetskränkande och ett hot mot internets frihet.

Prosit!

DN | SvD | SvD

Fler som uppmärksammar ettårsdagen:

På SvD Brännpunkt skriver Per Strömbäck på Netopia att "Ipreds belackare hade fel om integriteten". Hur han nu kan veta det, eftersom nöjesindustrin inte hunnit bli varm i kläderna ännu. Vi får väl se hur det blir om masstämningarna kommer igång.

Och Svenska Förläggarföreningen jublar över lagen på Newsmill. De har även köpt en uppdragsgranskning på Second Opinion.

Ödesvalet 2010

Det går rätt bra för Piratpartiet i Europaparlamentet. Vi fick fram så starka rättssäkerhetsgarantier som var lagligt möjligt, när det gäller telekompaketet. Vi har varit med om att slå fast att grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter är det överordnade värdet när Stockholmsprogrammet kommer att rullas ut. Vi var med om att säga nej till SWIFT-avtalet. Vi bråkar om datalagringsdirektivet. Och vi har varit pådrivande vad gäller parlamentets krav på öppenhet m.m. i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Ser man till copyrightfrågorna, så har vi just nu många väldigt intressanta saker i pipelinen.

Men dessa segrar och detta arbete måste hämtas hem även på nationell nivå. Och det måste ske under den kommande mandatperioden. Därför är höstens riksdagsval ett ödesval.

FRA-lagen måste rivas upp. Här krävs piratinflytande, eftersom inte ens de rödgröna egantligen säger nej till FRA - utan bara säger nej till den nuvarande utformningen.

Teledatalagringen måste stoppas. Sossarna hoppar upp och ner i iver över att datalagringsdirektivet skall implementeras så snart som möjligt. Alliansen har lagförslaget klart och väntar bara med det till efter valet, av rent taktiska skäl. Och (v)+(mp) har velat fram och tillbaka i frågan på ett sätt som känns oroväckande.

IPRED-lagen måste rivas upp eller omarbetas. Det är inte acceptabelt att ge privata aktörer större befogenhet än polisen. Det är fel att sätta rättssäkerheten ur spel. Och det är orimligt att offra integriteten bara för att underhållningsindustrin vill det.

Upphovsrättslagstiftningen måste moderniseras och anpassas till ett uppkopplat samhälle med hyperdistribution. När marknaden förändras måste dess aktörer anpassa sig till detta, istället för att springa till politikerna och kräva speciella förmåner.

Internets frihet måste försvaras om vi vill kunna ta tillvara på alla informationssamhällets fantastiska möjligheter.

Frågor som rör SWIFT, ACTA, EU:s nya övervakningsbyråkrati, datalagringsdirektivet patentfrågor m.m. är ständigt på tapeten i EU. Därför är det oerhört viktigt att den svenska rösten i EU:s ministerråd (regeringen) verkligen står upp för integriteten, rättssäkerheten, yttrandefriheten och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Och att våra representanter ser och uppmuntrar informationssamhällets potential. Detta komemr bara att ske på allvar om Piratpartiet får inflytande över politiken på nationellt, svenskt plan.

Allt detta måste ske nu, 2010! Det går inte att vänta till efter riksdagsvalet 2014. Då är det för sent. Då har de integritetskränkande lagarna redan cementerats fast i systemet. Då har rättssäkerheten underminerats ytterligare, mer koroporativistisk särlagstiftning införts och då har det fria, öppna samhällets fiender stärkt sitt grepp.

Därför behövs Piratpartiet i riksdagen. I år.

Det är dessutom nu, när folk har Piratpartiets framgångar i EU-valet i färskt minne, som vi kan rida på framgångsvågen. I år betraktas vi som vinnarna som tog sig in i Europaparlamentet. Kommer vi inte in i riksdagen i höst - då kommer vi bara att bli ihågkomna som ännu ett litet parti som inte lyckades ta sig in i politiken på riktigt. Det är rätt mycket vinna eller försvinna över det här.

För, allvarligt talat: Skall man protestera när de börjar inskränka medborgarnas rätt till privatliv, urholka rättssäkerheten, begränsa yttrandefriheten och kastrera informationssamhället? Eller skall man vänta tills det är för sent?

IPRED-mål till EU-domstolen?

IPRED-målet där fem bokförlag kräver användaruppgifter från bredbandsbolaget Ephone kan komma att gå vidare till EU-domstolen, skriver DN och SvD.

Skälet är att IPRED-lagen och dess tillämpning kan tänkas strida mot datalagringsdirektivet, av alla EU-regler.

Ephone anser även att bokförlagens krav strider mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Nu tar lagarna ut varandra...

Vi lever i ett komplicerat samhälle. Så komplicerat att lagarna nu börjar ta ut varandra.

I SvD kan vi läsa om hur Telia nu tar IPRED till domstol, eftersom det svenska genomförandet strider mot EU:s datalagringsdirektiv.

Två dåliga lagar kommer från EU och tar ut varandra... Det verkar som om politiken sköter sig själv i dag. ;-)

Nu börjar jakten på "vanliga" fildelare

IPRED-lagen har ju än så länge bara använts i ett par högprofilmål.

Men nu har Ifpi gjort en anmälan mot en, vad de kallar, "ganska normal" fildelare.

Nu börjar alltså kriget, där vanliga människor skall släpas inför rätta. (Om de inte viker sig för Ifpis utpressningsbrev och i blotta förskräckelsen betalar ett något mindre skadestånd direkt, utan rättegång.)

Och det är nu - när vanligt folk är i skottgluggen - som vi kommer att få se de verkliga konsekvenserna av att riksdagen har givit en part i civilrättsliga mål ett medvetet övertag mot den andra. Detta kommer inte att bli vackert.

Men det är också en påminnelse om att det är riksdagsval nästa höst...

Läs mer hos SR P3 Nyheter.